En av alla saker som jag ska göra under tiden som Dingo inte kan ridas är att köra in honom. Eller ja, påbörja en inkörning, rättare sagt då jag ju inte kan köra honom innan han är redo att belasta hasen.
Men, grundarbetet kan jag ju göra: låta honom vänja sig vid selet och sulkyn/rockarden, börja tömköra (i skritt, givetvis) och vänja honom vid ljud och rörelse som kommer bakifrån.
Idag tog vi det allra mest fundamentala: selet. Han tyckte att det var lite skumt med alla remmar som sitter ”precis överallt”, men brydde sig inte mer än så. Sedan så gick vi runt på gården och tittade och lyssnade på potentiellt läskiga saker. Han var jätteduktig – som vanligt!
(Remmen mellan bröstan och bakselet satte jag dit för att hålla delarna på plats)

Vad ska det här betyda? ser han ut att tänka.
Vad fin han är förresten!