Min glädje över igångsättningen och de roliga hoppträningarna jag gjorde med Alice blev extremt kortlivad då hon har fått en infektion i bägge bakbenen så de svullnade upp och har några inflammerade sår. Jag hoppas innerligt att det inte blir som förra gången då hon fick skinnflådda ben, alla fyra ben blev som telefonstolpar, mängder med inflammerade och vätskande sår. Diagnos: Staphylococcus Aureus. Tyvärr glömde jag ta bild på hur det var som värst, på dessa bilder ser benen ”bra” ut jämfört med hur hon såg ut som värst.

Det är som sagt långt ifrån det utbrottet sårmässigt sett, men svullnaderna är inte roliga alltså! Första dygnet hade hon så tjocka kronor och vätskande sår att hon inte ens ville sätta ner benen ordentligt för att det gjorde så ont. Vi satte in Metacam direkt och det verkar ha hjälpt en hel del redan efter första sprutan. Svullnaderna kring kronorna har gått ner markant så nu rör hon sig obehindrat igen! Skönt! Även såren såg mycket bättre ut redan nu.

16 februari
(klicka på bilderna för att se dem i större format – de öppnas i nytt fönster)

Det verkar ha lite samma samband för förra utbrottet blev i samband med att hon hade sparkat sig själv och hade även mugg samtidigt. Hon sparkade sig ju på bägge bakbenen nu också – kanske därför infektionen fick fäste?

Håll tummarna att detta går över fort och inte blir som förra gången! Om jag inte minns fel var hon konvalescent ungefär ett halvår. Orkar inte med alla problem som dyker upp hela tiden!!! Är det inte jag så är det hon, eller så är det vi bägge. Vi skadar oss och blir sjuka om vartannat och till råga på allt har jag ju alla mina vanliga problem – exempelvis höfterna – som sätter stopp för ”arbete” många gånger. Det känns som om det inte är meningen att jag ska rida…

Här kommer en video från hoppningen den 13 februari som var första gången sedan i oktober som vi hoppar överhuvudtaget och första gången sedan i juni som vi hoppar ”banhoppningshinder”. Det vi hoppade i oktober var SMÅ naturhinder. Maxhöjden på videon är 90 cm. Det var på detta ridpass som jag invigde det nya bettet. Ett separat inlägg om det kommer.

Videon går att se i HD 720p (ändra vid ”hjulet”) och om den hackar här på bloggen kan du klicka på YouTube-knappen för att se den på YouTube istället. Sidan öppnas upp i ett nytt fönster.

Igår när jag hoppade Alice så avslutade jag med ett lite högre hinder som jag trodde låg på mellan 1.05-1.10. När jag sedan mätte det efter att jag hade ridit så visade det sig att det var 1.20! Oj hoppsan. Det var ju inte meningen! Bara 1.00-1.10 är ju ”högt” med tanke på att det är ungefär åtta månader sedan vi sist hoppade sådana hinder.

Första hoppet – jag hänger inte riktigt med! Hon har sådan kraft i det hon gör så ibland är det svårt för mig (som inte rider så ofta nuförtiden på grund av mina problem) att följa med i all kraft! Hindret ser så litet ut på bild av någon anledning, men det är faktiskt 1.20

Efter det första hoppet blev hon lite osäker – säkert på grund av att jag inte kunde hänga med och det kändes nog obekvämt och osäkert för henne. Så jag valde att lägga ner bommen ett snäpp på ena sidan.

Sedan var det dags att lägga upp bommen igen och testa! Det första hoppet blev väl återigen sådär lagom snyggt från min sida! Men, trots att det blev några ”misslyckade” hopp och trots höjden så rev hon inte en enda gång under hela passet! Hon är en sådan duktig stumpa!

Stackars stjärnan som måste ha mig hängandes i tyglarna sådär… Jag antar att alla ”misslyckade” hopp var mitt fel, men det är verkligen jättesvårt när hon hoppar med sådan kraft och att det var lite tveksamheter så jag visste ju inte om hon skulle hoppa eller inte och så vidare. Det är ju en evig tur att det är ett böjligt gummibett i alla fall!

Efter det fick vi till ett riktigt härligt språng så det fick bli det sista!

Det var väl kanske dumt av mig att ens hoppa den höjd som jag trodde att det var, men hon kändes så otroligt fin när hon hoppade 90 cm så jag tänkte bara hoppa några språng på lite högre. Det var verkligen inte meningen att debutera henne på 1.20 så fort efter hopp-igångsättningen och verkligen inte i snö heller. Duktig stumpa som hoppade och det sista språnget blev verkligen jättebra!