I måndags (7 maj) tog jag mig en liten svängom med Alice i skogen och efter att hon visat sig vara allt annat än lugn utan rentav riktigt jobbig på tidigare ritter så tog jag (tyvärr) bland det skarpaste jag har som ändå är ganska ”milt”.

Det är ett westernbett, med smal, formad mundel i tre delar som dock INTE viker sig som vanliga tredelade utan endast rör sig ”runt” mittdelen så att man kan ge separata hjälper – jämfört med ett vanligt stångbett där ett tygeltag roterar hela stången. Hur som helst så reagerade hon lite VÄL häftigt på det istället så det blev tjafs om både överskottsenergi och bett. Suck.

Utrustningen (förutom sadel och sadelgjord) gick i brunt.