Allison mår fortsatt bra. De tempar regelbundet, kollar hälta och rensar såret genom dränaget. Hon sköter sig med bandagen – det vill säga biter inte på dem och river av dem. Det är ju skönt!
Jag tror att hon inte känner sig lika ensam och uttråkad där ännu, eftersom det är en ny plats (fast hon har stått där förut, men det är ju ombyte just nu) och har andra hästar samt människor omkring sig hela tiden.
Åh, min Älskling! Snälla bli bra!
