På Dackes underbara rygg

Vill bara säga att han INTE är så raggig som han ser ut på bilden! Han har väldigt mjuk och glansig päls. Skavet på sidan är från täcket.

Jag red Dacke idag! Jag har inte ridit honom sedan han såldes. Senaste gången jag satt på hans goa rygg var den 4 juni 2011. Det var också första gången på över ett år som jag red två hästar på en dag. Jag har ju nätt och jämnt kunnat rida överhuvudtaget under ett års tid så att nu äntligen kunna rida igen är underbart bara det. Att överleva TVÅ ridpass – det är helt otroligt! OK, jag fick ont i höfterna – men inte så farligt, faktiskt. Helt underbart!

På upptäcktsfärd!

Under de tre och ett halvt år som vi har bott här har jag hållit mig till samma gamla ridvägar (som visserligen är väldigt bra och mysiga) så idag bestämde jag mig för att Alice och jag skulle ge oss ut på upptäcktsfärd! Vi hade jätteroligt tillsammans – hon hade öronen framåt hela tiden förutom när det blev för mycket ”trädskräp” (ni vet sådant som blir när de gallrar i skogen) som hon var tvungen att kliva på och över (det var för övrigt inget bra för hennes ben – hon fick nya små sår och rispor). Men, bortsett från det var det alltså jätteroligt!

Turen blev hyfsat lång, men tog ändå inte mer än en timme tack var mycket – och ganska intensiv – trav. Hon fick gå på halvlång tygel då jag ville mer åt flås, lösgjordhet och glädje än dressyrarbete. Jag struntade i galoppen för hon har ändå gått hyfsat hårt ett par dagar nu och jag visste ju inte riktigt hur länge vi skulle vara ute (eftersom jag inte hade en aning om vart jag red eller hur jag skulle ta mig tillbaka – hahah) så jag ville spara på hennes kropp.

Utmed turen passerade vi en hel del diken så jag fick chansen att testa henne om hon skulle hoppa även diken som hon inte har sett förut – och det gjorde hon! Det enda diket hon tvekade på var ett ganska stort dike med lite vatten i, men hon stannade bara till lite kort för att kikad och sedan hoppade hon. Duktig tös!

Har äntligen köpt ett Back on Track nättäcke!

Jag har velat ha ett Back on Track nättäcke jättelänge eftersom det BoT-täcke jag har är ett stalltäcke som är fodrat så jag kan inte använda det så fort det börjar bli lite varmare ute för då blir hon alldeles för varm och hon hatar ju det plus att hon har lätt för att få värmeutslag (blir knottrig).

Jag hittade ett nästan helt nytt täcke i Alices storlek till bra pris (1200,- och nypriset ligger ju runt 2000,-) – i Tibro! Tack vare att det fanns i Tibro kunde jag få hjälp av mina kära föräldrar och syster yster Nina att hämta det så det blev ingen fraktkostnad som tillkom och de kunde inspektera täcket så att det verkligen var i sagda skick innan de betalade. På så vis slapp jag bli lurad!

Det sitter som ett smäck! Så nu har hon det på sig under ett ofodrat regntäcke. PERFEKT!

Glada miner

Glada miner inför gårdagens ridtur! Det var kallt, men härligt soligt i alla fall. Det blev en rolig tur till klätterbackarna där det även finns vattenhål. Olle fick ta det lugnt så han och Angelica red lite dressyr nere på sandplanen och därefter tittade de på när jag och Alice roade oss med att klättra, plaska och hoppa. Angelica filmade lite med mobilkameran (som dock slutade att fungera efter en kort stund så det blev bara tre fungerande filer, men ändå) så det kommer en liten video när jag har haft tid att göra den.

Alice var jätteduktig och det blev ytterligare en ridtur där jag satt med ett stort leende på läpparna nästan hela tiden! Hon var spänd och fånig precis i början av passet efter att vi hade stött på en man som skramlade med stora tunnor som han lyfte upp på ett biltak, men när vi väl kommit fram till klätterbackarna och satt igång med arbetet så släppte mer eller mindre allt!

På hemvägen överraskades hon dock av en bil som plötsligt kom upp för en backe när hon inte alls var med på noterna (gick lite i sin egen värld så att säga) så hon blev väldigt snopen när hon fick syn på någonting stort som kom snabbt och gjorde då en 180-graderssväng. Men, hon stannade sedan omedelbart när jag bromsade upp henne och insåg sedan att det ju bara var en bil och då gick det självklart bra. Jag tappade ena stigbygeln, men utöver det kändes det inte som om jag var på väg att flyga av så jag skrattade mest åt det hela och klappade om min ”lilla” plutta.