Då var det dags igen…

Jahapp. Det var inte länge sedan som jag tänkte att detta kanske blir ett skadefritt år. Så blev det inte…

Jag var på väg hem från en ridtur på Dingo i skritt på lång tygel när han plötsligt blev rädd för någonting inne i dungen och kastade sig nittio grader rakt ut på ett fält.

Jag åkte av, men försökte hänga kvar i tygeln då jag inte ville att han skulle skena iväg, men släpades cirka två meter över sten och sly och var tvungen att släppa taget.

Tack och lov så var Veronica från ett av grannstallen ute och skulle ta in sina hästar. Hon såg Dingo galoppera i riktning mot vägen och skyndade sig då ut på fältet med sitt gamla sto och fick efter en liten stund tag i Dingo strax innan jag hann fram. Han verkar som tur är oskadd.

Själv fick jag en överansträngd handled, sträckt ryggmuskulatur samt slag och ett djupt sår på knät som behövde sys. Inget brutet, dock.

Suck. Jag säger då det… Varje år händer det någonting!!!

Tack snälla, rara Veronica för hjälpen!


En reaktion på ”Då var det dags igen…

Lämna en kommentar