Nu blir det bettjakt! Jag har provat det nya Sprengerbettet i böjligt gummi två gånger och hon vågade faktiskt gå i en friare form trots handkontakt, någonting som hon inte ofta gör! Med hårda bett har hon väldigt lätt för att krulla ihop sig och gå bakom lod, även med väldigt lätt hand.

Jag får verkligen jobba för att få upp nosen. Att få henne att gå i lod går för det mesta bra, men att få henne att gå som på bilden nedan lyckas jag sällan med. Jag vill att hon ska känna sig trygg nog med bettet för att kunna jobba i en friare form så att hon inte behöver känna så stort obehag av bettet och därmed inte spänna sig så mycket och hamna bakom lod så ofta – vilket i och för sig även kan hända när hon känns lösgjord.

Det är så här jag önskar att hon skulle våga gå oftare. Det är ju ändå i balans och i form – det vill säga att man inte tappar bakdel eller rygg och att hon jobbar lätt och ledigt i egenbalans.

I hoppning kan hon bli exalterad och gå upp med huvudet, men då går hon mer skarpt MOT handen mer än att behagligt gå i en friare form. Även i dressyren kan det bli så att hon blir tung i handen, men inte för att hon försöker gå avslappnat i friare form utan för att hon går mot hand för att hon är spänd.

Så – nu står gummibett av andra modeller (det jag köpte är ett pelham), exempelvis vanligt oledat tränsbett, på inköpslistan. Det blir nog mest Sprenger och Nathe jag kommer att titta på för nu när jag vet att hon går bra på sådana bett så känns det lättare att lägga lite mer pengar på bett som jag tidigare inte ”vågade” köpa i rädsla att kasta bort dyra pengar. Många av mina metallbett kommer att sorteras bort och säljas.

Det jag ska leta efter nu är bett som är smalare åtminstone över tungan. De ska vara av bra kvalitet för hållbarhetens skull och de måste ha vajer säkerhetens skull. De måste vara böjliga, annars är det ju ingen idé. Eurohorse – here I come!