SWB – Svensk varmblodig ridhäst (svenskt halvblod)
http://www.blup.se/sv-se/horses/198182-cap-alcantara-ta-swb
Mankhöjd: 167 cm
Alice (som hon kallas – hon heter ju egentligen Cap Alcantara TA) är min ögonsten! Jag har fött upp henne själv.
Eftersom hon är född i Sverige är hon registrerad som svenskt halvblod, men hon har heltysk stam (väldigt trevlig stam – lämplig för avel). Hon är en supergo, social tös som älskar uppmärksamhet, kel, mat och godis.
Hon vill väldigt gärna vara till lags och om hon inte förstår vad man vill att hon ska göra så kan hon bli upprörd. Hon är väldigt känslig, på gott och ont, för när hon förstår och är lugn så lyssnar hon på minsta vink och är FANTASTISK att rida/jobba med, men kan också bli ”reaktiv” om hon t.ex. blir rädd för något, om det är något som inte känns bra (t.ex. illasittande sadel) samt när hon har vilat en längre period och ska sättas gång. Det är därför att rekommendera att sätta igång henne med longering, tömkörning och promenader innan man sitter upp. När hon inte längre har överskottsenergi så är hon helt underbar att rida! Nu har hon tyvärr stått sen april 2023 då jag inte kan rida längre.
Trevliga gångarter och mycket god hoppförmåga, men tyvärr skadade hon sig redan som unghäst plus att jag varit sjuk och skadad väldigt ofta genom åren, så det blev aldrig att vi tävlade något.
Mycket jobbad från marken med både longering, tömkörning samt enklare ”frihetsdressyr”. Dressyr på LA nivå. Tidigare även löshoppad 1.30 och hoppad 1.20 (enstaka hinder) uppsuttet, men på grund av sin skadehistorik ska hon INTE användas till hoppning, det håller hon inte för!! Så därför endast för dig som söker avelssto, sällskapshäst eller promenadridningshäst. Dressyr och akademisk ridkonst klarar hon säkert på en viss nivå, men jag vågar inte lämna några garantier för att hon ska hålla som ridhäst.
Hon är lite speciell i det avseendet att hon lätt blir avundsjuk på andra hästar när hon är här hos mig, hon vill inte dela mig med någon. Så då har det inte alltid gått så bra med andra hästar i hagen, men det funkar tydligen hur bra som helst när hon är någon annanstans, med andra människor och hästar – där jag inte är. Hahah!
För det mesta snäll vid all hantering, men som jag nämnde tidigare så kan hon bli ”reaktiv” när hon har överskottsenergi = kan t.ex. bli mer tittig, kan reagera kraftigt (t.ex. kasta sig åt sidan) om hon blir rädd för något, vara busig på promenader och börja ”studsa” och kicka (OBS inte mot personen som leder henne, utan endast bara för att hon är så pigg och glad så hon inte vet vad hon ska göra med sig själv), vara ”spänd som en stålfjäder” vid ridning och så vidare. Tack och lov försvinner som sagt detta beteende när hon inte längre har överskottsenergi eller när hon har släppt känslan av överskottsenergi på egen hand (t.ex. när hon har stått länge och vant sig vid att hon inte gör något).
Har för det mesta funkat bra i trafiken, men kan inte påstå att hon är en 100% bombsäker tanthäst (speciellt inte när hon som sagt inte varit igång på ett tag).
Inte alltid varit förtjust i hovslagaren, men numer går det mycket bättre än när hon var ung och framförallt om någon står med henne och distraherar med godis – hahah!
Inte alltid förtjust i att bli spolad. När jag fortfarande red henne flera dagar i veckan så blev hon spolad ganska ofta och då var hon så van vid det så då gick det bra. Nuförtiden blir det så extremt sällan som hon spolas och då är hon inte riktigt med på noterna utan trampar omkring/försöker gå ifrån. Jag har endast kallvatten att spola med också, så det gör ju såklart saken värre.
Snäll att borsta, lyfta hovar (däremot hjälper hon inte alltid till med att hålla hoven uppe efter det så då blir det ju lite tungt ibland) m.m. Även duktig med klippning.
Gillar inte när man spänner sadelgjorden. Jag använde en Eric le Tixerant-gjord och den verkade hon gilla lite bättre iaf än vanliga gjordar. Hon är även ganska kinkig med att det ska kännas bra med sadeln. Är det en sadel hon inte gillar så märks det direkt när man försöker rida.
Nästan alltid lätt att lasta och åker för det mesta lugnt (dvs. håller inte på och sparkar, trampar omkring).
Skadehistorik
Som jag nämnde tidigare så skadade sig Alice tyvärr redan som unghäst (3,5 år) när hon busade i hagen lite för kraftfullt och slog sig själv på insidan av vänster framben. Hon fick en griffelbensfraktur och en liten blödning på gaffelbandet. I samband med denna skada så fick hon en staphylococcus aureus-infektion i såret. Den gjorde att benet svullande och hon fick hemska, vätskande sår som spred sig på benet (som en aggressiv form av mugg/rasp) och sen spred sig infektionen så hon fick samma reaktion på alla fyra benen.
