Jag hade tänkt rida ut idag kombinerat med en sväng till ridbanorna för lite galopparbete, men det gick minsann inte! Jag kom inte många meter från vår markgräns innan Alice började kännas väldigt besvärad. Insekter. Vindstilla som det var var det ju rena himmelriket för insekterna, men eftersom det var ganska lugnt nere hos oss så tänkte jag inte så långt att det kunde vara massor av insekter närmre skogen. Vi kom bara in i skogen, sedan fick vi vända och gå hem igen för det gick bara inte! Vi blev attackerade av mängder av flygmyror och hon blev så frustrerad av dem att hon inte ens kunde gå, bara höll på att sparka mot magen och så vidare.

Väl hemma igen sprayade jag på lite extra insektsmedel och gick istället ut i hagen och red och det – däremot – gick alldeles utmärkt. Hos oss hade vi lite knott och någon fluga här och där, men inget så som det var i skogen. Så det blev lite av en repris av ridpasset vi gjorde i förrgår, men lite mer träningsinriktat idag (då var det mest rida av överskottsenergi det gick ut på). Uppvärmningen blev mestadels klättring i samtliga gångarter och själva arbetet blev hoppning på stor volt över de nedfallna träden. Hon var jätteduktig!

Jag kom på att förra ridpassets skuttande var första gången som jag hoppade sedan jag fick min rygginflammation den 14 juni. TVÅ MÅNADER SEDAN! Jösses vad tiden går fort. Kul att kunna skutta lite igen i alla fall. Men det tog verkligen sin lilla tid för inflammationen att ge med sig. Men nu känns den helt utläkt i alla fall. Skönt!

Så här såg jag ut idag för att matcha Alices ensemble i ljus khaki:

Idag var bäste hovslagaren Hans här och gav Alice, Dacke & Olle nya, fina fötter. Det blir nog jättebra för Olle att få en riktigt bra hovslagare på sina fångtassar. Skönt också för Angelica att få ytterligare bekräftelse från en kunnig källa att hennes plan för Olles rehabilitering är bra. Även senast rådfrågade veterinär (den 4 augusti när Blixten besiktigades) tyckte att hon gör rätt med honom i fråga om hage, gräs och igångsättning.

Det är ju tyvärr så med fång, det är en HEMSK sjukdom och det är väldigt, väldigt lätt för en fånghäst att återinsjukna om man försöker skynda på processen. Han fick redan ett återfall innan han kom till mig när det hade blivit ökad rörelse samt att han kom åt att rensa lite, lite gräs under staketet på hans sjukhage. Så visst är han känslig!! Dock finns det tydligen vissa personer som tycker att det är så fruktansvärt synd om hästen, ja till och med djurplågeri, att han bara får stå inne själv hela tiden och att han borde få gå ut i hagen.

För det första så är han inte själv inne i en box hela tiden! Han har en riktigt stor utebox där han har sällskap av Alice större delen av tiden eftersom hon gillar att stå i sin box (igår stod hon i boxen nästan hela dagen). Från den rymliga uteboxen kan han dessutom kliva ut i en liten fålla så han kan stå helt utomhus också om han vill. Sedan går Angelica med honom en gång om dagen där hon sakta ökar på arbetet för att få igång hovmekanismen igen.

Den lilla minilösdrift han har kommer utökas något sedan när vi kunnat grusa färdigt utanför (är ju fortfarande inte klara), och sen när höst/vinter är antågande kommer hans hage bli större och till slut ska han gå tillsammans med Alice i hela hagen. Normalt sett har jag hästarna på fri tillgång grovfoder i form av hösilage, men för Alice och Olle kommer det att istället bli fri tillgång på fin halm. Detta dels för Olles skull, men även Alices skull. Jag går varje år och fasar för jag väntar på att hon ska få fång eftersom hon är så stor, tjock och väldigt, väldigt tung. Proteinet fodrar vi sedan upp med hösilage och/eller lusern som tillskott.

Som det är nu har Olle redan fri tillgång på halm av god kvalitet, så han behöver aldrig gå hungrig. Sedan får han även hö av årets skörd tre gånger om dagen (tidigare fyra, men nu får han tre istället) för att vänja in magen på gräs igen.

Veterinärer, hovslagare och andra inom ämnet fång kunniga hästmänniskor har alla sagt att denna plan är bra så jag tycker Angelica ska slänga dövörat till för de som försöker hetsa henne till att göra något som inte är bra för Olle. För hur tråkigt det än är för honom att han inte kan springa omkring och käka massor av gräs just nu så är det faktiskt ATT släppa ut honom på gräs som är det riktiga djurplågeriet. För då kommer återfallet komma som ett brev på posten och då kan det vara för sent för rehabilitering.

På min utbildning till ridinstruktör var vi i omgångar på ganska många studiebesök. Efter ett studiebesök som jag tyvärr missade på grund av sjukdom fick jag berättat för mig att de råkat på djurplågeri av just den sorten: att låta en fånghäst gå på gräs. Ägaren tyckte ju såååå synd om hästen, han kan väl få gå i hage ändå, så jättemycket gräs fanns det ju inte där så det går nog bra (trots veterinärens motsatta åsikt). Mycket riktigt insjuknade stackars ponnyn direkt och nu var den så dålig att den inte ville röra sig utan låg bara ner hela tiden och började utveckla liggsår och så vidare. Nej, då är det faktiskt mer humant att göra en försiktig igångsättning!

Det är många hästar som får avlivas på grund av fång, så jag tycker att de som inte ens vet hur läget är ska hålla sina åsikter för sig själva och får helt enkelt lita på att de behandlande veterinärerna och hovslagarna vet vad de gör. Dessutom skulle inte heller JAG tillåta att någon vanvård förekom här på gården, så de kan ta och lugna ner sig. Olle mår alldeles utmärkt och sköts enligt konstens alla regler.

En sista sak: Att det ska vara så svårt för vuxna människor att bete sig som just det, vuxna människor. Varför prata oangelägenheter om någon annan bakom dess rygg, speciellt när man inte ens har all fakta? Varför gå och spekulera i saker som inte ens rör dem och om de nu nödvändigtvis måste veta allt om alla så är de mer än välkomna att kontakta mig så de kan få svar på sina frågor.