Feelgood Miniatures

Som jag visade i detta inlägg: https://stensholmen.wordpress.com/2012/04/29/ar-det-inte-alice/ så har jag alltså skadat fingret. Men, jag glömde visst att berätta HUR jag skadade fingret kom jag på när folk frågar vad jag har gjort – hahah! Så här kommer det.

I söndags (29 april) red jag ut på en mysig skrittur i skogen tillsammans med Angelica och hennes söta Olle. Men, det började inte så bra! Efter att jag hade hoppat upp så flyttade Alice på sig så att hon hamnade mitt över uppsittningspallen. Sedan tog hon ett steg bakåt och klev rakt igenom hålet som blir mellan en av pinnarna som ”håller ihop pallbenen” och själva ”pallplattan”. Hon börjar backa och vända för att försöka komma ur, men det slutar bara med att det ena benet efter det andra fastnar i pallen (givetvis – suck!).

Jag försöker hoppa av, men ena foten fastnar i stigbygeln så jag blir liksom hängande i stigbygeln och tyglarna då jag tappar balansen eftersom Alice fortfarande rör på sig för att försöka komma loss från pallen. Till slut kommer både hon och jag loss och då känner jag att jag har vansinnigt ont i ett finger.

Jag fick ett litet blödande sår och skadade bägge lederna i fingret. Jag åkte aldrig till vårdcentralen/sjukhuset så jag vet inte exakt vad som hänt ”där inne”, men det blev väldigt svullet, blå-lila och ömt. Men, det börjar redan bli bättre så förmodligen har jag ”bara” stukat fingret.

Alice klarade sig undan skador – tack och lov. Hon behöver knappast fler sår, svullnader eller annat ”roligt”. Jag gick lite med henne för att se så att hon var OK och efter det hoppade jag upp igen för jag ville inte avsluta på det viset utan kolla så att hon inte blev rädd för pallen. Men, det gick bra! Duktig tjej!

Jag är dessutom så stolt över henne att hon inte fick panik när hon fastnade. Hon hade ju kunnat bli helt skogstokig – vilket ju hade varit en helt förståelig reaktion, speciellt som hon är en så känslig flicka. Så all heder åt henne som ändå höll sig så pass lugn och dessutom inte blev rädd för pallen efter händelsen.

Det slutade med att vi tog en runda ändå. Jag fick rida med en hand eftersom jag inte kunde använda den andra då fingret gjorde så fruktansvärt ont!

Jag invigde den nya sadeln och Tixerant-gjorden. Skriver med om dem i senare inlägg, tänkte jag! Matchningen gick i blåa kläder, blått schabrak och i övrigt brunt: hjälm, stövlar, sadel, sadelgjord och träns. Använder fortfarande inga benskydd på grund av hennes sår.