Jag red faktiskt ut på Alice idag. Hennes infektion är fortfarande inte bra, men hon är mycket bättre än igår, är ohalt och har opåverkat allmäntillstånd (ingen feber och så vidare) så hon är ju därmed i ridbart skick. Jag tänkte att det nog är bättre med försiktig motion för att öka blodcirkulationen och framförallt ge henne lite hjärngympa istället för att hon bara ska stå.
Att hon behöver bli av med överskottsenergi och få mer hjärngympa stod klart ganska omedelbart. Hon var väldigt taggad redan från start och jag hann inte längre än till grannen innan hon började ”fåna sig”. Deras åring blev lite busig och då blev det inte längre en taggad häst jag satt på – utan en spänd stålfjäder. Det var nätt och jämnt att jag tog mig framåt förbi hagarna då hon stannade flera gånger och antingen stod fastfrusen i marken eller började backa.
Till slut kom vi dock vidare, men det var som sagt en väldigt spänd Alice. Hon ryckte till för minsta lilla och kändes väldigt explosiv. Hon gjorde dock inga dumheter. Efter ett tag slappnade hon av lite. Hon var fortfarande spänd, men mer taggad än någonting annat. Det blev skritt och trav på vägarna i skogen och som sagt – även om hon var spänd och väldigt taggad och fånade sig i början så skötte hon sig faktiskt resten av turen.
Jag hoppas att vi bägge kan hålla oss i ”ridskick” så att vi kan hålla igång lite i alla fall. Vill inte att det ska bli fler avbrott nu!
Feelgood Miniatures 