Lyckad lastträning

Dingo är fortfarande lika halt så jag ringde kliniken. Egentligen hade inte Nick några lediga tider förrän på torsdag nästa vecka, men han beslöt att klämma in mig nu på onsdag innan han ska operera.

Det var länge sedan som Dingo åkte transport. Jag har Ninas transport stående hos mig så då tänkte passade jag på att lastträna inför onsdagen. Det gick hur bra som helst!

Han var lite tveksam de två första lastningarna, men sedan gick han på – och av – helt perfekt! Jag passade även på att lastträna Alice och det gick precis lika bra som med Dingo! Duktiga pållar!

Utrustning
Lädergrimma (köpt på Hööks) och ett transportgrimskaft (köpt på Börjes). Dock hade jag repgrimma (köpt på Börjes) och longerlina (köpt på Ge-Kås) på bägge hästarna när jag lasttränade.
Snabbandage (köpta på Ge-Kås) samt rejäla filtboots med läderspännen i fram samt Back on Track hasskydd, Back on Track passar, fleecebandage (köpta på Hööks) samt Professional’s Choice boots i bak.

De goda nyheterna fortsätter att rulla in

Knäskada, omkullridning och nu en vrålhalt Dingo… De goda nyheterna rullar verkligen in på löpande band…

I lördags så busade jag med hästarna i hagen. Dingo var till en början helt som vanligt: busig och fartglad. Men, helt plötsligt blev han ovillig att röra på sig. Han ställde sig och vilade vänster bakben – som är hans ”spattben”.

Jag undersökte honom, men bortsett från ett skavmärke på hoven kunde jag inte känna eller se någon förklaring till hans smärta. Troligtvis har han ju slagit i hoven i en sten, eller ett nerfallet träd, med tanke på märket på hoven. Men, med tanke på att det är just vänster bakben så tror jag ändå att det är hasen (spatten) som spökar…

I händelse av att det bara skulle vara en tillfällig smärta så gav jag honom natten till att återhämta sig. Men, dagen efter så var han fortfarande vrålhalt… Så, nu väntar ett klinikbesök med röntgen så fort jag har fixat någon som kan köra mig.

På bilden: Alice står med kyldamasker och Dingo får värmebehandling med hjälp av Back on Track hasskydd, Back on Track paddar och Horseware Rambo Ionic täcke.

NYTT TILL SALU: Flertalet kotskydd (bakbensskydd)

Åtta par kotskydd/bakbensskydd. Alla är storlek full och eventuell fraktkostnad tillkommer. Smutsiga på bilden, men nu är alla utom de syrenlila (som är helt nya) och läderskydden (också helt nya) maskintvättade.

* Ljusgröna Hampa Pro. Välanvända och tyget som är limmat på neoprenet har lossnat lite från kanterna, men i övrigt hela skydd. 20,-

* Syrenlila Hampa Pro. Helt nya! 75,-

* Gråa Hampa Pro. Mycket bra skick. 60,-

* Svarta, helt nya skydd i läder. Vet tyvärr inte märket på dessa. 90,-

* Ljusbruna Norton med mörkbrunt ludd. Endast använda två gånger så i mycket fint skick. 60,-

* Mörkbruna, rejäla skydd. Endast använda ett fåtal gånger så i mycket fint skick. Vet tyvärr inte märket på dessa. 60,-

* Svarta skydd med ”flärp” längst ner för att skydda kronan. Endast använda ett fåtal gånger så i mycket fint skick. Vet tyvärr inte märket på dessa. 60,-

* Svarta Horse Pro. Välanvända, men i bra bruksskick. 25,-

Intresserad? Kontakta mig på:
stensholmen@gmail.com

Funderar på att sluta rida

Idag red jag för första gången sedan jag åkte av Dingo och skadade knät. Jag visste inte hur det skulle kännas i knät att sitta i sadel, vilken längd jag skulle kunna ha på lädren samt om jag skulle kunna använda knät för uppsittning, men det har i alla fall känts ganska hyfsat den senaste tiden. Jag har dessutom börjat stärka upp knät igen med hjälp av sjukgymnastik, så jag tyckte att det var dags att prova.

