Nu är det ju dags att återuppta Alices igångsättning och det gjorde jag med femton minuters tömkörning igår och en trettio minuters skrittrunda idag.

Rackarungen passade på att busa i början på tömkörningspasset genom att kicka, bocka och galoppera lite. Suck. Roligt att hon har roligt, men hon får inte ha SÅ roligt! Men, jag förstår henne – hon är ju så uttråkad. Det kändes idag på ridturen också då hon ville trava hela tiden på hemvägen och blev frustrerad för att hon inte fick. Enligt henne så är hon friskförklarad och det är dags för galopp och hopp. Hon förstår ju inte bättre, tyvärr.

Efter buserierna i början på tömkörningen så gick det riktigt bra. Ja, det går ju inte att göra så mycket i och för sig – det blir ju mest rakt fram, sväng, rakt fram, sväng. Men, jag la till lite volter samt vändningar (kvarts bakdelsvändning) för att göra det lite roligare och mer mentalt stimulerande. Det sista så droppade dreglet ur munnen på henne så då var hon koncentrerad och avslappnad.

Jag testade det bettlösa tränset för första gången och det fungerade riktigt bra. Hon lyssnade på det även när hon busade och bråkade. En aning taskigare betsling blev det dock till dagens ridtur i form av ett pelham. Dock är det ju i alla fall ett böjligt syntet så det är åtminstone lite snällare (än ett helt i metall). Jag har dessutom ett kindkedjeskydd så att inte kedjan går direkt mot huden. Hur som helst så är hon ju inte sig själv nu och då väljer jag denna tillfälliga lösning av säkerhetsskäl för både hennes och min egen del!