Idag red jag och Alice ut tillsammans med Sara och Dacke. Jag var lite skeptisk eftersom det blåste så kraftigt, hon är nyklippt (en del hästar tenderar ju att bli lite småbusiga då) och har överskottsenergi eftersom hon stod igår och innan det hade hon ju bara varit igång två dagar efter mer än en veckas uppehåll. Men, ut skulle vi prompt!
Det första jag vill säga, eller rättare sagt skrika ut högt, är: DÖD ÅT ÄLGFLUGORNA (älgloppa, älglus och allt vad de heter/kallas)!!! Dessa hemska, hemska varelser. SÅ äckliga och SÅ irriterande för hästarna att de nätt och jämnt kan hålla sig på mattan om de får en sådan på sig. Så Sara och jag fick nästan hela tiden sitta och kolla hästarna och oss själva för det är en hel del av dem ute i skogen nu. BLÄÄÄ!!
Det andra jag vill säga är att allt ovanstående = pigg, spänd och busig Alice! Hon kickade ett par gånger när hon blev frustrerad på älgflugorna och tittade spänt på det mesta – även sådant som hon normalt sett inte bryr sig om alls. Vi klättrade lite och red genom vattenhålet och sedan hem igen. Ville inte göra för mycket eftersom hon är lite svullen i benet med pålagringen. Hon fick ju en griffelbenfissur som 3,5-åring och har en pålagring samt skönhetsfel i form av en förtjockning som ibland kan göra att det stasar lite och benet svullnar. Så länge hon inte är halt ska jag rida som vanligt, men jag blir lite nojig ändå och tar det lite lugnare när det blir så. IFALL det skulle visa sig vara något annat vill jag inte ha skenat runt som en toka och framkallat någon senskada eller något annat kul.
På hemvägen satt jag i skritt på halvlånga tyglar när hon helt plötsligt viker av från vägen ner på en liten stig där det finns tre små ”hinder” i form av små, små stockar. Hon tyckte tydligen att vi skulle galoppera och hoppa över dem! Problemet var bara att hon inte nöjde sig med att studsa över stockarna, utan studsade minst lika mycket MELLAN dem! Det var inte läskigt på något vis utan jag satt och asgarvade under tiden och Sara likaså! Hahah! Rackarunge!
Men, därav rubriken: jag fick mig en liten fläskläpp. Eller ja, fläskläpp och fläskläpp… Den är ju inte direkt svullen (bara liiiite) utan mer skinnflådd än något annat. Måste ha slagit mig med överkäkens tänder mot underläppen när jag asgarvandes satt på min studsande kusa.
Detta var första gången NÅGONSIN som Alice bockat med ryttare. Hon lever ju rövare ibland i longeringen, men aldrig under ryttare – förrän nu då. Men, det var ju åtminstone inga stora, kraftfulla bocksprång utan mer stora studsar än någonting annat. Jaja. Hon gjorde ju inget för att vara dum i alla fall, hon var ju bara väldigt, väldigt full av överskottsenergi och blåsten gjorde det hela så mycket värre.
Feelgood Miniatures 