Efter gårdagens hårda träningspass förtjänade både Alice och jag en härlig skrittur i skogen i detta underbara väder. +17 grader visar temperaturmätaren! Helt otroligt! Kan inte minnas att det någonsin varit så varmt i mars? Hur som helst. En 45 minuter lång skrittur blev det och det var verkligen härligt.

Vi invigde ett bett som jag har tänkt att använda när vi kommer igång mer med AR (akademisk ridkonst). Ja, jag kommer givetvis att använda andra bett också och även bettlösa alternativ, men detta är ETT av de bett som jag kommer att använda. Jag kommer att visa och beskriva detta bett i ett separat inlägg.

Ni får ignorera de smutsiga benen! Hon är behandlad med honung och det fastnade givetvis smuts när hon rullade sig. Men, jag ville inte tvätta av det innan ridturen eftersom hon ska behandlas senare. Jag vill inte tvätta benen för ofta då jag tror att det kan störa sårens läkning. Hade jag använt benskydd hade det givetvis varit en annan sak.

Fröken Allison (ett av Alices – eller ja, Cap Alcantara TA:s – många smeknamn) var dock inte fullt så avslappnad som jag utan var väldigt vaken och reagerade (ryckte till, tvärnitade och så vidare) på saker som när fåglar flög upp från marken och lite större stenar som, enligt henne, ”dök upp från ingenstans”.

Dessutom gick hon och letade och lyssnade efter saker precis som om hon var fullkomligt övertygad om att hon skulle få syn på någonting värt att reagera på. Men, hon gick även sträckor där hon var någorlunda avslappnad och hon gick åtminstone med öronen framåt 99,9% av ridturen. Mysigt hade vi!

Det är så fult med säkerhetsvästen under tröjan! Men, säkerhet framför estetik.

Här kommer två innan-ridning-bilder från gårdagen där man lättare ser utrustningen som vi hade för dagen.