Igår när jag hoppade Alice så avslutade jag med ett lite högre hinder som jag trodde låg på mellan 1.05-1.10. När jag sedan mätte det efter att jag hade ridit så visade det sig att det var 1.20! Oj hoppsan. Det var ju inte meningen! Bara 1.00-1.10 är ju ”högt” med tanke på att det är ungefär åtta månader sedan vi sist hoppade sådana hinder.
Första hoppet – jag hänger inte riktigt med! Hon har sådan kraft i det hon gör så ibland är det svårt för mig (som inte rider så ofta nuförtiden på grund av mina problem) att följa med i all kraft! Hindret ser så litet ut på bild av någon anledning, men det är faktiskt 1.20
Efter det första hoppet blev hon lite osäker – säkert på grund av att jag inte kunde hänga med och det kändes nog obekvämt och osäkert för henne. Så jag valde att lägga ner bommen ett snäpp på ena sidan.
Sedan var det dags att lägga upp bommen igen och testa! Det första hoppet blev väl återigen sådär lagom snyggt från min sida! Men, trots att det blev några ”misslyckade” hopp och trots höjden så rev hon inte en enda gång under hela passet! Hon är en sådan duktig stumpa!
Stackars stjärnan som måste ha mig hängandes i tyglarna sådär… Jag antar att alla ”misslyckade” hopp var mitt fel, men det är verkligen jättesvårt när hon hoppar med sådan kraft och att det var lite tveksamheter så jag visste ju inte om hon skulle hoppa eller inte och så vidare. Det är ju en evig tur att det är ett böjligt gummibett i alla fall!
Efter det fick vi till ett riktigt härligt språng så det fick bli det sista!
Det var väl kanske dumt av mig att ens hoppa den höjd som jag trodde att det var, men hon kändes så otroligt fin när hon hoppade 90 cm så jag tänkte bara hoppa några språng på lite högre. Det var verkligen inte meningen att debutera henne på 1.20 så fort efter hopp-igångsättningen och verkligen inte i snö heller. Duktig stumpa som hoppade och det sista språnget blev verkligen jättebra!
Feelgood Miniatures 