Det är snö ute. Granen är uppe och prydd. Det står även några tomtar framme och vår söta snögubbe Frosty står på sin sedvanliga plats i hallen. Även sadelkammaren är julpyntad. Om några få dagar är det jul.

🎄☃️🎅

Men… jag har ingen julkänsla alls. Det känns bara tungt just nu. Allt prat om nära och kära och vad man vill ha. ”Kom igen! Något måste du ju vilja ha!” Jag har så svårt att ge ett svar på den frågan. Materiellt sett så tycker jag att jag har så mycket. Bäst av allt är ju dessutom inte alla prylar man har utan det som faktiskt betyder något: att jag har djuren, en familj som älskar mig och världens bästa Magnus.
Det jag vill ha – kan ingen ge mig.

Jag önskar att alla sjuka blir friska. Jag önskar att alla barn utan föräldrar och alla ensamma djur blir adopterade. Jag önskar att ingen människa och inget djur ska behöva lida och att alla ska ha ett mysigt hem. Jag önskar att all form av vanvård och misshandel av såväl människor som djur ska upphöra. Och att ingen ska behöva vara ensam.
Vad jag vill ha TILL MIG SJÄLV?

Jag vill må bra. Jag vill inte behöva ha ont hela tiden. Jag vill ”fungera normalt”. Kort sagt: jag vill ha god fysisk och psykisk hälsa och önskar även detsamma för mina nära och kära.

Jag vill att utgången på vår kamp med Fiffis sjukdom fick en annan utgång (eller allra helst att hon aldrig blev sjuk överhuvudtaget) och att hon därmed skulle vara frisk och vid liv.

Men, mest av allt önskar jag att jag får ha min bebis hos mig igen. Jag saknar honom så fruktansvärt mycket att jag går sönder om och om och om igen. Snön gör det ännu värre eftersom jag vet hur han skulle älska att vara ute nu och leka och njuta. Älskade Loodie… Underbara Ludde-bus… Jag skulle göra vad som helst för att få ha honom hos mig igen…