Älskade, saknade Estelle…

Det finns inga ord som kan förklara hur saknad min älskade Estelle är och hur ont det fortfarande gör – ett år senare – precis som om det vore igår som jag förlorade henne…

Jag är så tacksam för hennes underbara döttrar och barnbarn som jag har kvar! Estelle lever vidare i mitt hjärta och genom dem.

There are no words that can explain how missed my beloved Estelle is and how much it still hurts – a year later – as if it was yesterday I lost her…

I’m so grateful for her wonderful daughters and grandchildren who I still have left! Estelle lives on in my heart and through them.

Estelle har killat!!!

På vinterns (hittills) värsta dag, med minusgrader och snöstorm med iskalla vindar (blåste så kraftigt att en del plastremsor från köldridån for ner), fick Estelle för sig att killa!

Tre underbara små töser blev det! En brun (Esmé), en grå (Ella) och en svart (Emmie)!

Pappa heter Freddie.

Det mesta gick bra – bortsett från att det märktes att det var jobbigt för Estelle – men, jag är lite orolig för lilla Esmé. Hon vill nämligen inte riktigt räta ut sina framben till fullo – speciellt höger framben… Jag hoppas att det inte är någonting allvarligt…

På grund av det dåliga vädret så flyttade vi dem till sadelkammaren. De fick även en värmelampa.