Eftersom jag inte kan hålla igång kroppen med ridning så får jag hitta på något annat och det blev Powerwalking! Jag klarar faktiskt hyfsat långa turer och kommer att sikta på längre och längre. Med Gizmo som sällskap, förstås!

Jag tänkte visa röntgenbilderna på Dingos bägge haser så att ni som är intresserade kan se hur det ser ut. Så här SKA det se ut (det är den högra hasen):

Och så här ser vänster has ut – den med spattförändringar:

Idag tränade jag ”Natural Horsemanship” med Dingo för första gången. Han var jätteduktig, snabblärd! Jag körde grunderna: följa, halt, backa, vända, stanna medan jag gick iväg, komma till mig. Jag får jobba lite annorlunda mot vad jag normalt sett gör eftersom han inte ser på höger sida. Jag kan inte bara använda kroppsspråket eftersom han inte ser allt som jag gör så jag lade till fysiska och verbala kommandon och det fungerade riktigt bra!

Han såg dock till att jag fick göra ett riktigt grovjobb idag – kolla så han såg ut!

Idag är det mulet och då passade vi på att släppa ihop Alice och Olle. Att vi behövde vänta på mulet väder beror på att Alice bränner sig så i solljus. Det gick helt otroligt lugnt till! Alice skrittade fram till Olle (som inte brydde sig om Alice alls utan bara om gräset) och sedan gick hon ifrån honom och ställde sig och betade. Det var det. Jätteskönt och jag hoppas att det fortsätter så odramatiskt.

Det verkar som att det går bra mellan Dingo och Dacke. När jag kom ut på förmiddagen så låg Dingo ner i ligghallen och Dacke stod lite längre in. När han (Dingo) gick med Olle så fick han ju inte komma in i ligghallen, än mindre ligga där och vila.

En liten skada har det dock blivit. Ett litet sår och en del svullnad från en spark som Dingo fick igår när de släpptes ihop. Verkar inte vara något allvarligt,  dock.

Nu testar vi ett annat upplägg! Dingo får gå tillsammans med Dacke då de är precis likadana: busiga och retfulla och kan då ha riktigt roligt tillsammans och på så vis få utlopp för överskottsenergi.

Det betyder att Olle och Alice återigen blir sambos. Förhoppningen är att de ska kunna gå tillsammans på nätterna när Alice får gå ute, men vi börjar med att Olle får gå in på nätterna så att de går ensamma.

Jahapp. Det var ju kul. Sparkskador på höger bakben. Bra jobbat.

Ikväll var vi på brukshundsklubben för att se om Gizmo ville ta ett svalkande dopp en riktigt varm dag. Han är ju dock inte någon badhund så vi visste inte om han skulle gå i.

Jag knatade i först – väldigt försiktig då det var massor av grodyngel i vattnet – och kallade sedan på honom. Han gick faktiskt i direkt! Varje gång jag kallade på honom så kom han simmande. Duktig kille! Han kanske inte tyckte att det var jätteroligt,  men jag tror att han tyckte att det var skönt.

Efteråt så gick vi en promenad runt sjön och det var självklart väldigt uppskattat. Det var väldigt härligt för oss också. Härligt väder, vacker natur och en glad hund.

Så skönt med någonting roligt mitt i allt elände!

VARFÖR ska allting gå åt skogen hela tiden?!

Jag var med Dingo hos Nick i Skara idag och efter omfattande undersökningar som inte visade någonting så började vi att röntga led för led och hittade till slut svaret i hasen. Juvenil spatt/unghästspatt. En sjukdom som lite förenklat kan liknas vid reumatism där glidytorna i leden gnider hål på brosket. Det sitter i den lilla leden i hasen på honom.

Så länge det finns trasigt brosk kvar så kommer han att vara halt så det man önskar är att allt brosk blir slitet och/eller förbenat så att glidytorna växer samman = blir som stelopererat. Dock måste det sedan stanna där för om förbeningen påverkar den stora leden i hasen så är det kört. Då kommer han att bli sämre och sämre och ha mer och mer ont vilket bara leder till en sak: avlivning.

Hans chanser är ungefär 50/50, men även om han blir smärtfri så kommer sjukdomen bara att ligga vilande så risk för förvärring kommer alltid att finnas. Men, det finns hästar som blivit så pass bra att de har fungerat som ridhästar, dock kanske man inte ska räkna med att de pallar precis vad som helst?

Stackars Lilleman! Allting ska han då behöva råka ut för…

Usch. Jag vet inte vad jag ska ta mig till! Jag orkar verkligen inte med mer! Det ÄR inte meningen att jag ska hålla på hästar. Jag kan lika gärna lägga ner helt och hållet…

Nina är ju diplomerad hästmassör så jag bad henne kolla över Dingo och se om hon kunde hitta vad som felas honom. Men, trots att hon gick igenom hela hästen så hittade hon ingen orsak till hans hälta. Det enda som vi har hittat så här långt är lite värme som kändes när han var blöt för några dagar sedan. Han var lite varmare på övre delen av korset på vänster sida. Men, trots klämmande och kännande så visar han ingen smärta eller något obehag. Det är så konstigt… Kan han inte bara bli bra nu?

Nu har Rosie åkt till sitt nya hem. Jag hoppas att allting går bra både för henne och gamla, goa Baron och givetvis även för Nina.

Här kommer fler bilder från när Rosie anlände hit.

Idag fick Olle, Dingo och Dacke byta hagar och det var väldigt uppskattat med nytt gräs! De blev jätteglada.

Vi har en tillfällig inhysning i stallet i form av Alices halvsyster Rosie. Cap Roszania, som hon egentligen heter, är Ninas häst och har mellanlandat här i väntan på att flytta till hennes nya hem i Nossebro dit Nina har flyttat. På bilden ser vi de tre forna stallkamraterna återförenas efter mer än fyra och ett halvt års tid.

Nu är Dingos tvåveckors-kur med Metacam över, men han rör sig fortfarande orent, tyvärr… Jag inbillar mig dock att han är bättre i alla fall. Frågan kvarstår: vad är det som orsakar hältan? Nästa vecka blir det återbesök och då kommer jag att propsa på att de undersöker ryggen, höfterna, bakknäna – eller helt enkelt grundligt kollar ALLT som skulle kunna vara orsaken.