Griffelbensfrakturen (och den lilla blödningen på gaffelbandet) läkte till slut, men det blev ett skrovligt överben på griffelbenet som med tiden skavde på gaffelbandet (vilket jag såklart inte visste då att det gjorde) så när hon var fem eller sex år (minns inte riktigt) blev hon ”konstig”/ovillig i ridningen så då åkte jag och kollade upp henne. Veterinären rekommenderade operation, så det var det vi gjorde.
En stor del av griffelbenet togs bort så att gaffelbandet skulle få en chans att läka.
Tyvärr blev det lite problem med läkningen efter operationen och tydligen reagerade Alices kropp med att bilda extra vävnad kring det påverkade området, vilket i sin tur återigen påverkade gaffelbandet. Denna gång genom att göra gaffelbandet lite stelare än vad det ska vara, vilket innebär att den har lättare för att skadas och/eller rent av gå av då den inte är så elastisk som den ska vara.
Veterinärens råd blev att hon inte skulle vara ridhäst längre utan endast avel, sällskap och/eller promenadridning (på ett sätt där man tänker sig för vad man gör så att benet ej överbelastas).
Efter lång vila blev hon så pass bra att det gick att rida henne hyfsat normalt. Jag red ut (men inget ”rejsande” i full galopp, inget hoppande och försiktigt där det var dåligt underlag) samt red lite dressyr och påbörjade även lite akademisk ridkonst. Jag kunde även longera och tömköra igen (men med måtta då det inte är så bra om hon går för mycket på volter). Allt gick bra, benet höll bra för de typerna av (och nivån på) aktiviteter samt trots att hon busar som hejsan i hagen emellanåt.
Men, 2020 skadade hon sig igen (även denna gång i hagen). Denna gång på höger framben där hon fick en liten skada på djupa böjsenans förstärkningsband. Veterinären tyckte inte att det verkade så farligt och att hon med lite vila skulle bli helt återställd. Men, skadan återkom väldigt lätt – trots att hon inte gjorde något annat än att gå i hagen (jag skadade mig 2017 och har inte kunnat rida sen dess) och trots att hon aldrig blev speciellt halt av skadan så var hon liksom ändå inte 100% OK. Lite svullen, lite varm, pyttelite halt. I slutet av hösten 2022 var hon hos en annan och då tyckte de att hon hade blivit så pass bra att de kunde sätta igång henne. Så under vintern sattes hon igång och fram till slutet på mars/början på april 2023 reds hon flera gånger i veckan, de red ut, tränade dressyr, markarbete och hoppning (trots att jag uttryckligen sa att hon INTE ska hoppas). Och det hade nog gått bra om de hade hållit sig till lättare ridning och inget markarbete eller hoppning, men på grund av att de gjorde för mycket så kom skadan tillbaka igen. Hon kan ju såklart ha gjort något i hagen också, men i det här specifika fallet tror jag mer på att det var de alltför belastande ridövningarna som hoppning, små volter, snäva svängar osv.
Jag tog hem henne och hon har stått sedan dess.
Så som sagt. Hon verkar INTE hålla för vanlig nivå av ridning utan man får ta det försiktigt och tänka sig för hur mycket hon belastas.
Hon är inte triangelmärkt.
Andra sjukdomar och skador som hon haft, men som ej påverkat henne därefter:
- Borrelia som föl.
- Ett infekterat sår/böld bakom ganaschen som behövde drän för att läka.
- Spark i pannan av annan häst som lämnade ett sår som behövde sys
- Hade väldigt ofta (nästan jämnt) mer eller mindre mugg, men efter att jag började ge bakjäst så har hon bara haft det någon enstaka gång här och där.
Lite bilder
Alice som föl:
Alice som ettåring:
Alice som tvååring:
Alice som treåring:
Alice som sjuåring ~ Har varit konvalescent i ett år:
Alice som tioåring:
Blandade bilder
Pappa är Alcatraz 1092 – en holsteinerhingst som spenderade de sista åren i sitt liv här i Sverige. Alcatraz var min drömhingst sedan många, många år tillbaka. Redan i högstadiet bestämde jag mig för att jag ville ha ett föl efter honom. Han var så komplett! Han fick fantastiska poäng för både gångarter och hoppning och vann sitt bruksprov. Till råga på allt en supersnygg häst med härligt temperament! Jag hade äran att träffa honom 2005.
http://www.blup.se/sv-se/horses/128-alcatraz-
http://www.foxfirefarm.us/pages/verband_stallions/alcatraz.html
Mamma är Cap Szantina – en tyskimport registrerad i Brandenburgerförbundet. Jag lånade henne av min syster som ägde henne på den tiden. Alice är ”Sitas” (hon kallades för Sita) tredje föl, dock avled det första fölet. Sita fick ytterligare två föl innan hon tyvärr togs bort på grund av en hovbensfraktur som aldrig läkte som det skulle. Sita hade innan hon skadades tränat 130 uppsuttet samt 160 löshoppning och hade tre bra gångarter.
http://www.blup.se/sv-se/horses/121094-cap-szantina
Feelgood Miniatures 