Stensholmen den 9 februari 2015



I onsdags så blev Alice longerad och riden. Jag började med en longeringspromenad i fyrkantshagen. Hon var pigg och glad, men höll sig väldigt bra på mattan – för att vara hon! Lite bus slängde hon (förstås) in, men det var inte mycket och inga stora grejor. Hon får mer än gärna busa om hon gör det för att hon är pigg, glad och mår bra!
När hon hade fått värma upp ordentligt och getts en chans att busa av överskottsenergi så kändes det som om att hon var redo för ridning – och det var jag med! Jag valde att testa rida henne i fyrkantshagen – trots att det är stor yta som lockar till bus. Hon är ju alltid lugnare på en mindre, begränsad yta (precis som de flesta andra hästar), men jag ville prova hur hon skulle sköta sig under ryttare i en stor hage. Och, DET var underlaget perfekt för. Marken hade inte fryst innan snön kom så med mjuk mark och snö ovanpå den skulle jag landa hyfsat mjukt ifall jag skulle åka av – hahah!

Jag kom ganska snabbt upp i trav eftersom hon ju redan var ordentligt uppvärmd från longeringen. Jag kände igenom henne lite med öppna, volt, sluta och övergångar. Hon lyssnade jättefint, men hade inte orken att utföra till exempel slutan på ett helt korrekt sätt. Hon är ju fortfarande på igångsättningsnivå när det kommer till att ha tillräckligt med muskler för att orka genomföra rörelser på ett riktigt bra sätt. Dessutom så har ju jag legat av mig massor nu så jag behöver också komma igång och träna på hur tydlig jag är med hjälperna, hur jag sitter och så vidare!

Sedan blev det faktiskt lite galopp också och ÅH, vad härligt det är att galoppera på Alice! Jag ÄLSKAR verkligen den hästens galopp. Första sträckan gick kalasbra. Sedan skulle jag göra det igen, fast åt andra hållet, och precis efter att jag hade fattat galopp så fick hon syn på ett ridekipage på vägen och då piggnade hon till ordentligt! Hon blev busig och började småskutta, men inga större ”reaktioner” så det var bara för mig att stå (i stigbyglarna) där uppe, följa med i hennes rörelser och lugnt tala om för henne att jag vill att hon ska hålla sig på en rak kurs!
Jag travade tillbaka till utgångspunkten och gjorde ny galoppfattning och även om jag kände att det fanns lite bus kvar i kroppen så höll hon sig denna gång på mattan och galopperade hela sträckan utan att göra någonting som hon inte skulle! Vi var ett väldigt nöjt och glatt ekipage efter denna ridtur, kan jag säga!

Utrustning
Claridge House hoppsadel med dubbelsydda Stübben stigläder, Sprenger Bow Balance stigbyglar, Eric le Tixerant sadelgjord, Gold Medal Elegance schabrak, HKM fårskinnspad, egengjord rumpvärmare.
Claridge House träns, Sprenger Duo bett, bettskivor.
Horze bib-martingal.
Hampa Pro senskydd, Horze bakbensdamasker, gummiboots.
En svettig, men nöjd prinsessa blev inbäddad i det mysiga Showmaster-täcket i fleece, med insida i teddy. Täcket är kanon att lägga på svettiga hästar då fukten går igenom täcket och lägger sig på utsidan, vilket lämnar insidan torr!

Jag är ganska säker på att det är olagligt att vara så här söt!

Täcket är ett Amazon vintertäcke.
Igår blev det lite ridning på en supertaggad Dingo. Han tyckte att ungefär tio meters uppvärmning i skritt var mer än tillräckligt, så resten av ridpasset var det taktning eller trav som gällde. Han gjorde dock inga som helst dumheter, han var bara väääääldigt pigg!
Jag red i ”stora hagen” då den är mest kuperad. Den är verkligen toppen för backträning då det finns ”alla möjliga” lutningar att välja mellan.

Utrustning
Claridge House hoppsadel med dubbelsydda Stübben stigläder, Sprenger Bow Balance stigbyglar, Protector sadelgjord, Protector schabrak, HKM fårskinnspad, egengjord rumpvärmare.
Jag vet inte märket på vare sig tränset, förbygeln, det gummerade babypelhamet eller pelhamdeltorna.
Lami-Cell Pro sen- och kotskydd.

Dingos (smutsiga) pussmule blir ännu goare när han gör såhär med överläppen:

När det är milda vintrar som denna känns varje grads temperatursänkning som om att det helt plötsligt blev arktisk kyla! Idag var en sådan dag. Jag tyckte att jag hade mycket på mig, men frös ändå till is.
Jag hade tänkt rida, men var så kall efter longeringen (longerar henne ju först för att kolla dagsformen) att det bara var att glömma. Jaja. Longeringen gick bra i alla fall.

