För en äkta hästnörd som mig – som dessutom är TOTALT GALEN i hästutrustning – så är Eurohorse (mässan som är i samband med Göteborg Horse Show) någonting som man längtar efter hela året! Dock så är det lite ”farligt” lätt att plocka på sig lite väääääl många saker – hahah! Extra farligt är det när man (som vi) går mer än en dag på mässan! Det finns ju så många fina och/eller bra saker så man vill ju ha både det ena och det andra. För min del så slutade årets shopping precis så!

Oj, oj, oj… Nu ska vi se om jag kan rabbla upp mina köp:

* Bucas Power Cooler i en härligt vårfräsch färg som är ungefär som en blandning av persika och orange
* Träckprovskit för två hästar för både vår och höst
* Rambo flughuva
* Stübben glycerintvål
* Universal-Stein: Ett naturligt rengöringsmedel som påstås vara lika fantastisk i såväl hemmet som på hästen! Ska prova det på hästarnas kiss- och gräsfläckar
* Excellent ridtäcke i ull
* Fem par Mustang senskydd med tillhörande kotskydd i färgerna grön, ljusblå, gul, lila och orange
* Orangea fleecebandage
* Fyra par ridstrumpor
* Två par Covalliero ridhanskar
* Ljusbruna, rundsydda lädertyglar med stoppar
* Bruna, helflätade lädertyglar
* Nylongrimma med bred, fleecefodrad nack- och nosdel samt stora strasstenar på nosdelen
* Charlies Tokyo. Brunt träns med guldglitter på det svängda pannbandet och den mjukt bredfodrade nosgrimman
* Strassprydda tyglar!! Ett par med silverstrass och ett par med guldstrass
* V-format strasspannband med ”stjärna/blomma” i mitten

Jag red ut ensam på Dingo igår och det blev lite terrängträning i skogen. Jag skrittade och travade över alla nedfallna/fällda träd och större grenar som jag kunde hitta (hahah) vilket gick bra och det tyckte han att det var roligt. Sedan kom vi till ett litet dike som han INTE gillade och då tänkte jag: ”Perfekt! Nu tar vi dikesträning.” Jag försökte uppsuttet ett bra tag, men han hade bestämt sig för att INTE gå över. Jag kunde (med tvekan) rida fram till diket och vid sidan av det, men att få över honom? Nej.

Jag beslutade då att det bästa (när man inte har draghjälp av en annan häst) var att hoppa av och ge honom moraliskt stöd och uppmuntran från marken. Det hjälpte dock inte riktigt utan jag fick fortsätta kämpa för att han skulle hoppa över diket och inte bara från dikets framkant åt sidan upp på vägen (det går nämligen en väg över diket) som han gjorde hela tiden. Det var nära att han skulle kliva/hoppa över flera gånger, men sedan ångrade han sig i sista stund och tog den ”trygga vägen”.

Det lustiga var att han inte hade några som helst problem med att knata över diket på andra sidan vägen, men detta dike var inte OK. Men, enveten som jag är så kunde jag inte ge mig. Jag beslöt mig för att vara lite närmare honom och leda honom över istället för att driva honom från sidan, eller locka framifrån då bägge alternativen inte gav något bättre resultat än att han bara hoppade åt sidan.

Problemet var bara att när jag klev över så snubblade jag, ramlade omkull och GIVETVIS så hade Dingo bestämt sig för att hoppa just denna gång. Han landade väldigt nära mig och på grund av att jag råkade dra ganska hårt i tygeln när jag ramlade omkull så drogs han ju ännu mer åt mitt håll. Han gjorde nog vad han kunde för att inte trampa på mig, men jag kände en hov på insidan av mitt högra knä och tänkte: ”Nu krossas mitt knä!!”

Jag kunde resa mig ganska omgående och kände då att jag – trots att det gjorde sviiiiiiinont – hade klarat mig över förväntan. Han måste, som sagt, ha gjort vad han kunde för att inte trampa ner helt när han kände att han trampade på mig – hästar gör ju ofta så.

