Alices ben har ju varit ganska fina nu och de sår som fanns kvar var på väg bort samt att de inte var särskilt infekterade och all inflammation var borta. Och idag möttes jag av detta? Jag hatar den här dumma bakterien! Det ska tydligen bli lika långdraget som sist! Suck…
Eller… Är det God jul som gäller?
Tio minuter senare såg det ut såhär:
Är det bara jag som suckar över ridtäckena när det blåser kraftigt? De gör ju ingen nytta då eftersom de bara flyger upp hela tiden. Det blir till att sy ringar för benremmar nästa gång jag får ork till att sy…
Vill bara säga att han INTE är så raggig som han ser ut på bilden! Han har väldigt mjuk och glansig päls. Skavet på sidan är från täcket.
Jag red Dacke idag! Jag har inte ridit honom sedan han såldes. Senaste gången jag satt på hans goa rygg var den 4 juni 2011. Det var också första gången på över ett år som jag red två hästar på en dag. Jag har ju nätt och jämnt kunnat rida överhuvudtaget under ett års tid så att nu äntligen kunna rida igen är underbart bara det. Att överleva TVÅ ridpass – det är helt otroligt! OK, jag fick ont i höfterna – men inte så farligt, faktiskt. Helt underbart!
Under de tre och ett halvt år som vi har bott här har jag hållit mig till samma gamla ridvägar (som visserligen är väldigt bra och mysiga) så idag bestämde jag mig för att Alice och jag skulle ge oss ut på upptäcktsfärd! Vi hade jätteroligt tillsammans – hon hade öronen framåt hela tiden förutom när det blev för mycket ”trädskräp” (ni vet sådant som blir när de gallrar i skogen) som hon var tvungen att kliva på och över (det var för övrigt inget bra för hennes ben – hon fick nya små sår och rispor). Men, bortsett från det var det alltså jätteroligt!
Turen blev hyfsat lång, men tog ändå inte mer än en timme tack var mycket – och ganska intensiv – trav. Hon fick gå på halvlång tygel då jag ville mer åt flås, lösgjordhet och glädje än dressyrarbete. Jag struntade i galoppen för hon har ändå gått hyfsat hårt ett par dagar nu och jag visste ju inte riktigt hur länge vi skulle vara ute (eftersom jag inte hade en aning om vart jag red eller hur jag skulle ta mig tillbaka – hahah) så jag ville spara på hennes kropp.
Utmed turen passerade vi en hel del diken så jag fick chansen att testa henne om hon skulle hoppa även diken som hon inte har sett förut – och det gjorde hon! Det enda diket hon tvekade på var ett ganska stort dike med lite vatten i, men hon stannade bara till lite kort för att kikad och sedan hoppade hon. Duktig tös!
Jag har velat ha ett Back on Track nättäcke jättelänge eftersom det BoT-täcke jag har är ett stalltäcke som är fodrat så jag kan inte använda det så fort det börjar bli lite varmare ute för då blir hon alldeles för varm och hon hatar ju det plus att hon har lätt för att få värmeutslag (blir knottrig).
Jag hittade ett nästan helt nytt täcke i Alices storlek till bra pris (1200,- och nypriset ligger ju runt 2000,-) – i Tibro! Tack vare att det fanns i Tibro kunde jag få hjälp av mina kära föräldrar och syster yster Nina att hämta det så det blev ingen fraktkostnad som tillkom och de kunde inspektera täcket så att det verkligen var i sagda skick innan de betalade. På så vis slapp jag bli lurad!
Det sitter som ett smäck! Så nu har hon det på sig under ett ofodrat regntäcke. PERFEKT!
