Jag har fått ett skov av min sjukdom Myofasciellt smärtsyndrom, vilket innebär att jag får ont – väldigt ont – antingen på ett ställe, men oftast flera ställen samtidigt. Ibland känns det som om varje fiber i hela kroppen värker. Idag var det bröstryggen som var värst så jag visste inte om jag skulle kunna rida. Men, eftersom det var träningsdags för Therese så valde jag att bita mig igenom smärtan och rida ändå – och det är jag glad för!

Jag red Dingo och hade SÅ kul! Han är ju för rolig den lille krabaten. Han får för sig lite idéer ibland när man rider och denna dag var inget undantag. Bland annat så fick han titt som tätt för sig att han skulle gå in till Therese för att stanna där och kela och idag skulle vi galoppera lite, men då han hade överskottsenergi så var det mer studsande än galopperande! Men, jag kunde inte göra annat än att le och skratta åt hans upptåg för han är ju så söt och rolig. Han gör absolut ingenting för att vara ”dum”, han är bara pigg, glad och busig!

Men, det var inte bara busiga upptåg – mycket gick bra också! Att han är svag och outbildad märks väl, men det märks lika väl att det har gått framåt med både kondition och utbildning! Jätteroligt att känna och jätteroligt att höra från Therese att hon ser det jag känner. Det är även jätteroligt att Dingo är så glad och positiv till arbete. Men, det absolut roligaste av allt är definitivt att han känns så fräsch! Det finns verkligen hopp om att han ska få ett långt, smärtfritt liv! Älskade lilla häst!