Enveten rackare och tokig hästtjej som jag är så kunde jag inte ge upp där utan då jag kände att jag kunde gå (ok – halta) så kunde jag fortsätta träna honom. Det tog därefter inte så många försök innan jag fick honom att faktiskt hoppa eller kliva över. Duktig ponke! Efter några halvlyckade och några hellyckade försök så var det upp till bevis uppsuttet.

Behöver jag säga att det gjorde rejält ont att rida med ett skadat knä? Hur som helst. De första försöken misslyckades och jag fick backa något steg igen. Men, skam den som ger sig! Till slut fick jag över honom från bägge håll. Han tyckte fortfarande att det var lite skumt, men det gick ju iallafall. Han kommer säkert att tveka nästa gång jag försöker, men nu har jag ju åtminstone fått över honom ett par gånger så jag vet att det går – hahah!

Jag är inte svårt skadad, men det är ganska så rejält svullet och så här ”fint” ser det ut:

Utrustning
Claridge House hoppsadel, dubbelsydda Stübben stigläder, Sprenger Bow Balance stigbyglar, HKM fårskinnspad, Rider Sport schabrak, anatomisk sadelgjord i sympatex fodrad med teddyludd (vet inte märke).
Aachenträns, tillhörande kantflätade tyglar (vet inte märke) samt ett D-bett i koppar.
Rundsydd martingal (vet inte märke).
Horze reflexdamasker, Horze bakbensdamasker, Gummiboots från Hööks.

Klantskallen Tania tog ju enbart bilder från höger sida, när det är på vänster sida som schabraket har sin ”detalj”. På denna bild är det dock fortfarande i plasten, men man ser på ett ungefär i alla fall. Konstigt att den orangea färgen på reflexbenskydden blev så ljus på bilden när den egentligen inte är så olik den orangea färgen som är på schabraket.

Idag red jag och Angelica till klätterbackarna i Skogen där Dingo fick klättra ordentligt för första gången på riktigt länge. Han tände till ordentligt och tyckte att det var jätteroligt – precis som jag. Jag satt med ett stort leende på läpparna och kunde inte sluta le på hela vägen hem.

Utrustning:
Claridge House hoppsadel med dubbelsydda Stübben stigläder, Sprenger Bow Balance stigbyglar, HKM fårskinnspad, Gold Medal schabrak, anatomisk sympatexgjord med teddyfoder.
Tränset har jag inte lyckats lista ut märket på, men det är av hög kvalitet. Claridge House tyglar och Globus tredelat parerstångsbett.
Paul Jones förbygel.
Equiguard terrängskydd.

Alla har vi dåliga dagar och idag var det tydligen Dingos tur att ha en dålig dag, eller så har han börjat testa gränser. Det händer ju ofta med unghästar förr eller senare.

Vi red alla tre ihop idag: Jag på Dingo, Angelica på Olle och Sara på Dacke. Vi red ner till klubbens ridbanor för att träna lite. Bara det att jag och Dingo ”fastnade” vid en och samma långsida i 10-15 minuter ridandes fram och tillbaka, fram och tillbaka, små volter för att snabbt repetera förbipassering av någon särskild sak och så vidare.

Han fick nämligen för sig att både det ena och det andra var skäl nog att inte gå i närheten av staketet och trots att han fick titta på allting i lugn och ro så var det precis lika ”farligt” nästa gång igen. Efter ett tag så verkade han inte ens misstänksam mot det han inte ville gå nära (om han ens var det från början) utan det började kännas mer som om att han helt enkelt hade bestämt sig för att han inte skulle gå där.

Sedan gick det helt plötsligt jättebra och det var inga som helst problem att rida runt hela fyrkantspåret i bägge varv. Vi kunde även trava runt hela fyrkantspåret utan minsta skyggning eller protest. Jag bytte varv, men då kom vi inte ens runt halva innan han fick för sig att börja tjafsa igen. När han hade tjafsat klart så gick det fint igen.

Så, jag börjar misstänka att det kanske var mer än bara en dålig dag? Trotsålder?

