…så ser man redan att Alices mage börjar runda på sig. Snacka om att hon sätter hömage fort! Nej, ingen enorm skillnad (än), men man ser att det är på gång. OK den högra bilden är visserligen liiiite större, men inte så mycket större att man inte kan se att hon är lite rundare även om bilderna hade varit exakt lika stora.
Klicka på bilden ifall ni vill se den i en större storlek.
Jag hatar verkligen regn. Usch och fy och blä. Alice håller med mig. Jag orkade aldrig rida igår, men ville att hon skulle få röra sig utanför sin minilösdrift så det blev lite promenerande. Men, det blev inte mer än tio minuter för vare sig hon eller jag uppskattade att bli blöta. Hon riktigt drog in i stallet och pustade ut av lättnad när hon fick komma in i boxen. Hon är en riktig prinsessa på ärten!
Bilden är inte från idag, men slänger in den ändå
Efter en tids spöregnande fick även de andra hästarna till slut nog av regnet och har sökt skydd i ligghallen/boxen. Till och med Olle.
Mobilinlägg
Jag blir inte jättesugen på att rida när det regnar så här mycket kan jag inte påstå… Är dessutom jättetrött och har ont i huvudet så eventuell motionering av Alice får vänta till senare. Regnar det då med blir det väl till att ta fram regnkläderna.
Apropå Prinsessan så vill inte hon heller vara ute i onödan när det regnar. Då står hon hellre inne och häckar! De andra, däremot, verkar inte bry sig alls utan går glatt ute i hagen och betar (utan täcken) som om det vore strålande solsken.
Mobilinlägg
Gamla bilder, men visst ser han för rolig ut – lille Gizmo?
Mobilinlägg
Sitter just nu på den underbara rygg som tillhör den underbare Dacke! Vi är på en mysig skogstur i kvällsolen. Synd att det blåser så kallt bara. Vad tycks om min speciallösning på ridhandske till tejpade fingrar? Jag klippte helt enkelt av två fingrar så att jag kunde sticka igenom de ihoptejpade fingrarna. Hahah!
Mobilinlägg
Bilder från vad som kan vara den sista gången som vi galopperar och hoppar… Utrustnings-matchningen gick i rött och grått. Allt läder i brunt.
Igår blev det en ridtur utmed de stora skogsvägarna, men det blev inte riktigt som det var tänkt. Tanken var avslappnande skritt som sjukgymnastik, men hon var så överladdad att hon taktade mer eller mindre hela tiden och blev dessutom jättefånig. Hon blev så kallat rädd och reagerade väldigt kraftigt genom att tvärnita och kasta sig runt 180 grader för att springa ifrån det hon blev ”rädd” för. Totala överreaktioner – ingenting hon skulle ha gjort om hon inte hade haft så mycket överskottsenergi. Det värsta är att jag inte längre kan jobba bort den.
Det gick trots detta hyfsat ända tills vi skulle korsa en väg och det kom en motorcykel. Hon ballade ur totalt, men istället för att vända sig om och gå därifrån – som jag dessutom försökte få henne att göra – så började hon trampa runt och det slutade med att hon snurrade ut mitt i vägen och trots att hon är barfota så höll hon på att slinta lite på asfalten och jag var helt övertygad om att det hela skulle sluta i katastrof.
De två som satt på motorcykeln svängde in på en väg och försvann bort. Man tycker att de borde ha stannat (och stängt av motorn) för att se att jag var OK. Jag kunde ju ha trillat av mitt på asfaltsvägen, skadat mig och blivit liggandes. De verkade inte bry sig för fem öre!!
Till slut kom vi i alla fall över till andra sidan av vägen och jag fick henne att börja gå därifrån, men det tog riktigt lång tid innan hon mentalt kom över händelsen och kunde börja pusta ut lite. Suck. Allt ska vi då råka ut för.
Gårdagens utrustning gick i svart och lila, med några vita detaljer. Inga färger kommer till sin rätt på bilden och jag fattar verkligen inte varför jackan ser så blåaktig ut på bilden? Den är ”väldigt lila” i verkligheten och mycket ljusare än på bilden – går i ungefär samma nyans som den på hennes utrustning som även de inte riktigt visas i sin rätta nyans på bilden. Men, ni får ett hum om hur vi såg ut i alla fall. Tränset har strasstenar på pannband och nosgrimma. Trots att det är vanliga strasstenar så glittrar det fint i solljus ändå.
