SWB – Svensk varmblodig ridhäst (svenskt halvblod)
http://www.blup.se/sv-se/horses/198182-cap-alcantara-ta-swb
Alice (som hon kallas – hon heter ju egentligen Cap Alcantara TA) är min ögonsten! Jag har fött upp henne själv. Men, på grund av min dåliga hälsa och ekonomi tvingades jag ta ett hjärtskärande beslut att sälja henne.
Eftersom hon är född i Sverige är hon registrerad som svenskt halvblod, men hon har heltysk stam. Hon är en supergo, social tös som älskar uppmärksamhet, kel, mat och godis.
Hon vill väldigt gärna vara till lags och om hon inte förstår vad man vill att hon ska göra så kan hon bli upprörd. Hon är väldigt känslig, på gott och ont, för när hon förstår och är lugn så lyssnar hon på minsta vink och är FANTASTISK att rida/jobba med, men kan också bli ”explosiv” om hon t.ex. blir rädd för något, om det är något som inte känns bra (t.ex. illasittande sadel) samt när hon har vilat en längre period och ska sättas gång. Hon är därför inte någon lämplig nybörjarhäst.
Det är därför att rekommendera att sätta igång henne med longering, tömkörning och promenader innan man sitter upp. När hon inte längre har överskottsenergi så är hon helt underbar att rida!
Mycket jobbad från marken med både longering, tömkörning samt enklare ”frihetsdressyr”.
Alice har på grund av mina skador och sjukdomar bara gått i hage sedan maj 2017 (när jag skadade mig) så hon kräver en långsam, försiktig igångsättning. Hon har en skada som gör henne oridbar för tillfället. Läs mer längre ner.
Hon är även lite speciell i det avseendet att hon inte är så jätteförtjust i andra hästar, vilket kan göra det svårt att ha henne ihop med andra hästar i samma hage. Hon kan sparkas och bitas om hon blir irriterad på dem. Hon trivs bäst när hon har hagen, maten och ligghallen för sig själv. Så länge som hon har andra hästar i närheten så är hon nöjd. Om hon måste gå med andra häst/ar så måste det vara häst/ar som är låg/a i rang och låter henne vara i fred (dvs. inga busiga retstickor) samt inte försöker stjäla hennes mat.
Sjukdomar & skador
Alice har en lite tråkig sjukdoms- och skadehistorik som började redan när hon var föl då hon fick borrelia. Hon blev dock snabbt frisk och verkar inte ha fått några som helst problem efteråt.
Som treåring lyckades hon sparka sig själv på insidan av vänster framben (hon kunde vara väldigt vild ute i hagen som unghäst). Det visade sig att hon fått en fraktur på griffelbenet. I samband med detta fick en staphylococcus aureus-infektion fäste och hon fick hemsk mugg/rasp på alla fyra benen.
Benet läkte, men det blev en skrovlig pålagring som efter några år skavde på gaffelbandet och annan närliggande vävnad så de behövde operera bort cirka 3/4 av griffelbenet. Vävnaden läkte, men med alldeles för mycket extra vävnad så hon har numer en permanent ”svullnad/bula” där skadan var.
Tyvärr växte den extra vävnaden fast även i gaffelbandet vilket gör den mindre elastisk vilket i sin tur innebär sämre hållbarhet och man bör därför undvika hård belastning såsom hoppning, galopp i högt tempo etc. Men, lätt och lugnt arbete fungerar fint.
Hon har även fått:
* en spark på pannan så hon fick ett sår som behövde sys.
* ett infekterat sår (vet ej hur såret uppkom, kanske gren i hagen?) på ganaschen som behövde dräneras.
* mugg/rasp och lymfangit ytterligare två gånger dock med många års mellanrum och inte lika illa som aureus-infektionen.
* gick omkull/ramlade bakåt vid en kraftig stegring och verkade oskadd, men vid röntgen flera år senare såg man att ett tornutskott på en halskota är ”förstorat” (pålagring?) samt att det var två ryggkotor som satt mycket tajtare ihop än resterande ryggkotor (inte kissing spines, men inte mycket utrymme mellan). Bägge dessa röntgenfynd sa veterinären att de mycket väl kan härstamma från olyckan och behöver därmed inte betyda att det är genetiskt. De är också av mindre betydelse vid ridning på den nivån som man kan hålla sig på i och med hennes ben.
* I november 2020 ådrog hon sig en lättare skada (överansträngd/uttänjd/blödning) på djupa böjsenans förstärkningsband på höger framben. Hon har varit nästan helt obekymrad (knappt synlig hälta precis i början, därefter ingen hälta) av skadan. Men, trots att det egentligen inte är någon stor skada så är hon alltså fortfarande inte helt bra från den. Det hänger envist kvar en liten svullnad och ibland värme (när hon sprungit i hagen, hon kan ju inte vara på boxvila hur mycket/länge som helst…). Därav ska hon inte ridas i dagsläget!
Avel?
Alice har inte fått några föl än. Flertalet av hennes mammas avkommor har visat sig ha röntgenfynd – en del allvarliga (några dömdes ut), en del av mindre betydelse. Jag verkar ha haft tur med Alice då hennes två små ”defekter” är orsakade av yttre trauma, inte genetik.
En del tycker dock ändå att man inte ska avla på henne på grund av hennes mamma, men en veterinär som är väldigt avelskunnig (är själv uppfödare) tycker inte att man ska stirra sig blint på det. Det finns inget som säger att Alices avkommor kommer att få några bekymmer. Risken blir dessutom ännu lägre vid t.ex. ridponnyavel.
Försäkring
Hon är A1 försäkrad (liv + veterinär) hos Folksam (helt utan reservationer).
Videor
Det finns flera videor på min Youtube-kanal: http://www.youtube.com/feelgoodminiatures (Öppnas i nytt fönster)
Lite bilder
Alice som föl:
Alice som ettåring:
Alice som tvååring:
Alice som treåring:
Alice som sjuåring ~ Har varit konvalescent i ett år:
Alice som tioåring:
Blandade bilder
Pappa är Alcatraz 1092 – en holsteinerhingst som spenderade de sista åren i sitt liv här i Sverige. Alcatraz var min drömhingst sedan många, många år tillbaka. Redan i högstadiet bestämde jag mig för att jag ville ha ett föl efter honom. Han var så komplett! Han fick fantastiska poäng för både gångarter och hoppning och vann sitt bruksprov. Till råga på allt en supersnygg häst med härligt temperament! Jag hade äran att träffa honom 2005.
http://www.blup.se/sv-se/horses/128-alcatraz-
http://www.foxfirefarm.us/pages/verband_stallions/alcatraz.html
Mamma är Cap Szantina – en tyskimport registrerad i Brandenburgerförbundet. Jag lånade henne av min syster som ägde henne på den tiden. Alice är ”Sitas” (hon kallades för Sita) tredje föl, dock avled det första fölet. Sita fick ytterligare två föl innan hon tyvärr togs bort på grund av en hovbensfraktur som aldrig läkte som det skulle. Sita hade innan hon skadades tränat 130 uppsuttet samt 160 löshoppning och hade tre bra gångarter.
http://www.blup.se/sv-se/horses/121094-cap-szantina
Feelgood Miniatures 