
Jag har ÄNTLIGEN galopperat på Dingo igen – för första gången på riktigt lång tid! Dingo har ju tyckt att vi ska trava mer och galoppera länge nu, så han blev lika glad som jag när han äntligen fick springa lite. Det var för lite mindre än en och en halv vecka sedan (söndagen den åttonde) som jag och Angelica red våra skäckar på det stora grannfältet och jag fick för mig att det var dags att sätta igång med galoppen igen.
Det blev självklart inte mycket galopp, utan bara några få varv åt varje håll på en stor volt – vilket räcker gott och väl till en början. Det gick faktiskt bättre än vad jag trodde att galoppera honom, trots att vi var på ett stort, öppet fält. Jag trodde nämligen att han skulle busa, eller att han skulle bli jättesvår att hålla, men han höll allt sådant på en minimum-nivå! Han blev visserligen stark, men det var ju inte värre än att det gick att kontrollera honom på ett säkert sätt.
Angelica filmade oss lite så i nästa inlägg publicerar jag videon. Här är dock ett gäng bilder:

Utrustning
Claridge House hoppsadel med dubbelsydda Stübben stigläder, Sprenger Bow Balance stigbyglar, hoppgjord (vet ej märke), Gold Medal schabrak, HKM fårskinnspad, egengjord rumpvärmare.
Ihopplockat träns av Claridge House huvudlag, Kieffer pannband, bridongrem (vet ej märke), Sprenger Duo rakt, böjligt syntetbett, Sprenger hackamore, HKM fårskinnsludd, pelhamdeltor (vet ej märke).
Lami-Cell sen- och kotskydd, märkeslösa gummiboots.

Det tar sig – kuligt!