Alice får ju stå i en minilösdrift nu när hon inte får gå i gräshage och det blir ju väldigt långtråkigt för henne. Hon har en gummibalja, en vedkubb och en upphängd hästboll som leksaker, men nu har jag även investerat i ett finmaskigt hönät som försvårar höätandet vilket ger längre ättid och ökad sysselsättning.
Dessutom hoppas jag på att det ska göra att hon kanske inte blir fet så fort som hon kanske annars hade blivit. Jag fick ju beskedet att jag inte kan göra så mycket mer än att bara skritta och på sin höjd trava lite försiktigt så jag kommer ju inte kunna hålla henne i form genom arbete… Hon som började bli så fin…
Nu får hon jobba för maten!
Att nätet är finmaskigt gör att jag inte behöver oroa mig alltför mycket för olyckor. Hon är ju inte skodd längre så hon kan till exempel inte fastna med skänkeln på skon och hålen är ju inte tillräckligt stora för att hoven ska kunna gå igenom och så vidare. Så det känns hyfsat tryggt. Hästar har ju dock en oförklarlig förmåga att lyckas skada sig på sätt man inte ens trodde var möjligt så visst finns det säkert en säkerhetsrisk med detta så håll tummarna för att klantmajan låter bli att skada sig ytterligare.
Ett annat plus med detta hönät är att det blir minskat spill. Hon skyfflar ju gärna runt på höet annars och då blir ju mycket av det nedsmutsat. Nätet fungerar faktiskt som önskat! Hon blev riktigt irriterad från början eftersom det helt plötsligt blev besvärligt att behöva jobba för maten istället för att bara stå och tugga i sig stora tuggor och skyffla runt på det i jakt på de godaste stråna.
Kollar över kanten för att se om det finns mer lättillgängligt käk!
Jag lindar frambenen med tjocka Back on Track-paddar som hon får stå med under natten för gaffelbandets skull. Jag lindar ganska försiktigt (dock givetvis tillräckligt hårt för att det ska sitta på plats) så att jag inte bandaget ska trycka för mycket på gaffelbandet och för att det ska bli luftigt för hudens skull (med tanke på hennes mugg/rasp/hudinfektion).
Jag har här med mening satt padden högt upp för att lämna karled och krona helt fri för att luftas eftersom jag har behandlat med aloe vera-koncentrat. Normalt sett sätter jag stallpaddar längre ner så att de går ner över kronan.
Apropå såren så börjar benen se riktigt fina ut!! Inte mycket kvar nu! Håll tummarna att hon blir av med det åtminstone så har vi ett problem mindre att oroa oss för.
I bak ser man området som har varit värst. Det är inte så illa som det ser ut på bilden – det är precis smörjt med aloe vera-koncentrat så det är blött och benet var visst inte så rent som jag trodde så det blev lite smutsigt. Jag får ta och schamponera benen idag, jag trodde inte jag behövde det igår. Det är i princip inga sår eller krustor kvar! Bara lite naken hud som ska härdas och pälsas på.
Nu blir det till att ta det lugnt med Alice igen trots att hon känns fräsch. Fick äntligen prata med veterinären (haft svårt att få tag på dem och de har inte ringt upp som de skulle, men nu gjorde de det precis) och hon rekommenderade att jag skulle skrittjobba henne och trava lite för psykets skull, men ingen galopp eller hopp. Tråkigt både för Alice och mig, men vad gör man.
Anledningen är gaffelbandet. Pålagringen som blev på griffelbenet är ju ojämn och det är eventuellt så att den retar gaffelbandet och det är inte bra. Hon hade en retning där såg vi på ultraljudet, men hon var ju inte så besvärad av det. Dock kan det tyvärr vara dålig prognos på det! Jag blev jätteledsen när jag hörde att det finns risk att hon inte kommer att hålla för belastning och att det kan behövas operation, men att det ändå inte finns någon garanti för att hon kommer att tåla någon högre belastning.