Utrustning
Valencia bomlös dressyrsadel med Claridge House stgläder, islandsstigbyglar, HKM fårskinnspad, Copperfield schabrak och svängd, anatomisk dressyrgjord med bred mittenplatta.
Perfect Sit of Sweden träns med tvådelat ”anti-nyp-bett”.
Protector damasker.

Vilken skön dag det var idag! Plusgrader och solsken större delen av dagen. Välbehövligt med sådana här dagar som ett avbrott i allt grått och trist. Kunde inte kvoten fint/dåligt väder vara tvärtom? Det vill säga att det är fler fina dagar än dåliga? Jaja. Hur som helst.

Sara och jag red Dacke och Dingo ner till ridbanorna för att träna lite. Bägge hästarna skötte sig fint. Dingo tyckte som vanligt att det var jätteroligt, men hittade fem saker som han reagerade på.

1 och 2. Två grepar stod på varsitt ställe utmed ridbanestaketet och det var lite småkonstigt, tyckte Dingo. Efter att ha ridit förbi dem flertalet gånger samt gjort halter precis bredvid dem så brydde han sig inte nämnvärt längre.

3. Hinderboden som är av plåt skramlade lite då det blåste en del och det tyckte han var lite läskigt ibland. Även här så tränade jag honom genom att rida förbi den upprepade gånger och göra halt precis bredvid.

4. Det var någonting vid ett ställe som tydligen inte var bra, men jag förstod aldrig riktigt vad det var. Samma tillvägagångssätt för avdramatisering även här.

5. Solen gick i moln ibland, men precis när vi red mot ett hörn som har en jordvall på andra sidan staketet så kom solen fram igen vilket resulterade i att vår skugga helt plötsligt dök upp på jordvallen framför honom och då blev han lite rädd. Därefter så var han väldigt skeptisk mot det hörnet så jag red runt runt samt gjorde halter på en liten volt i bägge varv tills han slappnade av.

Allt som allt så blev det ett väldigt givande ridpass: uteritt, ”dressyr” och miljöträning.  Som jag skrev igår så märks det att det går framåt i utvecklingen – både fysiskt och psykiskt. Poletterna trillar ner en efter en! Duktig liten plutt!

Utrustning
Claridge House hoppsadel, dubbelsydda Stübben stigläder, Sprenger Bow Balance stigbyglar, HKM fårskinnspad, Gold Medal schabrak, anatomisk sadelgjord i sympatex med teddyfoder.
Vet ej märket på tränset (som har silverklinkers) – men det står Made in England på det och är av hög kvalitet. Vet inte märket på de helflätade tyglarna heller. Globus tredelat anatomiskt bett med parerstänger.
Claridge House martingal med lite bling framtill.
Horse Pro sen- och kotskydd. Senskydden har neoprenpaddar framtill som är köpta på Hööks.

Idag var det tömkörning på schemat för Dingo. Dels är det ju en del av inkörningen, men tömkörning är ju bra träning oavsett disciplin. Idag växlade jag mellan att tömköra rakt fram och träna svängar, halter och ”läskiga saker” (som till exempel fladdrande ensilageplast och trånga passager) och däremellan lägga till voltarbete där fokus låg på lösgjordhet.

Han fick jobba på böjning, öka och minska volten samt öka och minska tempot. Han var jätteduktig! Det känns som om att han utvecklas lite varje gång man gör någonting med honom. Det är så roligt att arbeta med sådana hästar.

Utrustning
Henri de Rivel remontnosgrimma, Kingston nackrem, Haglunds tredelat anti-nyp-bett.
Longer-/tömkörningsgjord med fårskinnsunderlägg.
Longerlinor från Biltema.
Back on Track ryggskydd.
Horze damasker.

Igår red vi allihop ut tillsammans: Jag på Dingo, Angelica på Olle och Sara på Dacke. Stackars Alice fick vara ensam kvar på gården, men hon är så duktig att det går bra ändå.

Det blev en mysig och rolig uteritt som var väldigt uppskattad av framförallt lille Dingo som (som vanligt) var pigg och glad. Han är ju så nedrans busig bara! Han försöker nämligen nafsa de andra hästarna i baken så fort vi kommer för nära.