Jag valde Alice eftersom jag inte har ridit henne på en evighet (känns det som i alla fall) så jag var verkligen sugen på att sitta på hennes underbara rygg igen! Jag började som vanligt med lite longering för att känna av hennes temperament för dagen, men hon var väldigt lugn och fin så jag tyckte inte att jag behövde longera så jättelänge innan uppsittning. Hon var lika lugn och fin att rida – helt underbar, till och med! Hon löd min minsta vink, trots att det var så länge sedan! Underbara plutta!

Så, vadan rubriken – undrar ni då? Jo, allting utom EN sak gick helt perfekt. Jag skulle precis till att sakta av från sista galoppen när Alice plötsligt snubblar och tumlar ner på knä. Jag gör vad jag kan för att balansera och inte störa henne, men hon redde inte ut situationen utan gick helt omkull varpå jag slungades över hennes hals och huvud, men fick henne inte över mig – tack och lov!

Varför hon snubblade vet jag inte. Kanske att hon trampade på en boot, eller så lyfte hon inte ordentligt på någon hov – jag vet faktiskt inte! Det tar några sekunder innan hon reser sig och jag hinner få panik! ”Nu bröt hon nacken, halsen, ryggen eller något ben!” Men, hon reste sig sedan – skakade av sig – och betedde sig som om ingenting hade hänt. Jag undersökte henne genast noggrant, men hittade inga sår eller svullnader. Jag longerade henne i bägge varv och hon rörde sig helt felfritt. PUH! Tack och lov!

Själv är jag lite öm här och var, men inga sår eller andra skador på mig heller. Jag blev inte rädd för att rida, om det nu är det ni tror skulle vara anledningen till att jag nu överväger att sluta rida. Det handlar mer om detta:

  • Med allting som har hänt under alla år (och det är verkligen MYCKET) så känns det onekligen som att universum försöker tala om för mig att jag helt enkelt inte ska rida.
  • Det är jobbigt att känna att man utsätter hästarna för allvarliga risker, bara för sitt eget höga nöjes skull… Nu hände det ingenting denna gång, men det betyder inte att det inte hade KUNNAT hända. Sättet hon gick omkull på hade kunnat resultera i en bruten nacke, ett brutet ben eller vad som helst egentligen. Vill jag verkligen fortsätta att utsätta mina älsklingar för det?

Jag vet att det inte bara är jag som har roligt i ridningen, dock. Bägge mina hästar blir jätteglada när de får jobba och med tanke på Alices extrema lättföddhet så vet jag att det kommer att bli ÄNNU svårare att hålla henne i bra hull om hon inte rids. Men, jag har i alla fall tänkt fortsätta motionera dem genom longering och så vidare. Dock finns det ju givetvis en risk där också – de kan ju lika gärna gå omkull etc. även utan mig på ryggen. Det har ju trots allt redan hänt (Alice).

Usch. Jag vet inte. Så svårt… Detta kommer att kräva mycket fundering och under tiden så ska jag lugna mig med ridningen och fokusera på att göra annat med dem. Jag har till exempel varit lite dålig på att gå vidare med trickträningen som jag påbörjade för flera år sedan. Kanske dags att ta upp det igen?

Hur som helst.

Efteråt tog jag väl hand om Alice och hon fick sedan stå några timmar med Rambo Ionic-täcket för att hjälpa till att hålla musklerna mjuka. Själv unnade jag mig ett bubbelbad, vilket onekligen kändes välbehövligt!

