Vilken UNDERBAR dag det är! Djuren och vi njuter i fulla drag. Hästarna går utan täcken och solar, Magnus och jag sitter och päser i solen utmed en solvägg och Gizmo går och pysslar omkring oss. Sämre kan man ha det här i livet.

I förrgår så jobbade jag lite med Dingo på långt grimskaft. Det blev lite blandat longering, ”ledarskapsövningar” och dikesträning. Ja, jag vet. Lite galet, kanske, att ge sig på dikesträning när knät inte är helt bra ännu, men jag kände att jag ville tackla ”problemet” direkt för att skapa nya – positiva – erfarenheter istället för minnet av den lite stressiga situation som blev sist (när jag skadade knät).

Det gick jättebra! Jag sa åt Dingo att stanna och gick sedan försiktigt över diket (som för övrigt är ett mycket större dike än det vi hoppade för en månad sedan). Väl över på den andra sidan så gick jag så långt bort som grimskaftet räckte och ställde mig på en plats där jag inte löpte någon risk att bli översprungen. Sedan började jag locka på honom utan att stressa på honom. Han var positiv och nyfiken, men lite småosäker på om han verkligen skulle hoppa över. Jag fortsatte lockandet och till slut skuttade han faktiskt helt lugnt över! Han fick sedan hoppa diket några gånger till och det gick lika fint varje gång. Jättekul!

Nu hoppas jag på att alla kommande ”dikesmöten” blir lika positiva, vare sig de är avsuttna eller uppsuttna. Det skulle båda gott inför en eventuell framtid som fälttävlanshäst. Nej, jag har inte tänkt satsa på OS i fälttävlan (eller någon annan gren, för den delen)! Men, det vore kul om allt kunde gå bra med både hans och min hälsa samt vår träning så att vi kan vara med på några tävlingar på låg nivå.

Någon Anna Hassö blir jag ju förstås aldrig – och det är inte heller mitt mål. Men, hon är verkligen en inspiration på alla sätt och vis. Hon är inte bara en fantastisk ryttare, häst- och ryttarutbildare utan besitter även en kämparglöd som slår det mesta!

Känner ni inte till hennes story? Läs denna artikel: https://www.aftonbladet.se/sportbladet/a/p6KAK1/brot-ryggen–nu-jagar-hon-en-landslagsplats

…så förstår ni nog varför hon är en av mina allra största idoler och inspirationer. Att hon sedan är en riktigt trevlig prick gör henne bara ännu bättre!

Alice fäller en del, men Dingo fäller galet mycket nu! Två – tre tag med borsten så är den överfull med päls och måste skrapas av. När jag väl beslöt att jag var nöjd med dagens borstning så var pälshögen lika stor som om jag hade gjort en halvklippning på honom!

Syns inte så tydligt på bilden hur mycket päls det egentligen var, speciellt som att höjden på högen inte syns, men slänger in den ändå i brist på annat…

Inatt blev det en tripp till Akuten igen då… Denna gång på grund av snabbt spridande eksem och klåda som emellanåt höll på att driva mig till bristningsgränsen.

Det började i knävecket och spred sig ganska snabbt runt knät och sedan till resten av kroppen. De drog slutsatsen att det är antibiotikan som är orsaken. Konstigt, dock, att jag hade ätit den i en vecka innan symptomen dök upp? Jaja.

Jag fick kortison och någonting mer. Fick även med mig några tabletter hem som jag tar idag och imorgon. Det kunde ta två till tre veckor innan alla symptom hade försvunnit. SÅ länge?! Gaaahhhh… Suck. Vad blir det härnäst, tro?

Infektionsspecialisten ringde idag och meddelade att det är bakterien staphylococcus aureus som har fått fäste i knäleden. Det är samma bakterie som Alice råkade ut för vintern 2009/2010, men istället för allvarlig rasp och lymfangit så fick jag en ”härlig” knäledsinfektion.

Nu gäller det att fortsätta antibiotikakuren, ta det lugnt och hålla noggrann koll på knät samt vara uppmärksam på eventuell feber.

Alices stackars ben som dessutom var ännu sårigare och tjockare samt rentav skinnflådda när de var som värst.

Jag fick aldrig några konkreta svar efter dagens besök på akuten. Röntgen uteslöt ju skelettskador så det är ju skönt. Men, utöver det så verkade inte läkarna bli så mycket klokare.

Dock såg/ser man klart och tydligt att det var/är väldigt irriterat och svullet så läkaren ville tömma ur vätska samt ta prover på vätskan för att se om det föreligger en infektion/inflammation. När han drog ut vätskan såg han att den var grumlig och gulaktig vilket är ett ytterligare tecken på infektion.

Jag hade så fruktansvärt ont att varje gång läkaren försökte undersöka knät så vred jag mig i plågor och grät. Detta från tjejen som envist gick i tre veckor med ett skadat finger (jag red till och med) där det sedan visade sig vara en kraftig avsprängningsfraktur i en led som krävde operation, red med en skadad hand som  visade sig vara bruten på två ställen (benbitarna hade flytat sig åt sidan och nedåt samt sedan vuxit ihop fel då jag inte sökte förrän efter ett par månader) och haltat omkring på ett brutet ben.

Därför blev jag extra irriterad när läkaren mer eller mindre undrade varför jag grät så när det ändå inte var brutet. Ja, för det är ju verkligen BARA när man har brutit någonting som man kan ha ont?!?!

Hur som helst. Jag hade i alla fall så ont samt att knät var så svullet att han inte kunde avgöra någonting om knäts stabilitet och eventuella skador.

När de har fått provresultaten så ska jag på återbesök och då har svullnaden förhoppningsvis gått ner tillräckligt mycket för att de ska kunna undersöka knät närmre.

Några mysiga bilder:

Jahapp då var man på akuten då… Inatt trampade jag snett/vinglade till/snubblade på gräsmattan när jag rastade Gizmo. ”Plopp” sa det och så gjorde det jäääääätteont och blev väldigt varmt och svullet.

Det är röntgat och inget var brutet eller ur led, så det är ju skönt. De tappade ur vätska och nu ligger jag och väntar på en infektionsläkare.

Återkommer.

Idag var det superhärligt väder! Det tyckte hästarna också och firade med att rulla sig i leran. Jippi. Jaja – det är skönt att veta att de mår bra och njuter av livet!

Dingo var ju för söt! Han stod uppe på banken och solade när han fick syn på mig och skyndade då ner och galopperade sedan fram till mig. Älskade sötnöt!

Inte undra på att jag har ont i knät. Jag har nämligen – förutom en väldigt överansträngd knäled – en sprucken ledkapsel. Sjukgymnastik ett tag framåt nu då…

😫

Jag blev desto gladare när jag fick syn på både snödroppar och tussilago. Nu är våren här!