Idag tog jag mig en ridtur med Olle. Det blev en mysig, men fartfylld tur i skogen. Fartfylld och fartfylld, men han var VÄLDIGT pigg så han pinnade på som hejsan! Hahah – mysiga, lilla Olle! Tack för lånet, Angelica.
Eftersom det är några plusgrader idag så får Alice lufta pälsen, vilket säkert är uppskattat!
Hon blev dessutom extra glad åt att få komma ut idag! Tyvärr kommer hon ju inte att få gå där ifall det fryser på och blir is eftersom hon inte får halka. Just nu är dock underlaget tillräckligt bra.
Nej, det är bara Dacke som vägrade flytta på sig när jag kastade ner ny halm!
Oj, så söt man kan vara!
Jag kände att jag var tvungen att göra någonting roligt för att inte gräva ner mig alltför djupt i min ”sorg” över gårdagens besked. Så, jag lånade Dacke för en ridtur i snön och solen!
Det var – trots kylan – en jättemysig tur och han hade också roligt! Det var välbehövligt. Jag har inte gjort någonting annat än skrittat (och inte heller det speciellt många gånger) på ungefär åtta månader – förutom några enstaka tillfällen när jag har lånat Olle och Dacke så det var väldigt roligt med ett ”riktigt” ridpass!
Skritt, trav och galopp på ett stort fält = ROLIGT!
Jag ser fram emot fler ridturer tack vare att Sara är snäll nog att låna ut Dacke till mig när hon själv inte kan.
Det var det. Jag har inte längre någon ridhäst. Alice har fått sammanväxningar mellan gaffelbandet och kringliggande vävnad och det innebär att hon inte håller för någon hårdare belastning. I bästa fall kommer hon att fungera som en promenadhäst som jag kan ta skritturer på (och helst då på bra underlag).
Nick (veterinären) tyckte inte att det skulle vara något problem för henne att gå dräktig, så hon kommer även att fungera som avelssto. Så nu är väl målet att hon ska betäckas vid något tillfälle, men jag ska ha råd med det också… Jag får se om jag lyckas skrapa ihop pengarna till det.
Det är alltid lika nervöst att åka till kliniken med Alice. Jag har ju fått positiva besked tidigare, men förra gången var det ju ett litet minus på gaffelbandet. Denna gång är det ännu värre eftersom hon har blivit dålig i benet trots att hon bara har gått i hage i två veckor. Jag tror att det var den där ”bråk-dagen” som förstörde det hela. Som hon höll på så är det ett mirakel om hon INTE har förvärrat skadan.
Usch… Jag vet att jag tjatar och tjatar om det här med hennes ben, men jag måste få skriva av mig.
Tänk om min älskade stumpa inte blir bra? Vad gör jag då? Jag hoppas givetvis på det bästa, men tänker på de värsta scenarion… Det absolut värsta är ju om hon får gå och ha ont hela tiden – då är det ju inget att göra! Men, så hemskt får det aldrig bli!!! Blir hon inte ridbar, men kan gå som sällskaps- och avelssto så blir det väl betäckning till våren med Bodeguero. Jag måste ju dock kunna skrapa ihop pengarna till det! Annars får det bli ett annat år.
Jag är så orolig för Alice! De första prognoserna jag fick var ju väldigt positiva och Nick sa till och med att hon kunde vara i full gång efter fyra månader, men helst fem-sex månader i och för sig. Nu har fyra månader gått och jag kan inte ens rida henne då benet blev sämre av det. Nu har hon gått i hage, vilket fungerade bra ett tag. Men, hon blev sämre så fort snön kom! Vad gör jag?? Kastar in henne på boxvila igen?
Vi har tid för återbesök nu på onsdag så jag hoppas innerligt att vädret är OK så att vi kan ta oss dit. Är det för dåligt väder så bokar vi om tiden för jag vågar inte riskera någonting!
Tänk om det inte går vägen… Tänk om hon ALDRIG blir bra??? Jag vet att man inte ska oroa sig för sådant som inte har hänt ännu, men det är verkligen lättare sagt än gjort när det handlar om ens ”barn”! Jag blir förstörd om det visar sig att hon aldrig blir ridbar igen och helt förkrossad om det är sämsta tänkbara… Usch. Nej! Inte tänka så! Fy på dig…
Vad gillar ni mina nya pannband? Själv är jag jätteglad för dem!
