Idag hjälpte bästa Angelica mig att hämta syrrans transport så att jag kan transportträna Alice igen. Det är ju nio månader sedan som hon stod i en transport senast så jag tyckte att det var dags.

(Varför jag behövde transportträna henne kan ni läsa HÄR och utvecklingen kan ni läsa HÄR – HÄR – HÄR och HÄR)

Blir hon bara bra i sina ben så har jag även planer på att åka några gånger till ridhus så att jag kan rida ordentligt. Kanske blir det någon träning också? Vi får se. Jag har aldrig ridit henne i ridhus. Hon har longerats i ridhus en gång när vi gjorde en hälsoundersökning på henne som fyraåring på Husaby Hästklinik, så det ska bli spännande att se hur hon reagerar. Hoppas jag inte flyger av – hahah!

TACK Nina för lånet av transporten och TACK Angelica för att du hjälpte mig att hämta transporten! Aj lav jo both!

Bild från förra årets transportträning

Dåligt tålamod? Japp. Men, faktum är att hon var jätteduktig igår trots att behandlingen tog lång tid. Hon var väldigt tålmodig och stod faktiskt till största delen avslappnat stilla.

Medicinen och behandlingen gör enorm nytta! Hon verkar inte ha ont alls förutom på de värsta områdena, svullnaderna har gått ner massor och såren läker och försvinner väldigt snabbt . Jag hoppas innerligt att de håller sig borta också och inte kommer tillbaka.

Alice står i förmiddagssolen och njuter! Jag är ute och går med Gizmo och passade på att gå upp till henne (hon står längst bort i hagen) och då även passa på att kika på hennes ben.

Åh, vad bra de börjar se ut på bara ett par dagar! Såååå skönt! Idag är sista medicineringsdagen så det blir lite nervöst att se om hon svullnar upp igen och om såren blossar upp och så vidare. Håll tummarna för att det inte blir så!

Upplagt via mobilen