Glada miner inför gårdagens ridtur! Det var kallt, men härligt soligt i alla fall. Det blev en rolig tur till klätterbackarna där det även finns vattenhål. Olle fick ta det lugnt så han och Angelica red lite dressyr nere på sandplanen och därefter tittade de på när jag och Alice roade oss med att klättra, plaska och hoppa. Angelica filmade lite med mobilkameran (som dock slutade att fungera efter en kort stund så det blev bara tre fungerande filer, men ändå) så det kommer en liten video när jag har haft tid att göra den.
Alice var jätteduktig och det blev ytterligare en ridtur där jag satt med ett stort leende på läpparna nästan hela tiden! Hon var spänd och fånig precis i början av passet efter att vi hade stött på en man som skramlade med stora tunnor som han lyfte upp på ett biltak, men när vi väl kommit fram till klätterbackarna och satt igång med arbetet så släppte mer eller mindre allt!
På hemvägen överraskades hon dock av en bil som plötsligt kom upp för en backe när hon inte alls var med på noterna (gick lite i sin egen värld så att säga) så hon blev väldigt snopen när hon fick syn på någonting stort som kom snabbt och gjorde då en 180-graderssväng. Men, hon stannade sedan omedelbart när jag bromsade upp henne och insåg sedan att det ju bara var en bil och då gick det självklart bra. Jag tappade ena stigbygeln, men utöver det kändes det inte som om jag var på väg att flyga av så jag skrattade mest åt det hela och klappade om min ”lilla” plutta.
Varsågoda: Världens fulaste bild på mig och Alice!
I går provade jag Sprenger Duo-bettet (sidan 48) för första gången och jag kan inte annat än att ge bettet högsta betyg! Alice verkade gilla bettet skarpt! Hon gick mjukt och bra på det och när jag tränsade av så höjde hon huvudet bara lite, men normalt brukar hon kraftigt slå upp huvudet eftersom hon tycker det är så obehagligt när hon får bettet mot tänderna (hon vet ju inte att hon bara gör saken värre när hon slår upp huvudet). Det är ganska smalt (16 mm) vilket jag (och Alice) tycker är positivt eftersom det inte tar så mycket plats i munnen.
Det är en perfekt kombination av mjukt/böjligt och stabilt då det är lite ”stelare” än Nathe-bettet vilket också ger lite bättre kontroll ifall hon skulle bli het eller spänd och reagera kraftigt på någonting. Bettet har en stålvajer som löper genom hela bettet och det har tre års garanti på hållbarheten! Man kan även variera hur man har bettet. Antingen kan man välja att ha lite tungfrihet (det valde jag nu) eller så kan man vända på bettet för att få den raka sidan mot tungan och därmed få lite större tungtryck.
Summering: Ett kanonbett som hittills är både hennes och mitt favoritbett och kommer nog att bli flitigt använt! Jag vill ha ett sådant D-bett också, men det kostar så mycket! Just D-bettet kostar närmare tusenlappen… Jag förstår inte hur det kan skilja nästan en femhundring mellan rörliga ringar och D-ringar??
Åh, vilket underbart ridpass jag hade med Alice idag! Vi red ner till ridbanorna tillsammans med Angelica och Olle. Jag red lite över upphöjda bommar i galopp med mål att byta galopp över bommarna. Hon var jätteduktig! Hon kändes pigg, fräsch, alert, lyhörd, balanserad och verkade ha väldigt roligt. Det var SÅ kul! Jag bara satt och log för det var så underbart att sitta på denna härliga häst! Sådana här dagar är verkligen balsam för själen. Detta trots att jag har haft ont i magen och huvudet hela dagen.
Angelica provade en dressyrsadel som dock inte passade henne så det blir inget köp. Jag provade hennes hoppsadel som faktiskt låg riktigt bra på Alice. Min sadel ligger ju tyvärr inte så bra längre nu när hon gått ner så mycket i vikt och tappat muskler. Jag vet inte om hon kommer att kunna ha den längre, men usch för att ge sig in i sadeldjungeln igen!! Jag har ju knappt hunnit använda sadeln, den ser fortfarande nästan helt ny ut…
Igår invigde jag ett av mina nya bett. Märke: Källquist Modell: Smalt, tredelat, gummiklätt eggbett. Det har låg vikt och tack vare att det är smalt så tar det ju inte så stor plats i munnen. Mittdelen kunde dock vara ytterligare något smalare, är min personliga åsikt.
