Månad: mars 2012

Jag hatar Staphylococcus Aureus

09 mars 2012

Vedervärdiga bakterie som kan orsaka hemska infektioner som är svåra att bli av med. Det kräver stor noggrannhet, renlighet och försiktighet att behandla infektionen. Handskar och handsprit är ett måste eftersom infektionen smittar mellan människa och djur. Det tar oftast lång tid att komma till rätta med infektionen och det vill givetvis även till att man ser till att hästen mår bra i övrigt för att dess immunförsvar ska orka kämpa emot också.

Staphylococcus Aureus finns naturligt i den mänskliga normalfloran hos 25-30% av befolkningen (frekvensen hos djur vet jag inte, men läste någonstans att det oftast är vi människor som smittar djuren). Oftast orsakar den inga problem (givetvis, annars skulle ju alla dessa människor ha Aureus-infektioner hela tiden), men ibland kan alltså infektioner bryta ut.

Veterinärerna har inte kunnat ge mig något bra svar på vad det är som orsakar utbrotten hos Alice, men bägge gångerna som Alice har fått det så har det varit strax efter sparkskador. Det gör ju inte saken bättre att hon skaffar sig nya under behandlingstiden heller! Vissa djur och människor är dessutom mer infektionskänsliga än andra och Alice får ju lätt mugg och även strålröta så hon är väl predisponerad att få även allvarligare infektioner.

Jag är också infektionskänslig och jag tror att jag denna gång fått ett lättare utbrott av Aureus-infektionen då jag fått stora och små utslag i både ansikte och på armar av en typ som jag inte har fått förut. Jättekul… Inte. Även på mig verkar det vara svårbehandlat, men jag hoppas på att bli av med det fort, för det är inte kul att se ut så här.

Infektionen är bedragande också för den går väldigt upp och ner i det avseende att det ena stunden ser ut att vara nästan helt borta, medan nästa dag har nya små och/eller stora utslag brutit ut som är mer eller mindre envisa att komma till rätta med. Håll tummarna att vi blir av med detta snabbare än förra gången som tog ett halvår att bli av med helt och hållet.

Alla bilder i detta inlägg är från den nuvarande infektionen. Den förra som hon hade vintern 2009-2010 var mycket värre och orsakade att hon blev skinnflådd på alla fyra benen. Det var fruktansvärt!

Roligt…

08 mars 2012

image

…men föga förvånande eftersom det ju faktiskt bara är i början på mars ännu så detta fram-och-tillbaka-vädret kan ju fortsätta ett tag till. De har ju dock lovat varmare dagar redan i helgen, så det är ju härligt om det stämmer.

Jag vet inte om det syns så bra på bilden eftersom jag lägger upp detta via mobilen, men det är – kors i taket – Alice som står där bland grenarna. Jag är helt förundrad över att prinsessan som kan stå inne hela dagar om det kommer en regndroppe på henne väljer att stå ute nu. Hahah – jaja, det är ju det som är tjusingen med lösdrift: de får välja själva.

Upplagt via mobilen

Sömnlös på grund av sorg

08 mars 2012

Jag gjorde det stora misstaget att kolla på min hyllningsvideo till Fiffi så nu har jag gråtit i över en timme och kan således inte sova. Det har gått lite mer än två år sedan vi fick ta bort henne – när ska smärtan lindras? Det gör fortfarande lika ont. En hyllningsvideo till Ludde har jag inte ens klarat av att göra än eftersom det gör så ont att det känns som om mitt hjärta ska sprängas.

Angelica och Olle

06 mars 2012

Jag är så glad för Angelicas skull att hon äntligen kunnat komma igång med ridningen igen. Olle är nu tillräckligt bra för att sättas igång så jag hoppas verkligen att de kan hålla igång nu!

