Trots att jag har riktigt ont i bäcken och höfter så ville jag vara med när tjejerna skulle hoppa lite. Jag kommer inte ens ihåg när jag hoppade sist och har länge varit bra sugen på att skutta lite.

Jag har ju dock ingen häst som är i skick att hoppas, men snälla Sara lånade ut Dacke till mig och Hilma! Det blev bara fyra språng över småhinder för min del då jag fick mer ont efter bara fem minuters skrittande, men jag gläds verkligen åt det lilla! Det kan jag leva på ett tag.

Dingo fick följa med på promenad (Sara ledde dit honom och Hilma ledde hem honom eftersom jag red Dacke) och fick stå i en av ”boxarna” (boxstora hagar) under tiden som vi red. Det var roligt för honom att komma ut lite!