Staphylococcus Aureus-infektion – på mig denna gång

Infektionsspecialisten ringde idag och meddelade att det är bakterien staphylococcus aureus som har fått fäste i knäleden. Det är samma bakterie som Alice råkade ut för vintern 2009/2010, men istället för allvarlig rasp och lymfangit så fick jag en ”härlig” knäledsinfektion.

Nu gäller det att fortsätta antibiotikakuren, ta det lugnt och hålla noggrann koll på knät samt vara uppmärksam på eventuell feber.

Alices stackars ben som dessutom var ännu sårigare och tjockare samt rentav skinnflådda när de var som värst.

Hur lågt får de flyga?!?!?!

Nu blev jag precis lite upprörd! Hur lågt får helikoptrar flyga över djurhagar och dessutom flertalet gånger?! Nu har jag sådan tur att våra hästar endast reagerade med att springa runt i hagen, men jag blev lite nervös då man ju har läst om hästar som blir så rädda att de spränger staketet och skenar all världens värld och/eller skadar sig! Dräktiga djur kan ju dessutom stressas så mycket att de kastar/aborterar eller föder för tidigt.

Finns det inte några regler för sådant?

😡

Besök på akuten – del 2

Jag fick aldrig några konkreta svar efter dagens besök på akuten. Röntgen uteslöt ju skelettskador så det är ju skönt. Men, utöver det så verkade inte läkarna bli så mycket klokare.

Dock såg/ser man klart och tydligt att det var/är väldigt irriterat och svullet så läkaren ville tömma ur vätska samt ta prover på vätskan för att se om det föreligger en infektion/inflammation. När han drog ut vätskan såg han att den var grumlig och gulaktig vilket är ett ytterligare tecken på infektion.

Jag hade så fruktansvärt ont att varje gång läkaren försökte undersöka knät så vred jag mig i plågor och grät. Detta från tjejen som envist gick i tre veckor med ett skadat finger (jag red till och med) där det sedan visade sig vara en kraftig avsprängningsfraktur i en led som krävde operation, red med en skadad hand som  visade sig vara bruten på två ställen (benbitarna hade flytat sig åt sidan och nedåt samt sedan vuxit ihop fel då jag inte sökte förrän efter ett par månader) och haltat omkring på ett brutet ben.

Därför blev jag extra irriterad när läkaren mer eller mindre undrade varför jag grät så när det ändå inte var brutet. Ja, för det är ju verkligen BARA när man har brutit någonting som man kan ha ont?!?!

Hur som helst. Jag hade i alla fall så ont samt att knät var så svullet att han inte kunde avgöra någonting om knäts stabilitet och eventuella skador.

När de har fått provresultaten så ska jag på återbesök och då har svullnaden förhoppningsvis gått ner tillräckligt mycket för att de ska kunna undersöka knät närmre.

Några mysiga bilder: