Jag vill så gärna köra in Alice! Jag började med det när hon var tre år, men hon fick panik när jag försökte sätta ett däck bakom henne så jag insåg att vi skulle behöva vara flera stycken (eller minst två), men jag hade inte direkt någon jag kunde be om hjälp. Så efter det blev det aldrig av att jag tog upp inkörningen igen. Tömköra går ju redan så det är ju det där med att spänna fast någonting på henne och ljudet som blir bakom som är problemet.
Nu har jag ju Sara, Mickan och Angelica som kanske kan hjälpa mig om de vill och har tid, men det ska ju bli av också! Ett annat problem är att jag inte riktigt vet hur vi ska börja. Jag har ju kört in hästar förut, men hon är ju uppenbarligen extremt känslig och explosiv av sig. Men, det blir väl ungefär så som jag gjort tidigare ändå, fast lite försiktigare.
Alice som treåring – 2009
Vi kommer att börja med att fokusera på ljudet. Hon gillar INTE att det låter mycket bakom henne (och att det överhuvudtaget är någonting annat än en människa precis bakom henne) och att det hela tiden sitter fast i henne så att hon inte kan komma ifrån det kommer att göra henne ännu mer stressad – precis som det blev när jag försökte fästa däcket bakom henne. Jag hann bara fästa på ena sidans draglina, sedan fick hon panik och började spinna runt och fastnade i longerlinan och så vidare. Därför behöver vi vara flera stycken.
När det går bra så kan man börja träna på att ha fusk-skaklar så att hon vänjer sig vid att ha någonting stelt/hårt utmed sidorna. När det fungerar bra så kan man kombinera skaklar med ljud och sedan även med lite vikt. När allt det går bra blir det dags för sulkyn/rockarden som jag givetvis har vant henne vid genom att låta henne titta på den, leda henne över skaklarna, tränat på att backa in mellan skaklarna (det gillade hon inte!), dragit vagnen bredvid henne, rört henne med skaklarna och så vidare. Det var dock ett bra tag sedan jag gjorde vagnträning med henne så det får jag börja med igen!
Någon som har några bra tips som de vill inflika så tas det tacksamt emot!
Feelgood Miniatures 
Sv. Va tråkigt 😦 Men härligt att du har Alice kvar iaf 🙂
Jag önskar att saker och ting hade varit annorlunda, men ja – jag är verkligen oändligt lycklig över att åtminstone få ha min fina ögonsten! ❤ Hon må vara en riktig knäppgök, men hon är världens goaste knäppgök och bäst av allt: hon är MIN knäppgök! 😀