Det smala, svängda är ett begagnat Schockemöhle som dock är i det närmsta nyskick! Det har små Swarovskistenar mellan varje mässingklinkers.
De två andra är breda, droppformade, fodrade och har vita och ljusblå strasstenar i mönster – ja, som ni förstås kan se. Det är ett svart och ett mörkbrunt och bägge är sprillans nya! Vet inte märket, men de är i ett bra läder.
Alice kommer att bli så tjusig i dem!!
Alices ben har ju sett väldigt fint ut i ett par dagar, vilket gjorde mig jätteglad! Idag blev jag dock mindre glad när jag såg att benet blivit sämre igen. Varmt var det också och några timmar senare såg jag henne stå och avlasta benet… Aj, aj, aj… Inte bra! Måste vara den djupa snön som gör det! Hon får stå inne inatt, lindad med Back on Track, så får vi se om hon blir lite bättre.
Återbesöket blev uppskjutet till onsdag nästa vecka då ”ultraljudsexperten” hade semester denna vecka.
Suckar… Jag vill ju kunna göra detta igen:
Det är verkligen mycket snö! Lille Gizmo får hoppa fram som ett rådjur för att ta sig någonstans.
Klicka på bilderna för att se dem i ett större format
Mitt svar? Jag gör offrar allt annat. Jag lägger alla mina pengar på hästägandet och hästutrustning (samlar på schabrak och träns) och har gjort det sedan jag var liten.
* Jag köper inga dyra kläder till mig själv utan hittar kanonfina kläder (en del är helt nya) på second hand = mängder med pengar över till exempelvis ridkläder istället (som jag prioriterar).
* Jag går inte ut och festar, fikar eller sådant. Min last är att dricka Cola, men köper den billigaste sorten (som för tillfället är Lidl-colan).
* Jag har alltid sett till att ha billig uppstallning och letat efter bra foderpriser (fast inte på bekostnad av foderkvaliteten!!). Har alltid stått i stall där man får göra allting själv = mycket billigare. Massor av jobb, många timmar. Ingen tid eller ork över till att göra någonting annat – men, det är helt klart värt det för min del och det har det alltid varit!
(Jag har dock lyxen att inte bo i närheten av storstäder där jag vet att det kan vara hiskeliga inackorderings- och foderpriser.)
Nu är jag ju vuxen och har tack vare min sambo haft möjlighet att uppfylla min livslånga dröm: att bo på en egen liten gård. Därmed har jag ingen kallhyra att betala och inga resekostnader/resetid till och från stallet och jag har fått bra priser på hösilage och halm då jag köper av vänner och bekanta.
Så kan livet gå om man ger sig den på det. Jag har ALLTID haft dålig ekonomi. Min familj har fått vända på varje krona så jag är van vid det eftersom det har varit så i hela mitt liv. Man kan få det att fungera – men, man måste alltså vara villig att offra annat. Man måste vara villig att lägga all tid, ork och alla slantar på hästägandet (om man inte har det gott ställt, menar jag). Man kan inte äta kakan och ändå har den kvar.
Det snöar MASSOR och har gjort hela dagen (kunde dock inte riktigt fånga det på bild). Det kan nästan kallas för snöstorm…. Vad jag har förstått så är vi inte de enda som har fått så här mycket snö och det är kaos lite här och var. Undrar just hur mycket det har tänkt att komma? Ska det bli en sådan där vinter som det var för ett par år sedan där snödjupet var över metern på sina ställen?
Efter ett dygn med Olle i deras ordinarie hage (ja, lösdrift förstås) så ser Alices ben ändå jättefint ut! Vad skönt! Då ska hon få gå kvar så att hon slipper gå själv och ha tråkigt.
Nu kommer det mer snö, vilket jag antar bara är bra eftersom frusen barmark är så jobbigt för hästarna att gå på. Jag undrar hur mycket det blir…?
Feelgood Miniatures 