Mitt svar? Jag gör offrar allt annat. Jag lägger alla mina pengar på hästägandet och hästutrustning (samlar på schabrak och träns) och har gjort det sedan jag var liten.

* Jag köper inga dyra kläder till mig själv utan hittar kanonfina kläder (en del är helt nya) på second hand = mängder med pengar över till exempelvis ridkläder istället (som jag prioriterar).

* Jag går inte ut och festar, fikar eller sådant. Min last är att dricka Cola, men köper den billigaste sorten (som för tillfället är Lidl-colan).

* Jag har alltid sett till att ha billig uppstallning och letat efter bra foderpriser (fast inte på bekostnad av foderkvaliteten!!). Har alltid stått i stall där man får göra allting själv = mycket billigare. Massor av jobb, många timmar. Ingen tid eller ork över till att göra någonting annat – men, det är helt klart värt det för min del och det har det alltid varit!

(Jag har dock lyxen att inte bo i närheten av storstäder där jag vet att det kan vara hiskeliga inackorderings- och foderpriser.)

Nu är jag ju vuxen och har tack vare min sambo haft möjlighet att uppfylla min livslånga dröm: att bo på en egen liten gård. Därmed har jag ingen kallhyra att betala och inga resekostnader/resetid till och från stallet och jag har fått bra priser på hösilage och halm då jag köper av vänner och bekanta.

Så kan livet gå om man ger sig den på det. Jag har ALLTID haft dålig ekonomi. Min familj har fått vända på varje krona så jag är van vid det eftersom det har varit så i hela mitt liv. Man kan få det att fungera – men, man måste alltså vara villig att offra annat. Man måste vara villig att lägga all tid, ork och alla slantar på hästägandet (om man inte har det gott ställt, menar jag). Man kan inte äta kakan och ändå har den kvar.