Idag åkte Magnus och jag till Djurmagazinet för att köpa foder till fiskarna och grodan. På väg in i butiken möter vi en kvinna som med sin hund är på väg ut från butiken. Hunden var en japansk spets och jag började genast gråta – jag saknar min bebis så otroligt mycket! Saknaden och sorgen är precis lika stor nu som för (snart) 1,5 år sedan. Det gör så ont i hela mig! Jag kommer aldrig att känna mig hel igen… Jag skulle göra vad som helst för att få tillbaka min älskade Ludde! Jag fick kämpa hårt – det tog allt jag hade – för att inte bryta ihop totalt så att jag skulle kunna gå in i butiken och göra det jag skulle. När jag sedan blev själv hemma brast allting och jag grät hejdlöst.

Finaste, bästa Luddebus… ❤💔
Ursch så tråkigt… styrkekram! /M
Tack… kan behöva alla jag kan få… 😦