Dagen efter att jag red Alice så var det Dingos tur att motioneras. Det blev körning/tolkning med ”släden” och jag kan inte säga någonting annat än att både han och jag verkligen tyckte att det var roligt! Detta trots att jag denna gång råkade glida av släden, vilket är väldigt lätt hänt då den är liten och dessutom så är överdragsbyxor, snö och plast en väldigt dålig kombination!
Han var supertaggad hela turen och jag fick hela tiden bromsa och lugna honom och hålla honom på rak kurs. Problemet var bara att släden vid ett tillfälle ”körde/hakade fast” i snön och samtidigt som jag drev på extra för att han skulle ta i så kom Dacke i full galopp på andra sidan staketet och då fick Dingo fart varpå jag, vid rycket som blev när Dingo hoppade framåt, gled av släden.
Jag höll fortfarande i tömmarna, men eftersom Dingo satte av i galopp så valde jag att inte riskera skador genom att klamra mig fast så jag släppte honom i stället. Det återstod ingenting annat för mig att göra än att se på när Dingo sprang hals över huvud med släden efter sig. Han var dock inte rädd – han var själaglad över att få springa lös!
Han stannade sedan vid staketet och började leka med Dacke. Det var absolut inga problem att fånga honom, utan han tittade på mig med öronen framåt och väntade helt enkelt på att jag skulle komma och ta honom. Efter det så var han jättefin att köra – lyssnade på varje tömtag och röstkommande.
Utrustning
Huvudlaget är ett Black Horse körhuvudlag med ett utbytt pannband.
Tömmarna är egentligen longerlinor (Biltema). Bettet är ett gummiöverdraget babypelham.
Brösta, baksele och draglinor är från mitt nylonsele, medan däckeln egentligen är min tömkörningsgjord och istället för maggjorden så har jag en Eric le Tixerant sadelgjord. På bröstan sitter ett däckelunderlägg av symatex (köpt på Börjes), på bakselet sitter ett smalt bröstludd (märke Horsepol), på svanskappan (under svansen) sitter ett HKM fårskinnsludd.
På frambenen har han rejäla damasker av läder (kan eventuellt vara kraftigt syntetläder) med insida av sympatex. På bakbenen har han Pfiff två-i-ett-skydd (heltäckande damasker och boots i ett).
Ländtäcke i bävernylon, fodrat med teddy (står dock helt still just nu vilket märke det är!).
Han har dessutom ett Back on Track ryggtäcke på sig.

Hurra, hurra, hurra, hurraaaaaa – det är Gizmos födelsedag!!! Idag blir lill-killen fyra år! Grattis, lilla hjärtat!

I torsdags så blev det äntligen ridning på Alice! Det känns som om att det var länge sedan. Jag började dock med att longera henne för att kolla dagshumöret, så att säga. Hon var jätteduktig så då gick jag och gjorde i ordning henne för ridning.

Hon var jätteduktig och snäll att rida. Det blev lite skrittdressyr först, med fokus på öppna och halter. Därefter travade jag lite och gjorde även några galoppfattningar. Hon är så härlig att galoppera på då hon har en sådan underbar galopp! Det blev dock inga långa galoppsträckor, max 15-20 meter per galoppfattning.
Nu längtar jag till nästa ridtur!
Utrustning
Claridge House hoppsadel med dubbelsydda Stübben stigläder, Sprenger Bow Balance stigbyglar, Eric le Tixerant sadelgjord, HKM fårskinnspad, Showmaster schabrak, egengjord rumpvärmare.
Frank Baines pullarträns med Otto Schumacher pannband (swarovskistenar) samt Three Crown Horseline parerstångsbett i syntet.
Claridge House brösta.
Protector luddamasker, Matador boots med fårskinnskant.

I torsdags var det Alices tur att få röra på sig och egentligen så ville jag ju rida, men då hon hade stått i två dagar (och jag visste att hon hade mängder av överskottsenergi) så nöjde jag mig med att longera henne. Mycket riktigt! Hon hade energi i överflöd och behövde verkligen få busa av sig. Älskade knäppgök!
Kapson: Claridge House


