Idag spenderade jag sex timmar framför TV:n för att titta på Fälttävlans-EM. Men, nu var det ju faktiskt inte det jag skulle skriva egentligen! Det jag skulle skriva var att på grund av att jag satt halva dagen framför TV:n så missade jag det bra vädret och kom ut lagom till att det började regna.

Jag hämtade in Dingo ändå för jag ville att han skulle få göra någonting. Det kom ett antal störtskurar under tiden som jag gjorde iordning honom, men höll sedan upp och då passade jag på att smita ut då jag tänkte att det kanske inte skulle komma fler skurar.

Tror ni inte att det börjar regna igen efter endast några minuter? Det kom en rejäl skur och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte blev blöt redan då. Men, jag fortsatte ändå och regnet avtog.

Vi tränade på vattenpölar, vilket gick bra. Tränade även på att leda honom på höger sida så att hans moraliska stöd försvann och att han fick titta och lösa eventuella ”problem” på egen hand samt lära sig att kunna höra och känna av saker på sin högra sida utan att bli rädd.

Under tiden så kom regnet tillbaka med störtskur efter störtskur och jag blev givetvis bara blötare och blötare. Jag var helt dyngsur när vi kom tillbaka till stallet. Vilken tur att jag hade extratröjor där och kunde byta skor så att jag inte behövde frysa alltför mycket tills jag kunde gå in.

Dagens träns var svart med vinröda detaljer. Jag vet inte vad märket heter, men det är engelsktillverkat i alla fall och av bra kvalitet – som engelska träns brukar vara.

Jag fick rida goa Olle häromdagen, vilket som vanligt var roligt och mysigt. Men, visst önskar man att det hade varit ens egna häst man satt på… Åh, vad jag saknar att rida mina egna fina pållar!

Idag fortsatte jag med Dingos ”chambonarbete ”. Det gick sådär. Han är fortfarande inte riktigt bekväm med den, vilket han klart och tydligt visade idag. Antingen stod han still eller så travade han eller drog iväg i galopp. Vad det var han skulle göra? Skritta. Ibland skärpte han dock till sig och jobbade på i en bra skritt.

Dagens träns blev ett svart pullarträns med vit dekorsöm. Märke : Claridge House

Underbar kväll!

Spårhunden Dingo.

Efteråt fick han stå några timmar på box med Back on Track paddar och hasskydd. Eftersom unge herr Dingo inte kan låta någonting vara så fick det bli silvertejp på alla kardborrfästen. Han kanske tuggar sönder dem i alla fall, men värt ett försök.

Jag har varit ute på en solig skogspromenad med Dingo. Jättemysigt! Dagens träns blev ett vitfodrat Stübben med remontnosgrimma som han enligt mig är jättesöt i.

NU är det dags att titta på Küren, det absolut sista momentet i 2013 års dressyr-EM. Första ryttaren rider just nu. Heja Minna & Tinne!!!!

Ni kan se det både på SVT 2 och SVT Play.

I förrgår så jobbade jag lite med Dingo. Han fick gå med chambon för att den skulle få honom att arbeta i låg och rund form. Han gick dock i lite VÄL låg form. Han blev nästan en spårhund! Men, hellre det än att han går högt med huvudet.

Lille Dingo är ju som sagt pigg, glad och arbetsvillig. Lägg till ambitiös på listan! Eller ska jag kanske säga överambitiös? Meningen var att han skulle skritta runt på ”banan”, men han passade på att slänga in lite trav och bomarbete också! Lille knashäst!

Dagens träns blev ett svart aachenträns med silverklinkers. Vet inte märke, men det är engelsktillverkat iallafall.

Vi var på djursjukhuset med Dingo idag och äntligen så fick lilla jag lite goda nyheter! En halv grad mindre halt och på röntgenbilderna så kunde man se att benytorna så sakteliga börjar att växa ihop. Åh, vad skönt! Snälla, fortsätt att hålla tummarna för honom att det får fortsätta att gå åt rätt håll.

Väl hemma igen så passade jag på att prova stalltäcket som jag köpte på Börjes. Jag har ju hela tiden glömt av att prova det, eller så har han trots borstning varit för smutsig. Men, nu så kom jag alltså ihåg. Det passade! Visst blev han fin i det? Självklart tog jag av det igen, jag skulle bara prova så att det satt bra.

Idag fick Dingo komma ut på en promenad och tack vare regnet så kunde jag passa på att träna honom på vattenpölar. Först var han tveksam, men med övertalning så gick det bättre och bättre. Duktig skrutt!

Jag tränade även på att kunna gå på hans högra sida och ändå ha honom trygg och uppmärksam på mig. Vi gick dessutom förbi några hagar med nyfikna hästar vilket fick honom att blåsa upp sig och blev ganska stark så jag fick ta tag i honom lite. Men, när jag väl hade sagt till honom så lyssnade han.

Behöver jag säga att det var väldigt uppskattat med en promenad? Han har en så härlig livs- och arbetslust! Han bara MÅSTE bli bra! På onsdag ska vi tillbaka till kliniken för en tredje kortisonspruta och denna gång ska vi även röntga. Håll tummarna för att det ser ut som om att det går åt rätt håll!