Det är VÄRRE än vad ni kan se på bilderna… ALLT är bitet på…

Nedrans bävrar!
Trots antibitmedel så håller de på att äta upp stallet för mig! Vad ska jag göra?! Det blir väl till att spika upp nät precis överallt för jag kan ju inte hålla på och stryka och spraya på antibitmedel överallt flera gånger om dagen…

Det är VÄRRE än vad ni kan se på bilderna… ALLT är bitet på…

Det är ju så trist eftersom det precis började ta form, jag har målat lite och så vidare. Jag får måla om hela tiden för att de gnager bort färgen… Nya brädor är verkligen inte nya längre. Bärande stolpar är också ”drabbade” och de måste jag definitivt rädda, annars rasar ju byggnaden!!

Det är VÄRRE än vad ni kan se på bilderna… ALLT är bitet på…

Jag ger dem ju trots allt färska kvistar varje dag, i vissa fall flera gånger om dagen, de har fri tillgång på grovfoder och de har även träbitar som de FÅR bita på som jag har lagt in i boxarna, men det duger tydligen inte!

Mitt fina stall… Det är inte så fint längre…

Idag fick Olle komma ut i en liten sjukhage och Alice fick en större hage med gräs – vilket var väldigt uppskattat! Tyvärr varade inte glädjen särskilt länge då det började regna efter en stund, men ändå.

Vi får hoppas på en torr dag imorgon.

Alice uppskattar sina betesstunder!

Alice har tröttnat rejält på att stå på boxvila. Hon håller på att riva hela stallet på alla sätt och vis! Nu har hon dock fått klartecken att kunna gå i sjukhage om underlaget är bra (bandaget måste ju hållas torrt). Tyvärr har det ju regnat så det finns ju inga helt torra områden, men precis utanför boxen finns en plätt som är ganska OK i alla fall.

Hon blev väldigt ivrig när det var dags att inviga sjukhagen.

Hon gick från att vara galen – och jag menar verkligen skogstokig – till att vara glad och harmonisk på ett ögonblick.

Stackars Olle har också fått åka in på boxvila då han håller på att utveckla lymfangit på grund av infekterad mugg, trots att Angelica har kämpat med att få bort den. Så nu är det vila och medicin för honom också… Suck – dessa hästar!

Det är skönt att se Alice lite gladare igen. Förhoppningsvis håller hon sig lite lugnare nu (så att hon inte river stallet och skadar sig själv ännu mer) och blir lite mindre odräglig. Hon är rikigt jobbig nu. Jag förstår att det är vansinnigt tråkigt och frustrerande, men hon kan ju inte få bete sig hur som helst.

Jaja. Nu fortsätter vi att hålla tummarna för att hon blir bra!

Igår hämtade vi hem min älskling från kliniken. Hon mår efter omständigheterna bra. Pigg, glad, ohalt i skritt, markerar lite i trav, feberfri. Imorgon gör jag det första bandagebytet. Det ska bli intressant att se hur det ser ut nu. De tog bort dränaget igår så det är ju trots allt två sår (med stygn, givetvis) kvar. Jag är rädd att det blir ytterligare en infektion då det för varje bakslag minskar chanserna för att allting ska läka som det ska. Hon får i alla fall fortfarande penicillin vilket jag ska spruta intramuskulärt i fem dagar.

Veterinären sa att det kommer att ta ungefär två månader till innan det opererade området har läkt ihop ordentligt. Gaffelbandsskadan kommer dock att ta ungefär ett år… Det var väl i och för sig det som jag hade förväntat mig, men att få det bekräftat känns ju inte särskilt roligt. Att det följdes av orden ”ifall det blir bra överhuvudtaget” var inte särskilt betryggande det heller…

Jag överväger att skrapa ihop pengar till en betäckning till våren. Även om hon blir bra och kan börja sättas igång i augusti nästa år så kommer man ju att efter en sådan här skada ta det väldigt försiktigt och ge henne en lång igångsättning. Då kan jag sätta igång lite försiktigt fram tills dess att hon inte längre kan motioneras inför fölning och då får hon ytterligare vila. När hon sedan kan ridas igen efter fölning så kan jag – förhoppningsvis – långsamt bygga upp henne till en fullt fungerande ridhäst igen. Och om det skulle vilja sig så illa att det visar sig att hon efter allt det ändå inte håller för ridning så har jag i alla fall försökt på bästa sätt och har en påläggskalv i form av hennes bebis!

