Funderar på att sluta rida
Idag red jag för första gången sedan jag åkte av Dingo och skadade knät. Jag visste inte hur det skulle kännas i knät att sitta i sadel, vilken längd jag skulle kunna ha på lädren samt om jag skulle kunna använda knät för uppsittning, men det har i alla fall känts ganska hyfsat den senaste tiden. Jag har dessutom börjat stärka upp knät igen med hjälp av sjukgymnastik, så jag tyckte att det var dags att prova.
Jag valde Alice eftersom jag inte har ridit henne på en evighet (känns det som i alla fall) så jag var verkligen sugen på att sitta på hennes underbara rygg igen! Jag började som vanligt med lite longering för att känna av hennes temperament för dagen, men hon var väldigt lugn och fin så jag tyckte inte att jag behövde longera så jättelänge innan uppsittning. Hon var lika lugn och fin att rida – helt underbar, till och med! Hon löd min minsta vink, trots att det var så länge sedan! Underbara plutta!
Så, vadan rubriken – undrar ni då? Jo, allting utom EN sak gick helt perfekt. Jag skulle precis till att sakta av från sista galoppen när Alice plötsligt snubblar och tumlar ner på knä. Jag gör vad jag kan för att balansera och inte störa henne, men hon redde inte ut situationen utan gick helt omkull varpå jag slungades över hennes hals och huvud, men fick henne inte över mig – tack och lov!
Varför hon snubblade vet jag inte. Kanske att hon trampade på en boot, eller så lyfte hon inte ordentligt på någon hov – jag vet faktiskt inte! Det tar några sekunder innan hon reser sig och jag hinner få panik! ”Nu bröt hon nacken, halsen, ryggen eller något ben!” Men, hon reste sig sedan – skakade av sig – och betedde sig som om ingenting hade hänt. Jag undersökte henne genast noggrant, men hittade inga sår eller svullnader. Jag longerade henne i bägge varv och hon rörde sig helt felfritt. PUH! Tack och lov!
Själv är jag lite öm här och var, men inga sår eller andra skador på mig heller. Jag blev inte rädd för att rida, om det nu är det ni tror skulle vara anledningen till att jag nu överväger att sluta rida. Det handlar mer om detta:
- Med allting som har hänt under alla år (och det är verkligen MYCKET) så känns det onekligen som att universum försöker tala om för mig att jag helt enkelt inte ska rida.
- Det är jobbigt att känna att man utsätter hästarna för allvarliga risker, bara för sitt eget höga nöjes skull… Nu hände det ingenting denna gång, men det betyder inte att det inte hade KUNNAT hända. Sättet hon gick omkull på hade kunnat resultera i en bruten nacke, ett brutet ben eller vad som helst egentligen. Vill jag verkligen fortsätta att utsätta mina älsklingar för det?
Jag vet att det inte bara är jag som har roligt i ridningen, dock. Bägge mina hästar blir jätteglada när de får jobba och med tanke på Alices extrema lättföddhet så vet jag att det kommer att bli ÄNNU svårare att hålla henne i bra hull om hon inte rids. Men, jag har i alla fall tänkt fortsätta motionera dem genom longering och så vidare. Dock finns det ju givetvis en risk där också – de kan ju lika gärna gå omkull etc. även utan mig på ryggen. Det har ju trots allt redan hänt (Alice).
Usch. Jag vet inte. Så svårt… Detta kommer att kräva mycket fundering och under tiden så ska jag lugna mig med ridningen och fokusera på att göra annat med dem. Jag har till exempel varit lite dålig på att gå vidare med trickträningen som jag påbörjade för flera år sedan. Kanske dags att ta upp det igen?
Hur som helst.
Efteråt tog jag väl hand om Alice och hon fick sedan stå några timmar med Rambo Ionic-täcket för att hjälpa till att hålla musklerna mjuka. Själv unnade jag mig ett bubbelbad, vilket onekligen kändes välbehövligt!
Utrustning
Claridge House hoppsadel med Stübben dubbelsydda stigläder, Sprenger Bow Balance stigbyglar, Eric le Tixerant sadelgjord, Gold Medal schabrak, HKM fårskinnspad.
Träns köpt av dansk säljare på Eurohorse – dock med utbytt pannband till ett Claridge House, Shires parerstångsbett i syntet (rak mundel, något böjlig).
Bib-martingal köpt på Horze.
Jumper’s Horse Line (JHL) senskydd med fårskinn i fram, Protector luddamasker i bak, Matador syntetläder-förstärkta neoprenboots med fårskinnskant runtom.
Feelgood Miniatures 