Här kommer några härliga bilder på töserna och deras hästar!

Jag invigde min nya hoppsadel: en Claridge House. Superskön sadel i kraftigt läder med mjukare greppläder i säte och vulster, kraftiga stroppar, stora flyttbara klossar, utbytbara koppjärn, bred kanal, AMS-stoppning (syntetull med ett ytterhölje av neopren som gör stoppningen jämnare – framförallt då den förhindrar fukt från hästen från att få stoppningen att klumpa ihop sig).

Jag blev jättenöjd med den! Det är den hoppsadel som passar bäst av alla som jag hittills har provat på honom. Den är – kors i taket – tillräckligt kort för hans korta rygg, även om det visserligen är gränsfall även på den. Men, det går ju i alla fall! Snygg brun färg också, som lyckligtvis är exakt samma som på mina dubbelsydda Stübben-stigläder.

En liten varning, dock, till er som funderar på denna sadel och vill ha den i brun färg: Det är nästan omöjligt att få tag på en utan märken. Den jag köpte var det fjärde exemplaret som vi (jag och de i butiken) tittade på och även den hade märken. Jag fick den dock till 10% rabatt eftersom den inte var perfekt, så jag tog den ändå eftersom de märken som är på mitt exemplar inte är någonting som man direkt tänker på. De svarta verkar det inte vara några fel på, men som sagt, om ni vill ha en brun så kan det bli svårt att få tag på en felfri. Hittar ni ingen, men ändå vill ha en, så ska ni insistera på rabatt om inte butiken erbjuder det själva. Det gjorde faktiskt Hööks i Skövde där jag köpte min. Gav mig erbjudandet om rabatt innan jag bad om det, menar jag.

Utrustning
Claridge House hoppsadel med dubbelsydda Stübben stigläder, Sprenger Bow Balance stigbyglar, HKM fårskinnspad, Lyckås schabrak (med brodyr: Dingo) samt Böckmann hoppgjord.
Henri de Rivel pullarträns med v-format blingpannband samt syntetbett med parerstänger.
Knight’s förbygel.
Norton senskydd och Hampa kotskydd.

Jag tog dessa bilder på tränset efter att jag hade använt det – därav att det (och bettet) är smutsigt.

Den 30 januari fick Alice springa lös på ”ridbanan”. Det var mer än uppskattat! Hon blev skvatt GALEN!!! Det var SÅÅÅ typiskt att min mobil dog precis då. Jag hade tagit så många bilder på Dingo på ett redan då ganska dåligt batteri så när jag väl skulle ta bilder/filma på Alice så dog den. Det hade verkligen varit mer än roligt att ha det på film, vill jag lova! Hon stegrade och stegrade och stegrade, hoppade, bockade, kickade, galopperade, showade i trav – ja, precis hela registret!

Jag försökte lugna ner henne då jag var rädd att hon skulle gå omkull eller dra upp skadan i frambenet, men hon körde sitt eget race så jag kunde inget annat göra än att titta på och ibland ge mig in i leken. Hon blev så busig att om jag gjorde stegra-kommando så stegrade hon – varje gång. Och då har jag inte ens lärt henne det. Det var inga dåliga stegringar heller! Rakt upp i luften! Jag trodde nästan att hon skulle gå omkull, men hon hade balans och styrka nog att kontrollera kroppen.

Det blev bara fyra bilder på henne och det var precis i början när hon skrittade knappt ett varv innan hon satte igång och härja.

Utrustning
Skrittmaskinstäcke från Börjes.
Grimma köpt på Granngården med Mia’s nackludd som nosludd då det riktiga nosluddet blev för kort för nosdelen på grimman.
Horse Pro senskydd med neoprenpaddar (på resåren) från Hööks samt Travgamascher från Ge-Kås i bak.

Snyggt matchat med rosa grimma och det röda på täcket, va? Hahah! Jaja, who cares?

Snygga senskydd i riktigt bra skick då de är använda endast fem gånger. Dock har en liten flis lossnat på ett av skydden – se bild. Storlek full. Utbytbara remmar.

Pris: 90,- (eventuell frakt tillkommer)