Jag red med sadel idag för första gången sedan jag skadade mig för lite mer än en och en halv månad sedan och det gick till min stora glädje bra! Jag var ju lite osäker på vad knät skulle säga, men jag kände inte av det alls vare sig under ridningen eller efteråt. Däremot så kände jag av mitt vänstra knä (som är permanent ”trasigt”), men det var nog inte själva ridningen med stigläder/stigbyglar som var problemet utan belastningen som blir vid upp- och avsittning. Hur som helst så drog jag slutsatsen att jag utan problem kan rida i sadel med stigläder/stigbyglar igen!

Dingo var som vanligt pigg och framåt. Han är som en sportbil med massor av hästkrafter under huven vilket i sin tur leder till att han kan bli stark, tittig och busig! Men, han är inte dum på något vis utan det gäller bara för mig att lära mig och honom att tygla all den där energin. Han har ganska bra kondition nu – han orkar hålla på länge och intensivt – men, han behöver muskelstyrka. Så, nu gäller det för mig att orka hålla igång träningen och ge honom varierande träning där jag hittar moment som både gymnastiserar och stärker.

Han fick både trava och galoppera över bommar idag – en bra övning för att få honom lite mer uppmärksam och använda hjärncellerna istället för att bara springa på. Här kommer några dåliga bilder och längre fram kommer en video som visserligen blir lite tråkig då jag filmade mig själv, men bättre än ingenting, tycker i alla fall.

Utrustning
Claridge House hoppsadel/flatback med Stübben dubbelsydda stigläder, Sprenger Bow Balance stigbyglar, HKM fårskinnspad, Horse Saver schabrak (tror jag det är i alla fall) och Protector sadelgjord.
Paul Jones träns med Haglunds tredelat anti-nyp-bett. Nosgrimman var för liten så den plockade jag helt enkelt av och red utan.
Eskadron benskydd runtom, Horse Guard boots.