Gårdagens ridning

06 mars 2012

Det blev uteritt igen och för varje dag har jag ökat både själva arbetet och tiden som vi varit ute så igår var vi faktiskt ute en timme – vilket jag är helt förundrad över att min kropp klarade av! Alice var återigen HELT överladdad och slappnade inte av en enda sekund på hela timmen. Jag försökte rida lite öppna, skänkelvikning, halvhalter och så vidare för att få henne lite mer lösgjord, men det hjälpte inte. Hon behöver jobba av sig överskottsenergin helt enkelt.

Det är lite kallare nu igen vilket har gjort underlaget hårdare så jag kunde inte galoppera så mycket som jag egentligen hade tänkt att göra, men det blev lite i alla fall. Sedan fick hon klättra tre gånger upp för klätterbackarna, fler gånger blev det inte för hon blev för upphetsad av det. Vid klätterbackarna finns en liten sandplan där jag red en volt/serpentin övning för att få henne att slappna av – vilket inte heller det lyckades särskilt bra på grund av all överskottsenergi. Jag kan beskriva och visa övningen i ett annat inlägg.

Dagens outfit gick i bruna och beigea toner (förutom sadeln då, den kan jag ju inte ändra färg på från dag till dag).

Kan inte låta bli

06 mars 2012

image

Jag kan inte låta bli att tycka att detta blev en häftig bild! Blir ju sällan bra kvalitet eller så när det är taget i farten med en mobil, men den blev lite cool ändå! Eller?

Bilden är från gårdagens ridning.

Måste vara ett rekord

05 mars 2012

image

Bild från idag

Jag har kunnnat rida tre dagar på raken utan att höften har gjort alltför ont! Höger höft känner jag inte av alls! Jag minns inte ens senast det hände! Måste vara för typ ett år sedan eller något sådant. Hoppas det fortsätter så!

Jag har verkligen saknat att kunna rida regelbundet. Tyvärr är det ju alltid någonting som kommer i vägen: sjukdomar och skador på såväl mig som Alice, mina kroppssmärtor, mina sömnbesvär (som gör mig extremt trött och matt emellanåt), mina besvär med migrän och IBS (magproblem) och sedan vill det ju till att det är tjänligt underlag också.

Håll tummarna för mig och Alice att det någon gång vänder! Just nu njuter jag dock av att jag faktiskt kunnat rida överhuvudtaget!!

Vill köra in Alice

05 mars 2012

Jag vill så gärna köra in Alice! Jag började med det när hon var tre år, men hon fick panik när jag försökte sätta ett däck bakom henne så jag insåg att vi skulle behöva vara flera stycken (eller minst två), men jag hade inte direkt någon jag kunde be om hjälp. Så efter det blev det aldrig av att jag tog upp inkörningen igen. Tömköra går ju redan så det är ju det där med att spänna fast någonting på henne och ljudet som blir bakom som är problemet.

Nu har jag ju Sara, Mickan och Angelica som kanske kan hjälpa mig om de vill och har tid, men det ska ju bli av också! Ett annat problem är att jag inte riktigt vet hur vi ska börja. Jag har ju kört in hästar förut, men hon är ju uppenbarligen extremt känslig och explosiv av sig. Men, det blir väl ungefär så som jag gjort tidigare ändå, fast lite försiktigare.

Alice som treåring – 2009

Vi kommer att börja med att fokusera på ljudet. Hon gillar INTE att det låter mycket bakom henne (och att det överhuvudtaget är någonting annat än en människa precis bakom henne) och att det hela tiden sitter fast i henne så att hon inte kan komma ifrån det kommer att göra henne ännu mer stressad – precis som det blev när jag försökte fästa däcket bakom henne. Jag hann bara fästa på ena sidans draglina, sedan fick hon panik och började spinna runt och fastnade i longerlinan och så vidare. Därför behöver vi vara flera stycken.

När det går bra så kan man börja träna på att ha fusk-skaklar så att hon vänjer sig vid att ha någonting stelt/hårt utmed sidorna. När det fungerar bra så kan man kombinera skaklar med ljud och sedan även med lite vikt. När allt det går bra blir det dags för sulkyn/rockarden som jag givetvis har vant henne vid genom att låta henne titta på den, leda henne över skaklarna, tränat på att backa in mellan skaklarna (det gillade hon inte!), dragit vagnen bredvid henne, rört henne med skaklarna och så vidare. Det var dock ett bra tag sedan jag gjorde vagnträning med henne så det får jag börja med igen!

Någon som har några bra tips som de vill inflika så tas det tacksamt emot!

Två bilder från gårdagen

05 mars 2012

Alice visar upp tränset som hon fick ha igår. Det är ett hop-plock där huvudlaget och tyglarna (utom de rundsydda) är Stübben, pannbandet är Capone (det är två rader med swarovskistenar, men det syns knappt på bilderna) och nosgrimman är jag osäker på, men jag TROR att det är en gammal Kieffer-nosgrimma. Nina får rätta mig ifall jag har fel.

Laddad Alice!

04 mars 2012

Alices ben var ännu bättre idag även om de där nedrans såren finns kvar. Hon verkar fortsatt obekymrad över dem så länge jag inte har benskydd. Jag hoppas infektionen ger sig snart! Det blev ridning i skogen i dag igen. Red lite sick-sack och volter mellan träden, över stockar, klättrade lite och sedan en vända på skogsvägarna. Hon var TAGGAD utan dess like! Inte lika fånig idag som igår, men laddad så in i norden. Redo för arbete!

Vi mötte andra hästar (först en och vid ett senare tillfälle kom tre till) och då var jag helt övertygad om att hon skulle balla ur, men hon höll sig på mattan bägge gångerna. Jag hittade en sträcka i skogen där underlaget var tillräckligt bra för galopp så hon fick faktiskt sträcka lite på benen där. Det kändes som om hon skulle explodera, men det gick faktiskt riktigt bra! På tredje vändan blev det några pyttebockningar, men hon slutade så fort jag sa till henne – redig tös!

Vi matchade i blått – rött – vitt idag. Tycker själv att vi var ganska fina!

Nytt vill-ha-objekt!

04 mars 2012

Jag skulle så gärna vilja byta ut pannbandet på nedanstående träns. Det som sitter på nu är ett brett, rakt med dubbla rader av gröna swarovskistenar (grönare än vad som syns på bilden). Det är jättefint, men jag vill ha ett nättare, svängt pannband med en rad av ”stora” stenar i två olika gröna nyanser. Eventuellt kan standardutförandet (flera rader av mindre stenar som täcker hela pannbandet) vara av intresse också. Har hamnat på vill-ha-listan.

Min älskade knashäst

03 mars 2012

Jag red faktiskt ut på Alice idag. Hennes infektion är fortfarande inte bra, men hon är mycket bättre än igår, är ohalt och har opåverkat allmäntillstånd (ingen feber och så vidare) så hon är ju därmed i ridbart skick. Jag tänkte att det nog är bättre med försiktig motion för att öka blodcirkulationen och framförallt ge henne lite hjärngympa istället för att hon bara ska stå.

Att hon behöver bli av med överskottsenergi och få mer hjärngympa stod klart ganska omedelbart. Hon var väldigt taggad redan från start och jag hann inte längre än till grannen innan hon började ”fåna sig”. Deras åring blev lite busig och då blev det inte längre en taggad häst jag satt på – utan en spänd stålfjäder. Det var nätt och jämnt att jag tog mig framåt förbi hagarna då hon stannade flera gånger och antingen stod fastfrusen i marken eller började backa.

Till slut kom vi dock vidare, men det var som sagt en väldigt spänd Alice. Hon ryckte till för minsta lilla och kändes väldigt explosiv. Hon gjorde dock inga dumheter. Efter ett tag slappnade hon av lite. Hon var fortfarande spänd, men mer taggad än någonting annat. Det blev skritt och trav på vägarna i skogen och som sagt – även om hon var spänd och väldigt taggad och fånade sig i början så skötte hon sig faktiskt resten av turen.

Jag hoppas att vi bägge kan hålla oss i ”ridskick” så att vi kan hålla igång lite i alla fall. Vill inte att det ska bli fler avbrott nu!