Efter gårdagens hårda träningspass förtjänade både Alice och jag en härlig skrittur i skogen i detta underbara väder. +17 grader visar temperaturmätaren! Helt otroligt! Kan inte minnas att det någonsin varit så varmt i mars? Hur som helst. En 45 minuter lång skrittur blev det och det var verkligen härligt.

Vi invigde ett bett som jag har tänkt att använda när vi kommer igång mer med AR (akademisk ridkonst). Ja, jag kommer givetvis att använda andra bett också och även bettlösa alternativ, men detta är ETT av de bett som jag kommer att använda. Jag kommer att visa och beskriva detta bett i ett separat inlägg.

Ni får ignorera de smutsiga benen! Hon är behandlad med honung och det fastnade givetvis smuts när hon rullade sig. Men, jag ville inte tvätta av det innan ridturen eftersom hon ska behandlas senare. Jag vill inte tvätta benen för ofta då jag tror att det kan störa sårens läkning. Hade jag använt benskydd hade det givetvis varit en annan sak.

Fröken Allison (ett av Alices – eller ja, Cap Alcantara TA:s – många smeknamn) var dock inte fullt så avslappnad som jag utan var väldigt vaken och reagerade (ryckte till, tvärnitade och så vidare) på saker som när fåglar flög upp från marken och lite större stenar som, enligt henne, ”dök upp från ingenstans”.

Dessutom gick hon och letade och lyssnade efter saker precis som om hon var fullkomligt övertygad om att hon skulle få syn på någonting värt att reagera på. Men, hon gick även sträckor där hon var någorlunda avslappnad och hon gick åtminstone med öronen framåt 99,9% av ridturen. Mysigt hade vi!

Det är så fult med säkerhetsvästen under tröjan! Men, säkerhet framför estetik.

Här kommer två innan-ridning-bilder från gårdagen där man lättare ser utrustningen som vi hade för dagen.

Idag fick Alice – och jag – jobba hårt! Vi var nere vid ridbanorna för första gången på… Ja, jag minns faktiskt inte ens när det var sist. Någon gång under hösten kanske det var. Eller var det så långt bak som i somras?? Ja, inte vet jag, men senaste gången jag hoppade på bana (förutom den lilla markarbetesövning jag gjorde på grannens bana för någon vecka sedan) var i APRIL 2011!!! Jag höll på att smälla av när jag gick tillbaka i bloggen för att kolla när jag gjorde det senast. Jag hoppade hemma på gräs två-tre gånger i juni, men skadade därefter ryggen och hade ju hela sommaren och hösten stora problem med mina höfter så efter det blev det bara pyttehinder i hagen (små, små stockar och liknande) som vi hoppade ett par gånger under hösten.

Bild från dagen

Jag hade gissat att hon skulle vara spänd, men visste inte hur det skulle yttra sig. Det blev en underlig blandning av taggad som hejsan och sedan frysa fast i marken eller rygga. Sedan taggad. Sedan frysa fast. Och däremellan gick hon som en klocka! Hahah – knashäst! Men, i det stora hela måste jag säga att jag är nöjd med min knäppgök för som sagt så har vi ju verkligen inte varit igång med ordentlig träning på så länge att det vore nästan konstigt om det INTE krånglade med någonting. Jag kan ju inte direkt påstå att jag rider som en stjärna nu heller eftersom jag är lika lite igång ridmässigt som hon är.

Hoppar ut från banan

Jag invigde ett av hennes nya bett: Nathebettet. Jag skojade med Sara (som hjälpte mig med hinder och filmning) att det var ju sisådär lagom tajmat att inviga det mildaste bett jag har på en dag som denna. Men, å andra sidan så var det jättenyttigt för det visade ju också ifall det fungerar på henne trots att hon kanske krånglar – vilket det ju gjorde. Trots att hon drog iväg ibland så fick jag ju stopp på henne. Det var ju inte så att hon satte av i sken bara för att hon kände att bettet var mildare än metallbetten. Duktig tjej! Jag tror hon gillade bettet och det var tur det – för det kostade ju trots allt en femhundring och då var det ändå nedsatt med en hundralapp.