Efter mycket regn kommer vattenpölar

Efter regn kommer sol, säger man. Efter mycket regn kommer vattenpölar, säger jag! Det är verkligen trist med regn, men förutom att det är bra för växtligheten så bildas det såväl små som stora vattenpölar för oss hästmänniskor att vttenträna våra hästar i – hahah!

Här är det min tjocka köttbulle Kryppe som är ute på en blöt promenad.

Inte bara fördelar

Minisarna är underbara små gosingar med stora personligheter! Det finns väldigt många fördelar med att ha en miniatyrhäst jämfört med en stor häst, men inte BARA fördelar! Det finns några nackdelar också. En av dem är att de kan skrämma livet ur en.

Jag upptäckte häromdagen att mina kära hästar med sin urgulliga storlek också kan göra det svårt för mig att se var de är. Kryppe skrämde livet ur mig när jag inte såg honom NÅGONSTANS! Han såg inte ut att vara vare sig i sin lilla ligghall, eller i hagen.

PANIK!!! VAR är hästen?!? Jag kunde verkligen inte se honom och då är ändå hagen väldigt öppen så det var ju inte så att han blev kamouflerad i en skogsdunge, eller liknande (som getterna när de ”försvann” i det höga gräset i somras. Magnus och jag stod länge och väl och kikade ut över hagen – inga getter! Plötsligt sticker någon av de vuxna upp huvudet och DÅ först såg vi dem!)

Jag ropar på honom några gånger – ingen respons. Paniken ökar. Har han rymt? Men, stängslet är helt och jag tror faktiskt inte han skulle gå så långt om han kom lös. Han är så lekfull och social att han nog skulle passa på att gå för att hälsa på de andra hästarna…

ÄR HAN STULEN?!?

Jag ropar en gång till, lite högre denna gång, då ser jag honom! Han kikar fram bakom två hösilagebalar som står precis utmed staketet och tydligen skapar ett perfekt litet vindskydd för där stod han och sov! Hahah! Han är så liten att han inte syns bakom två hösilagebalar!!!

Puh! Kunde skrattandes andas ut… För denna gång…

Classe Hårfager

Classe har så läckert mycket man och pannlugg! Jag brukar kalla honom för Harald Hårfager, men kanske helt enkelt ska säga Classe Hårfager?

Ibland undrar man dock hur hästar och ponnys som har så mycket pannlugg kan se något! Hahaha! Eller, åtminstone att det borde vara irriterande att ha så mycket tagel ”i ansiktet” och för ögonen. Men, de verkar ju obekymrade, så…

Nybadad = full av bus

Oavsett vad de tycker om själva duschen/badet så tycker de allra flesta hästar och hundar att: ”nybadad = full av bus”.

Säkerligen har det att göra med att de ska få upp värmen och torka snabbare, men det är likväl roligt för oss människor att titta på!

Mony (iklädd ett likadant chockrosa täcke från Ge-Kås som Queenie fick) bjöd på en riktig bus-show efter att jag hade ”badat” henne!

Sant… Så sant!

Denna bild är visserligen lite skämtsamt skriven, men stämmer faktiskt till stor del väldigt väl för många (de flesta?). De glömde dock skriva till en sak: att oroa sig för sin häst. För är man någorlunda funtad som mig, så oroar man sig för sina älskade djur nästan hela tiden – bara mer, eller mindre!

Är mitt ben längre nu?!

Jag har läst mig till att det inte är ovanligt att benet kan bli lite kortare vid lårbensfraktur/operation. Mitt högerben (som jag bröt) har alltid varit lite kortare än vänsterbenet så jag blev givetvis lite orolig för att benet skulle bli ÄNNU kortare än innan skadan!

Men! Jag upplever det dock som att benet är LÄNGRE nu än tidigare?! Först trodde jag att jag inbillade mig – eller att det bara kändes så – men, jag tycker att det även SER ut som om att benet är längre…

Utan att säga vilket ben jag tycker är längst bad jag Magnus kolla om han tycker att något av dem är längre och i så fall vilket av dem. Även han tycker att höger är längre!!!

På sjukhuset fick de ju sätta benet i sträck – dels på grund av att benet hade tryckts upp i fel läge och sedan lämna kvar det i sträck (för stabilitet) innan operationen, då de inte hade tid att operera förrän dagen efter.

Det – ihop med det faktum att jag är överrörlig – kanske gjorde benet längre?? Eller, kan det bero på märgspiken? Vad tror ni? Är det ens möjligt? Jag hoppas att benet kommer att komprimeras i takt med ökad belastning, för som det är nu stör det mig ganska mycket när jag rör mig…

Mode viktigare än säkerhet?

Jag såg denna artikel från Horse & Hound:
http://www.horseandhound.co.uk/features/badminton-trot-up-pictures-fashion-619505

Alltså… Kul med modevisning, men var sak har väl ändå sin plats? Många av kläderna, eller ja – främst skorna – innebär en ren säkerhetsrisk!

En hade skor som flög av när hon sprang = barfota. Aj aj aj – tänk om hon skulle bli trampad! Några hade höga klackar = lätt att vricka sig, snubbla och så vidare och därmed även stor risk att tappa hästen ifall man snubblar omkull.

Handskar och hjälm som anses vara så viktigt i hästhantering är tydligen inte det när det kommer till detta. Sak samma att det är pigga hästar i toppkondition man springer med på en tävlingsplats…

Korta kjolar och andra plagg som kan hämma rörelserna är ju knappast heller att rekommendera när man ska springa med häst.

När blev det viktigare med mode och ”en kul grej” än säkerhet? Och när blev ryttaren och dess kläder viktigare än HÄSTEN?

För det var ju ändå så att detta INTE var en modevisning. Detta var veterinärkollen inför start. Klär man upp sig i hopp om att alla ska kolla mer på ryttaren än hästen?

Dingo städar

Dingo hjälper till att städa hagen! Här har han plockat upp en bit vetflex-linda. Hahah!

Skämt åsido så ville jag lägga upp detta för att visa hur viktigt det är att inget skräp hamnar i hagen. Nu hade vi ju sådan tur att han förmodligen bara har lekt med den, men hade han fått för sig att svälja denna så hade det kunnat resultera i foderstrupsförstoppning, kolik, tarmvred och så vidare…

Så håll era hagar skräp-fria!

Om det är någon som undrar varför de har munkorgar så är det för att de är för feta och behöver banta. Dingo kan ju dessutom inte motioneras i form så jag hade tyvärr inte mycket till val…

Helt otroligt, egentligen!

Jag såg den här bilden och kom tänka på när jag provåkte bak i en transport en gång. Det skakar, skramlar och man har ingen koll på när man svänger och hinner därmed inte parera ordentligt – vilket leder till att man tappar balansen. Bara ljudnivån som blir i en transport är jobbig att behöva stå ut med! Till råga på allt så är det ju inte direkt gott om utrymme i en transport…

Med allt detta i åtanke är det egentligen helt otroligt att hästarna går med på att transporteras! Jag förstår dem som ”krånglar”.

Skräpa inte ner i naturen!

Att det ska vara så svårt att inte skräpa ner? Eller, att det kan vara så kul att göra det med flit?

Till och med när man bor ute på landet – som vi gör – så ser man flaskor, burkar, cigarettpaket, McDonalds-skräp och allt möjligt annat plast-, glas- och papperskräp…

Inte nog med att det ser så trist ut, det värsta är att både vi och djuren (såväl vilda som tama) kan skada oss på det samt att det kan vara skadligt för miljön.