Vid nästa besök ska de lägga bedövning och kolla lite mer exakt vad problemet är. Det kan vara så att retningen beror på någonting annat och då var ju prognosen givetvis helt plötsligt mycket bättre. Men, vi får väl se. Tills dess får jag alltså backa flera steg i arbetet igen…
De hade fått preliminärsvar på blodproven, hudbiopsin och skrapproven och de visade alla normalvärden och inga förekomster av bakterier som kan orsaka hudproblemen. Detta innebär att det kan vara magen – precis som jag trott hela tiden – som orsakar hud- och pälsproblemen. Så vid nästa besök ska de undersöka magen närmre. Vi får väl se vad de hittar.
Hon sa också att skelettförändringarna förmodligen inte utgör något problem för henne och att det är mycket möjligt att de uppkommit vid trauma eftersom hon ju vid fyra års ålder hoppade upp i luften och föll bakåt så rygg, manke, hals och huvud fick sig ju rejäla smällar. Eftersom hon är unghäst så har hon ju vuxit sedan dess och då kan förändringarna ha uppstått. Hon tyckte inte att det skulle vara någon fara att ta föl på henne. Åtminstone något positivt.
Usch. Jag är verkligen jätteledsen över det där med gaffelbandet… Hon som tycker det är så roligt att få jobba, hoppa i skogen och träna terräng här hemma och så vidare. Blir inget mer sådant på en längre tid framöver…
Här kommer en film från gårdagens ridpass!
Skrev dock fel datum i filmen! Det ska vara 3 maj 2012 – inte 5 maj. Filmen går att se i 720p HD. Vi blir ganska små i bild eftersom jag filmade mig själv, men väljer ni att se den på YouTube så får ni större bild!
Träningen bestod av hoppning i upp- och nedförsbacke över murar av blå tunnor samt upphopp och hoppning nedåt över en vit grind.
Hon var lite tjafsig. Jag vet inte om det beror på att hon har överskottsenergi och att hon tycker det är så kul med terränghoppning eller om det är att hon reagerar negativt på någonting. Hon känns fräsch i övrigt!
Gizmo fick sig en ridtur på världens tryggaste hästrygg tillhörande Dackemannen (Daiko). Han hade sitt sele på sig som Sara höll i för säkerhets skull, men det behövdes inte då Dacke som vanligt var så lugn och stadig och Gizmo satt still. Han tyckte det var helt OK faktiskt! Hahah!
Se filmsnutten från hans lilla ridtur!
http://www.facebook.com/video/video.php?v=10150730143504499
Så här såg Alice ut när vi lattjade i skogen i onsdags. Jag matchade schabraket (beige med khakifärgat kantband) med khakifärgad jacka samt rutiga ridbyxor i khaki och beige. Hade brun hjälm och bruna ridstövlar. Jag hade ju egentligen tänkt att ta det lugnt med henne nu så länge hon är under utredning, men hon känns så otroligt framåt och fräsch och har mycket överskottsenergi så jag kunde inte låta bli att låta henne jobba lite.
Det slutade med att vi hade terrängträning i skogen. Vi hoppade över alla nedfallna träd vi kunde hitta och så har vi ju en rolig terränghoppningsslinga i skogen också, samt små stockhinder på ett annat ställe. Klätterbackarna och vattenhålet red vi dock inte till utan vi höll oss till att skutta i skogen. Vi hade verkligen jätteroligt!
Jag är så glad att jag har så bra träningsmöjligheter här! Jag har nästan allt jag kan önska: egen mark att rida på, skog med terrängträningsmöjligheter och tre stycken ridbanor med tillgång till hindermaterial! Det enda som saknas är ett ridhus. Någon som vill skänka ett till mig??
Vi matchar med turkos tröja och schabrak! Sedan matchar ju faktiskt mina svarta (melerade) ridbyxor med vita sömmar det svarta tränset med vita sömmar och vit dekorsöm.
Alice blev avundsjuk på Olle som fick en hel höbur fylld med mat. Att hon själv har fri tillgång på hö verkar hon inte ha i åtanke.
Hon har två ”leksaker” i sin pyttehage i form av en vedkubb och en foderbalja i gummi. Inne i boxen finns en hästboll upphängd. Jag har sett att hon åtminstone leker med baljan och bollen.
