Saknar verkligen att rida henne….
Åh, vad jag saknar att rida min stumpa! Hon är ju så underbar att rida (när hon inte har överskottsenergi, vill säga) och det var ju med henne som jag äntligen skulle komma någon vart med min ridning. Så orättvist!!

Åh, vad jag saknar att rida min stumpa! Hon är ju så underbar att rida (när hon inte har överskottsenergi, vill säga) och det var ju med henne som jag äntligen skulle komma någon vart med min ridning. Så orättvist!!

Igår tog jag bort klamrarna och jag tycker att det ser helt ok ut. Det var dock lättare sagt än gjort då han kastade med huvudet nästan hela tiden! Men, det gick till slut.



Idag ska jag ta bort klamrarna! Det blir nog skönt för honom att slippa dem. Det är dessutom sista dagen med penicillin så efter idag så slipper han bli sprutad. Metacam ska han dock få i några dagar till.

Vad glad jag är just nu att Tyra inte är min häst – heheh!

Efter natten kan jag konstatera att varandet har avtagit avsevärt! Det varar knappt någonting alls längre. Håll tummarna för att det fortsätter så.

Dingos sår varade inte alls mycket idag! Efter natten var det en del, men sedan från morgon till kväll så kom det inte mycket alls! Kanon!




Jag sitter och njuter av vårsolen och det är verkligen jätteskönt! Som sällskap har jag både Gizmo och Alice.

Jag ska ju spola ur ögonhålan en gång om dagen, men det är verkligen lögn att kunna göra det på Dingo! Han totalvägrar! Mycket förståeligt, men oerhört jobbigt och frustrerande för mig. Jag kan inte fortsätta försöka då jag är rädd för att skada operationssåret, vilket jag nästan gjorde idag.

När jag höll på så lade jag märke till någonting som såg lite konstigt ut med klamrarna och mycket riktigt så var det en som hade hamnat fel så den fick jag plocka bort.

Efter ett samtal till jouren i Skara fick jag penicillin utskrivet till Lilleman så nu ska han sprutas i fem dagar plus att jag ska försöka spola ur ögonhålan en gång om dagen. Det var dock lättare sagt än gjort eftersom Dingo INTE var med på noterna, vilket ju är förståeligt, så det gick sådär. Sprutningen gick dock mycket bättre.
Förutom att det varar så går allting fortsatt bra. Han är pigg och sitt vanliga, goa jag. Dessutom har svullnaden märkbart gått ned – vilket ni kan se på dessa bilder:


Det mesta går bra med Dingo förutom att det varar en hel del… Hur ska man veta vad som är normalt och inte?

Idag är det så skönt ute att även Dingo får gå naken en stund.
Det går fortsatt bra efter operationen, men det varar en del så jag får torka flera gånger om dagen. Han är så snäll så det är inga problem att göra det. Han är ju så sööööt min lille pålle! Jag kan fortfarande inte riktigt fatta att denna lilla guldklimp är min!
Jag har verkligen två jättefina hästar och trots all otur så gör de mig så lycklig!

Idag släppte jag ut Dingo i hage och han blev jätteglad! Han galopperade runt, bockade och gnäggade. Lilla sötegubben. Det var så roligt att se honom så glad! Han verkar må bra och ser fortsatt oberörd ut. Jätteskönt! Men, jag var bra nervös att han skulle springa omkull eller sträcka sig, men han var säker på foten så det var ju bra.
Jag får torka bort ”kladd” och sårvätska två-tre gånger om dagen och se till att han är ordentligt insmörjd med Idomin eller liknande fet salva för att skydda huden som annars blir irriterad och i värsta fall sårig.
Äntligen är min lille gullegubbe hemma! Allting har gått bra och han verkar inte nämnvärt besvärad av avsaknaden av ett öga. Enligt veterinären har han betett sig helt normalt inne på kliniken. Kanske att han böjer sig lite extra åt det hållet när han ska titta åt höger, men bortsett från det verkar det inte bekomma honom.
Hans operationssår är ihophäftat med klamrar och de ska sitta på en vecka till. Han har ett litet öppet hål så att sårvätska och var kan komma ut och eftersom det fräter på huden så kommer det att vara väldigt viktigt att jag torkar rent och smörjer med någon fet salva för att skydda huden så gott som det går.
Hemma fick han inviga ett nytt täcke. Vad tycks? Märket är Amazon.



Alice fäller som en TOK! Jag antar att jag inte är ensam om att bli helt täckt av päls när man borstar? Hur som helst så band jag upp henne ute idag då det var så skönt väder. Hon var jättelugn så jag tänkte passa på att försöka leda henne lite så att hon fick röra lite mer på sig. Det började bra, men efter bara en kort stund så ballade hon ur – som vanligt.
Galning!

Har pratat med kliniken idag och de sa att Dingo mår jättebra. Pigg och glad och beter sig helt normalt. JÄTTESKÖNT! Jag tror att han tycker att det var en lättnad att bli av med det skadade ögat som orsakade honom så stort obehag.
Längtar tills jag får hem min guldklimp! Det blir troligen söndag eller måndag.

Dingo klarade operationen och uppvaket fint och står nu lite lullig i en box. Åh, vad skönt att allting gick bra! Älskade häst – det måste bli bra nu!

Just nu ligger lille Dingo på operationsbordet vilket innebär en väldigt nervös väntan för mig! Hoppas att allting går bra med min goe guldklimp…

Som om inte dagen var tråkig nog med beskedet om Dingos öga så fick syrran och jag – på grund av en plötslig ishalka – besöka diket på väg hem. Jättekul. Eller inte. Både Nina och jag är OK bortsett från några ömmande ställen. Transporten klarade sig bra och det var ju en evig tur att inte Dingo var i den! Bilen, däremot, mår inte lika bra.
Så det var ingen bra dag för vare sig mig, Dingo eller Nina.
Måste bara berätta en skrattretande sak som bärgningsmannen gjorde. När han skulle flytta på bilen så glömde han ta bort kabeln (den som drog upp bilen ur diket) och körde iväg. Brak sa det när det tog tvärstopp. Ändå fortsatte han att försöka komma vidare! Hahah – klantskalle!!
Lille Dingo kommer att bli en enögd pirat efter morgondagens operation då de ska operera bort ögat på honom. Stackars Lilleman, men hästar klarar sig generellt sett bra med endast ett öga så det ska nog gå bra.

Han var SÅ duktig med allt: lastning, urlastning, undersökning och till och med när de satte en jättestor kanyl i halsen på honom som ska sitta kvar innan, under och efter operationen.

Det var skönt att få träffa en specialist så att det inte blev ”vem som helst” som kanske skulle fattat fel beslut.
Nina och jag är återigen på väg till kliniken, men denna gång är det med Dingo som har gjort någonting med sitt öga. Vi får träffa deras ögonspecialist så det känns bra att få bra hjälp i alla fall.
