Vackra du…
…som jag älskar dig!

…som jag älskar dig!


Bild från idag
Jag har kunnnat rida tre dagar på raken utan att höften har gjort alltför ont! Höger höft känner jag inte av alls! Jag minns inte ens senast det hände! Måste vara för typ ett år sedan eller något sådant. Hoppas det fortsätter så!
Jag har verkligen saknat att kunna rida regelbundet. Tyvärr är det ju alltid någonting som kommer i vägen: sjukdomar och skador på såväl mig som Alice, mina kroppssmärtor, mina sömnbesvär (som gör mig extremt trött och matt emellanåt), mina besvär med migrän och IBS (magproblem) och sedan vill det ju till att det är tjänligt underlag också.
Håll tummarna för mig och Alice att det någon gång vänder! Just nu njuter jag dock av att jag faktiskt kunnat rida överhuvudtaget!!

Alice ÄR verkligen bäst i världen på att skada sig.
Upplagt via mobilen
Jag vill så gärna köra in Alice! Jag började med det när hon var tre år, men hon fick panik när jag försökte sätta ett däck bakom henne så jag insåg att vi skulle behöva vara flera stycken (eller minst två), men jag hade inte direkt någon jag kunde be om hjälp. Så efter det blev det aldrig av att jag tog upp inkörningen igen. Tömköra går ju redan så det är ju det där med att spänna fast någonting på henne och ljudet som blir bakom som är problemet.
Nu har jag ju Sara, Mickan och Angelica som kanske kan hjälpa mig om de vill och har tid, men det ska ju bli av också! Ett annat problem är att jag inte riktigt vet hur vi ska börja. Jag har ju kört in hästar förut, men hon är ju uppenbarligen extremt känslig och explosiv av sig. Men, det blir väl ungefär så som jag gjort tidigare ändå, fast lite försiktigare.
Alice som treåring – 2009
Vi kommer att börja med att fokusera på ljudet. Hon gillar INTE att det låter mycket bakom henne (och att det överhuvudtaget är någonting annat än en människa precis bakom henne) och att det hela tiden sitter fast i henne så att hon inte kan komma ifrån det kommer att göra henne ännu mer stressad – precis som det blev när jag försökte fästa däcket bakom henne. Jag hann bara fästa på ena sidans draglina, sedan fick hon panik och började spinna runt och fastnade i longerlinan och så vidare. Därför behöver vi vara flera stycken.
När det går bra så kan man börja träna på att ha fusk-skaklar så att hon vänjer sig vid att ha någonting stelt/hårt utmed sidorna. När det fungerar bra så kan man kombinera skaklar med ljud och sedan även med lite vikt. När allt det går bra blir det dags för sulkyn/rockarden som jag givetvis har vant henne vid genom att låta henne titta på den, leda henne över skaklarna, tränat på att backa in mellan skaklarna (det gillade hon inte!), dragit vagnen bredvid henne, rört henne med skaklarna och så vidare. Det var dock ett bra tag sedan jag gjorde vagnträning med henne så det får jag börja med igen!
Någon som har några bra tips som de vill inflika så tas det tacksamt emot!
Alice visar upp tränset som hon fick ha igår. Det är ett hop-plock där huvudlaget och tyglarna (utom de rundsydda) är Stübben, pannbandet är Capone (det är två rader med swarovskistenar, men det syns knappt på bilderna) och nosgrimman är jag osäker på, men jag TROR att det är en gammal Kieffer-nosgrimma. Nina får rätta mig ifall jag har fel.