Jag hoppas att det går som det ska nu… Snälla Stumpan, bli bra…

Allison mår fortsatt bra. De tempar regelbundet, kollar hälta och rensar såret genom dränaget. Hon sköter sig med bandagen – det vill säga biter inte på dem och river av dem. Det är ju skönt!

Jag tror att hon inte känner sig lika ensam och uttråkad där ännu, eftersom det är en ny plats (fast hon har stått där förut, men det är ju ombyte just nu) och har andra hästar samt människor omkring sig hela tiden.

Åh, min Älskling! Snälla bli bra!

På grund av att Alices operationssår blev infekterat så fick de – givetvis – åtgärda det. Det blev ny operation där de bytte ut de flesta klamrarna mot rejäla stygn och de satte även dränage och ger henne en femdagars antibiotikakur för att bekämpa infektionen.

Hon kommer att stå kvar på kliniken till i början på nästa vecka vilket givetvis är tråkigt, men känns ändå väldigt skönt för då vet jag att kunniga har koll och kan åtgärda eventuella komplikationer omedelbart.

Operationen gick i alla fall bra och hon är sitt vanliga pigga och glada jag.

Häromdagen skruvade jag upp fler uppbindningsringar i stallet. Jag har sedan tidigare en uppbindningsring i varje box, men kände att jag vill ha möjlighet att binda upp med två grimskaft i dörröppningarna så att jag får fritt utrymme framifrån. Det blir bland annat lättare att behandla huvudet och ge medicin.

Jag blev väldigt nöjd med resultatet och Alice ser ganska nöjd ut hon med, eller vad säger ni?

Appropå Stumpan så går det inte särskilt bra med operationssåret… Det lossnar klammer efter klammer vilket gör att såret inte håller ihop på vissa ställen. Det har börjat vara en del på grund av detta.

Hon har ingen feber och verkar inte ha särskilt ont så som hon kan leva rövare och skrapa, gräva med mera. Det är väl därför som klamrarna inte håller sig på plats (tycker dock att de satt dåligt redan från början) och att såret därmed går upp. Hon behandlas ju fortfarande med Metacam så det kan ju vara därför som hon inte har feber eller särskilt ont – förutom när jag behandlar såret, vilket är fullt förståeligt.

Jag väntar nu på att veterinären som opererade henne (Nick Jansson) ska ringa upp mig så att han får bestämma vad som ska göras.

Bilder från de senaste bandagebytena kommer i ett senare inlägg när jag har tid.

Alice står ju (som de flesta av er redan vet) på boxvila och har därmed väldigt tråkigt. En sak som hästar på boxvila troligen saknar mest är att äta det färska som naturen erbjuder.

Minst en gång om dagen låter jag henne gå och beta för hand en kort stund. Hon blir – som väntat – överförtjust och betar som om hon inte har skådat gräs på en smärre evighet. Nu har jag även börjat ge henne kvistar i boxen så hon får lite färskt att tugga på. Det är väldigt uppskattat vill jag lova!

Jag har ju skrivit om arbetet med att ändra och förbättra underlaget i boxarna, men jag har ju missat att skriva att jag även har förbättrat stallgolvet!

Stallgolvet bestod av jord och mängder av sten och var väldigt ojämn förut. Men, nu är där ett jämnt golv av stenmjöl och jag är jättenöjd med resultatet. Alice – däremot – verkar inte hålla med mig… (Heheh)

Jag kom på att jag ju helt glömde bort att visa när jag blev klar med boxunderlaget! Så här blev det (Olle har provtrampat och rullat sig och jag krattade lite snabbt innan jag tog bilden). Det är väldigt djupt och tungt från början innan sanden och stenmjölet blandats ut ordentligt. Men, när det väl har blandats så blir det jättebra!

Söta gumman var mindre glad över att jag kom för att mocka och kolla till henne på Gizmos nattrastning. Hon hade ingen brådska upp kan jag inte direkt påstå – hahah!

Hon mår fortsatt bra efter operationen i måndags. Så skönt! Hon får ju visserligen Metacam, men ändå. Ska bli spännande att se hur såret ser ut idag. Det är nämligen dags för bandagebyte idag. Håll tummarna för att det ser fint ut!

Det var väldigt mycket sten under det översta lagret. JOBBIGT att få bort allt/det mesta.