Alice verkade gilla bettet ganska bra, men som vanligt lite överreaktion på det ibland med att hon krullar ihop sig, men det var inte SÅ farligt. Det värsta är att jag nog tog en storlek för stort. Helst skulle jag vilja ha en halv storlek mindre, men de finns ju bara i helstorlekar (tror jag i alla fall!) så om jag vill ha ett mindre så får jag gå ner en centimeter, vilket i och för sig säkert kan fungera. Så jag är lite i valet och kvalet nu om jag ska köra vidare på detta eller om jag ska köpa ett kortare. Har man en nedre nosrem, som jag hade i går, så måste man ju ha bettet lite högre upp och då behövs ju i och för sig ett längre bett, men samtidigt så tuggade/bet hon på det lite emellanåt (visserligen mest vid själva tränsningen, men ändå) så det kanske skulle fungera bättre med ett kortare…
På bilden ser man ju inte att det är lite för långt, men… Hm… Jag får nog tränsa henne med det bettet en gång till för att verkligen se hur det sitter.
Invigde fårskinnsbootsen igår. Märke: Global – köpta av en utländsk säljare på Eurohorse (mässan på Göteborg Horse Show). Jag blev både positivt överraskad och riktigt besviken! Bootsen har en kudde på insidan som ska göra att bootsen sitter på plats och inte snurra runt. Jag trodde inte det skulle fungera så bra och var beredd på att behöva ”operera” bort dem, men faktum är att bootsen satt på exakt samma sätt efter ridningen (en timme dressyr i alla gångarter) som innan!
Innan ridturen
Efter en timmes dressyr i alla gångarter satt de på exakt samma sätt som innan!
Men! Kvaliteten är tydligen usel! Kolla hur ena frambooten såg ut efteråt!! Riktigt tråkigt faktiskt, de kostade ju ändå 250,- per par… Dessutom fastnade det mycket grus i fårskinnet på insidan så det skavde tyvärr mot hennes sår, så det blir till att rida utan boots lite till då. Kanske bara ha vid hoppning. Så både plus och minus till dem alltså.
Det blev ridning igår efter fem dagars vila (på grund av mig). Invigde bland annat det tredelade, smala, gummiklädda eggbettet och fårskinnsbootsen. Jag skriver mer om både ridpasset och utrustningen i senare inlägg. Tills dess ville jag bara visa en bild på min fina stumpa från gårdagen:
Förutom ulltäcket och ett hundben till Gizmo så råkade dessa saker hänga med mig hem när Angelica och jag var på Skara Hästsport! Allt utom benskydden (och hundbenet) var på REA.
Benskydden fick åka med ändå för jag har ett par sådana (dock ej samma märke, men de ser nästan likadana ut) till frambenen (köpta på REA) och har letat som en tok efter stl XL till bakbenen så nu när jag hittade det så struntade jag i att de inte var på REA.
Upplagt via mobilen
Är han inte fin i sitt nya ulltäcke? ”Fyndat” på Skara Hästsport (99,-).
Upplagt med mobilen
Nu, äntligen, har jag gjort videon på när Alice hoppar dike för första gången. Varsågoda, här kommer den!
Videon går att se i HD 720p
Då var stumpan igång med att skada sig igen. Tre nya lätt blödande sår har hon skaffat sig under dagen.
Dock är stafylokockinfektionen bättre. Pälsen har kommit tillbaka jättefint på större delen av benen och även om det är en hel del sår kvar så är de inte speciellt infekterade och hon har inga inflammationer längre!
Upplagt via mobilen
Feelgood Miniatures 