Utrustning
Claridge House hoppsadel med Stübben dubbelsydda stigläder, Sprenger Bow Balance stigbyglar, Eric le Tixerant sadelgjord, Gold Medal schabrak, HKM fårskinnspad.
Träns köpt av dansk säljare på Eurohorse – dock med utbytt pannband till ett Claridge House, Shires parerstångsbett i syntet (rak mundel, något böjlig).
Bib-martingal köpt på Horze.
Jumper’s Horse Line (JHL) senskydd med fårskinn i fram, Protector luddamasker i bak, Matador syntetläder-förstärkta neoprenboots med fårskinnskant runtom.

Ännu mer sand

Puh! X antal skottkärror senare är till slut bägge boxarna fyllda med ny sand. Kanske att jag lägger in snäppet mer sand i den första boxen, dock. Men, värsta grovgörat är gjort i alla fall.

Klimatta

Idag satte jag upp en klimatta i ligghallen till Dacke och Olle. Får se om den blir uppskattad och framförallt om den håller. Det visade sig nämligen vara dålig kvalitet på gummit, tyvärr. Det är egentligen en dörrmatta som jag köpte på Rusta förra året.

Nytt underlag i stallet

Idag roade jag mig – med Magnus hjälp – med att fylla upp en av boxarna med nytt underlag. Förra gången blandade jag sand och stenmjöl, men denna gång blir det bara sand i förhoppning om att få ett bättre, mer dränerande underlag.

Dingo fick äran att inviga det nya underlaget!

Farväl, Lillebär…

På grund av sviter av en stroke fick vi idag säga farväl till världens bästa lilla häst – min syster Ninas Baron Pride. ”Lillebär” blev hela 31 år och har varit Ninas bäste vän i nästan 19 år.

Jag har många härliga minnen av Baron och kommer för alltid att minnas honom med stor glädje och kärlek.

Tack för allt, lille goe Bäret! Vila i frid och hälsa våra andra saknade vänner…

Sysselsättning i boxen

Som jag ju nämnt tidigare så står Alice inne dagtid – dels på grund av solen, dels på grund av att hon blir så fet av gräset.

Det blir ju ganska långtråkigt så jag måste ju erbjuda henne någonting att göra. Hon har en upphängd lekboll, en gummibalja, en bitpinne och ett hönät fyllt med halm.

Inte så jättekul, kanske, men bättre än inget i alla fall?

Soldyrkaren Gizmo

Gizmo älskar verkligen sol och värme så dagar som denna mår han nog som bäst! Att sitta i någons knä utmed en solvägg, eller ligga och pressa framför en härligt varm kamin hör till hans favoritsysslor. Hästarna, däremot, tycker att det är för varmt idag och att det är jobbigt med alla insekter.

Gosigt värre

Visst ser det skönt och mysigt ut när Gizmo ligger i en av sina ”sängar” (som är en hopvikt bäddmadrass med täcken på)? Han har vanliga hundbäddar också, men detta är nog favoritsängen!

(Dock står den på fel plats på bilden, efter att ha blivit tillfälligt flyttad när vi hade gäster.)

image

Dags för styngflugeägg

Jahapp. Nu är styngflugorna igång och lämnar små ”presenter” på hästarna… Det är lättare sagt än gjort att hålla hätarna fria från styngflugeägg. Det som har fungerat bäst av det som jag har testat är att spraya hästen rikligt med Absorbine Ultra Shield och borsta in det noggrant. Om hästen ändå får ägg på sig så har de gamla metoderna fungerat bäst för mig: plocka/skrapa med naglar och ryktsten.

Någon som har andra riktigt bra tips?

”Luftar” boxarna

När vädret tillåter passar jag ibland på att stänga ute hästarna för att ”lufta” boxarna. Detta dels för att vädra bort ammoniak och dels för att det ska torka upp. Särskilt Alice har ju en tendens att kissa floder, vilket leder till att golvet/underlaget blir väldigt blött och får en skarp ammoniaklukt.

Dingo blev nyfiken på varför han inte fick komma in i stallet.