I onsdags så blev det tolkning efter Dingo, sittandes på en liten barnsläde (hahah!). Detta är första gången som han körs på jättelänge och dessutom första gången efter körolyckan med sulkyn/rockarden. Det var lite vingligt och han hade hela tiden nära till bus, men jag måste säga att det gick över förväntan! Jag trodde att han – med tanke på olyckan – kanske skulle vara lite nervös, men han verkade inte ett dugg rädd eller nervös! Så, tack och lov verkar olyckan inte ha satt några spår hos honom – bara hos mig!
Tack Sara för sällskap och filmning!
Häromdagen så fick jag ett infall att prova låta Gizmo dra den lilla plastsläden när vi gick på promenad. Jag tänkte att det skulle vara ett sätt för honom att göra av med mer energi samt att det gav honom en uppgift, vilket fick honom att känna sig extra duktig – vilket i sin tur gjorde honom gladare!
Det gick jättebra och han kände sig mycket riktigt extra duktig när han hade jobbat så bra och fick så mycket beröm från matte. Jag har därför nyttjat det faktum att det fortfarande ligger snö på backen och låtit lilla gubben dra släden på varje promenad.
På den här bilden ser släden jättestor ut i förhållande till Gizmo, men det är bara vinkeln som luras. Den är liten och lätt!
För ett tag sedan så trimmade jag Dingos ”skägg” och nu är även Alices huvud tillsnyggat! Det blev i och för sig inte det bästa resultatet (ojämnt och fult på nära håll) då jag inte var så noggrann, utan ville helt enkelt bara bli av med lurvet lite snabbt. Men, det blev hyfsat i alla fall.

I går var det tänkt att jag skulle rida Alice, men min mage höll inte med om den saken och det slutade istället med att ingen av hästarna blev motionerad… I förrgår longerade jag dock bägge hästarna och Alice kändes jättefin då, så jag hade verkligen sett fram emot att rida på henne – det var ett tag sedan nu.
Dingo fick jobba på ganska bra i longeringen då jag la ut travbommar för att aktivera honom mer såväl fysiskt som mentalt. Jag ska börja pressa på lite mer nu och se om det är det som krävs för att han ska våga röra sig ordentligt och inte känna sig tvungen att ”försvara” spattbenet i traven.
Gammal favoritbild på Alice:

I onsdags så red jag ut tillsammans med tjejerna och det blev den längsta rundan som Dingo har gjort på länge – vilket förstås var väldigt uppskattat!
Han var pigg. Väldigt pigg. FÖR pigg! Det är faktiskt så att detta nog är första gången som jag kan säga att jag inte är nöjd med min lille herre! Första halvan av turen får han helt klart underkänt!
Han var som sagt pigg och nu slog all hans överskottsenergi över och blev till ”dumheter” som att bara gå på snedden, lyssna dåligt till exempel när jag ville bestämma vart vi skulle gå och i vilket tempo, eftersom det var halt lite här och var. Men, då blev han bara frustrerad och ”fånade” sig genom att kicka lite, stanna eller rygga.
Men, sista halvan av turen så släppte det och där får han helt klart väl godkänt! Så i genomsnitt så får han åtminstone godkänt på ridturen i sin helhet.

Alice fick också röra på sig lite, men hon blev longerad. Nu har hon dock fått stå i två dagar då det har stormat och jag inte har mått så bra. Precis så som det INTE skulle bli… Men, vad ska jag göra? Det får bli som det blir, helt enkelt.

Utrustning
Claridge House hoppsadel med dubbelsydda Stübben stigläder, Sprenger Bow Balance stigbyglar, Protector sadelgjord, schabraket kommer jag inte ihåg märket på, HKM fårskinnsgjord, egengjord rumpvärmare.
Claridge House träns med gummiklätt babypelham.
Eskadron senskydd och kotskydd.

Igår stormade det ju så det stod härliga till! På eftermiddagen så var det pyttelite lugnare, men det regnade och blåste ganska rejält ändå – så trevligt var det ju inte. Det tyckte verkligen inte Alice heller – eftersom jag var så ”hemsk” att jag tog ut henne på gårdsplan för lite longering i busvädret. Hon var INTE road! Hon var sur, besvärad och kastade med huvudet. Vi höll inte på så länge, men jag ville inte ge henne en vilodag eftersom jag ju har tänkt att rida henne snart och om hon får extra vilodagar här och där så kommer hon aldrig att bli lugnare i kropp och sinne!
Idag var det Dingos tur. Han fick återbekanta sig med den lilla plastsläden/kälken som vi använde till att tolka efter honom förra vintern. Det var inga som helst problem att få honom att självmant gå fram till den och kolla läget. Sedan tog jag honom i en hand och drog släden med den andra så att han skulle återbekanta sig med ljudet och upplevelsen. När det gick bra fick han en brösta på sig och fick sedan dra släden själv! Han var superduktig, så det borde innebära att vi kan tolka efter honom även vinter, ifall vi skulle vilja det.
Det blev lite longering innan och efter ”slädträningen” och det är ju alltid lika roligt att få röra på sig – tyckte Dingo!