Igår hämtade vi hem min älskling från kliniken. Hon mår efter omständigheterna bra. Pigg, glad, ohalt i skritt, markerar lite i trav, feberfri. Imorgon gör jag det första bandagebytet. Det ska bli intressant att se hur det ser ut nu. De tog bort dränaget igår så det är ju trots allt två sår (med stygn, givetvis) kvar. Jag är rädd att det blir ytterligare en infektion då det för varje bakslag minskar chanserna för att allting ska läka som det ska. Hon får i alla fall fortfarande penicillin vilket jag ska spruta intramuskulärt i fem dagar.
Veterinären sa att det kommer att ta ungefär två månader till innan det opererade området har läkt ihop ordentligt. Gaffelbandsskadan kommer dock att ta ungefär ett år… Det var väl i och för sig det som jag hade förväntat mig, men att få det bekräftat känns ju inte särskilt roligt. Att det följdes av orden ”ifall det blir bra överhuvudtaget” var inte särskilt betryggande det heller…
Jag överväger att skrapa ihop pengar till en betäckning till våren. Även om hon blir bra och kan börja sättas igång i augusti nästa år så kommer man ju att efter en sådan här skada ta det väldigt försiktigt och ge henne en lång igångsättning. Då kan jag sätta igång lite försiktigt fram tills dess att hon inte längre kan motioneras inför fölning och då får hon ytterligare vila. När hon sedan kan ridas igen efter fölning så kan jag – förhoppningsvis – långsamt bygga upp henne till en fullt fungerande ridhäst igen. Och om det skulle vilja sig så illa att det visar sig att hon efter allt det ändå inte håller för ridning så har jag i alla fall försökt på bästa sätt och har en påläggskalv i form av hennes bebis!
Jag hoppas att det går som det ska nu… Snälla Stumpan, bli bra…
Feelgood Miniatures 