Idag blev det lite enkelt dressyrarbete i form av volter och serpentiner av varierande storlek. Jag höll till på fältet som jag red på igår då jag hittade ett område som hade hyfsat underlag. Det där perfekta underlaget infinner sig inte någonstans just nu, så man får nöja sig med godtagbart underlag istället och annars så blir det bara skritt.

I och med underlaget så kräver jag ingen perfektion, men jag vill att han ska slappna av och bjuda på sig själv i form av acceptans av förbindelsen.

Det är ju ryttaren som skapar förbindelsen, men hästen som skapar kontakten. Man kan därmed inte TA kontakt utan man måste FÅ den. Där brister det ganska mycket i ridningen. Framåtbjudningen har jag fått och där den inte finns så kan jag gå på honom och då till slut så går han framåt i den gångart som jag önskar. Han har dessutom inte gjort fler ”konster”, vilket är jätteskönt.

Men, som sagt så är han spänd för det mesta och därmed inte lösgjord. Han vill sällan ta kontakten och acceptera handen utan tjafsar emot en del istället. Träning, träning, träning så att han dels kan slappna av mer och mer och dels bli starkare så att han KAN arbeta bättre också! Jag kan ju trots allt inte kräva för mycket med dåligt underlag och ”dålig” muskulatur.

Dagens utrustning var ganska anonym – helbrunt vilket skapar en enhetlig look som inte sticker ut på något vis. En stilren vardagslook, helt enkelt!

Ja, jag har hopputrustning till dressyr. Det beror på att jag inte vill rida i dressyrsadeln tills jag har fått mina nya stigbyglar (jag har köpt ett par Sprenger bow balance till den också) eftersom jag höll på att fastna i dem jag har (Sprenger dressyrstigbyglar) när jag åkte av när han stegrade sig. I och för sig så hade jag ganska grova vinterskor på mig så det var väl därför, men det känns ändå tryggare med ett par bow balance istället.

Jag kommer dock att behålla dressyrstigbyglarna till tävling.