Mobilinlägg
Efter det som hände häromdagen (att jag fastnade i stigbygeln) så har jag funderat på om jag ska sälja mina stigbyglar och köpa Sprenger Bow Balance istället. De har ju böjda sidor som kanske minskar risken för att fastna? Eller vad tror ni? Har också läst att de flesta som har dem är jättenöjda för att de är väldigt skonsamma mot knän och andra leder, vilket är bra för mig.
Jag måste ha ledade stigbyglar när jag har kortare stigläder för annars får jag jätteont i fotlederna och knäna. Jag gillar dem jag har, men Bow Balance verkar ju ännu snäppet bättre (plus att de väger mindre). Hm…
Jag har två par Sprengerstigbyglar av den ”vanliga” modellen. Dags att sälja? Intresse? Jag har för mig att de är storlek dam och herr, men de kan vara junior och dam också… Jag får försöka komma ihåg att mäta dem.
Som jag visade i detta inlägg: https://stensholmen.wordpress.com/2012/04/29/ar-det-inte-alice/ så har jag alltså skadat fingret. Men, jag glömde visst att berätta HUR jag skadade fingret kom jag på när folk frågar vad jag har gjort – hahah! Så här kommer det.
I söndags (29 april) red jag ut på en mysig skrittur i skogen tillsammans med Angelica och hennes söta Olle. Men, det började inte så bra! Efter att jag hade hoppat upp så flyttade Alice på sig så att hon hamnade mitt över uppsittningspallen. Sedan tog hon ett steg bakåt och klev rakt igenom hålet som blir mellan en av pinnarna som ”håller ihop pallbenen” och själva ”pallplattan”. Hon börjar backa och vända för att försöka komma ur, men det slutar bara med att det ena benet efter det andra fastnar i pallen (givetvis – suck!).
Jag försöker hoppa av, men ena foten fastnar i stigbygeln så jag blir liksom hängande i stigbygeln och tyglarna då jag tappar balansen eftersom Alice fortfarande rör på sig för att försöka komma loss från pallen. Till slut kommer både hon och jag loss och då känner jag att jag har vansinnigt ont i ett finger.
Jag fick ett litet blödande sår och skadade bägge lederna i fingret. Jag åkte aldrig till vårdcentralen/sjukhuset så jag vet inte exakt vad som hänt ”där inne”, men det blev väldigt svullet, blå-lila och ömt. Men, det börjar redan bli bättre så förmodligen har jag ”bara” stukat fingret.
Alice klarade sig undan skador – tack och lov. Hon behöver knappast fler sår, svullnader eller annat ”roligt”. Jag gick lite med henne för att se så att hon var OK och efter det hoppade jag upp igen för jag ville inte avsluta på det viset utan kolla så att hon inte blev rädd för pallen. Men, det gick bra! Duktig tjej!
Jag är dessutom så stolt över henne att hon inte fick panik när hon fastnade. Hon hade ju kunnat bli helt skogstokig – vilket ju hade varit en helt förståelig reaktion, speciellt som hon är en så känslig flicka. Så all heder åt henne som ändå höll sig så pass lugn och dessutom inte blev rädd för pallen efter händelsen.
Det slutade med att vi tog en runda ändå. Jag fick rida med en hand eftersom jag inte kunde använda den andra då fingret gjorde så fruktansvärt ont!
Jag invigde den nya sadeln och Tixerant-gjorden. Skriver med om dem i senare inlägg, tänkte jag! Matchningen gick i blåa kläder, blått schabrak och i övrigt brunt: hjälm, stövlar, sadel, sadelgjord och träns. Använder fortfarande inga benskydd på grund av hennes sår.
Trots ett skadat finger så blev det en mysig kvällstur för mig och stumpan igår! Det fick bli pelham med endast tygel längst ned på grund av en Alice med väldans mycket överskottsenergi och jag med mitt skadade finger (red mest med en hand). Det var ganska milt ändå för Sprengerpelhamet har en mundel i helböjligt gummi och dessutom var nosgrimman väldigt löst spänd. Fler bilder kommer vid ett senare tillfälle.
Grattis till världens bästa Baron (Baron Pride) som fyller hela 28 år idag! Baron är syrrans häst som hon har ägt i snart 16 år. Läs mer om honom HÄR!
Mobilinlägg
Feelgood Miniatures 