Fredagen den sjätte i denna månad var jag så sugen på att rida Alice att jag trotsade mina ömma höfter och chansade på att det skulle gå. Men, i vanlig ordning så började jag med att longera henne så att hon hade möjlighet att busa av sig ifall hon skulle vilja.

Hon var dock inte särskilt busig den dagen och hon var även lugn och fin att rida! Underbara Alice – jag älskar verkligen att rida henne! Tyvärr höll inte mitt bäcken och mina höfter med mig om den saken, denna gång… Kanske hade det varit bättre att rida i hoppsadeln för att minska påfrestningen?

Hur som helst så blev det mest allmänt lösgörande arbete detta pass. Vårt största problem just nu är hennes otroligt känsliga mun vilket leder till att hon har en förkärlek till att krulla in nosen bakom lodplan – hur mjuk hand jag än har! Hon knäpper inte av, utan jobbar trots allt vidare med kroppen på ett relativt balanserat vis.

Hon går alltså bakom lod – inte bakom hand (med några enstaka undantag, förstås). Jag är därför alltid noggrann med att alltid rida henne fram till handen och försöka få fram nosen på henne. Men, hon behöver förstås bli starkare också för att orka jobba i den högre formen någon längre stund. Så, jag får ge henne tid att utveckla ”ridhästmusklerna” och vi tar det i vår egen takt!

Utrustning ~ longering
Claridge House kapson
Longerlina köpt på Ge-Kås (kommer inte ihåg vad märket heter)

Utrustning ~ ridning
Arabian Eclipse dressyrsadel med Prestige dubbelsydda stigläder, Sprenger Bow Balance stigbyglar, Eric le Tixerant sadelgjord, HKM fårskinnspad samt Gold Medal schabrak.
Kieffer Silverline träns med HL swarovskipannband (vet ej märke på tyglarna) samt ett böjligt Nathe syntetbett.
Acryllindor med Back on Track bandagepaddar samt HL fuskläderklädda neoprenboots med fårskinnskant.