Åh, vilket underbart ridpass jag hade med Alice idag! Vi red ner till ridbanorna tillsammans med Angelica och Olle. Jag red lite över upphöjda bommar i galopp med mål att byta galopp över bommarna. Hon var jätteduktig! Hon kändes pigg, fräsch, alert, lyhörd, balanserad och verkade ha väldigt roligt. Det var SÅ kul! Jag bara satt och log för det var så underbart att sitta på denna härliga häst! Sådana här dagar är verkligen balsam för själen. Detta trots att jag har haft ont i magen och huvudet hela dagen.

Angelica provade en dressyrsadel som dock inte passade henne så det blir inget köp. Jag provade hennes hoppsadel som faktiskt låg riktigt bra på Alice. Min sadel ligger ju tyvärr inte så bra längre nu när hon gått ner så mycket i vikt och tappat muskler. Jag vet inte om hon kommer att kunna ha den längre, men usch för att ge sig in i sadeldjungeln igen!! Jag har ju knappt hunnit använda sadeln, den ser fortfarande nästan helt ny ut…

Det blev ridning igår efter fem dagars vila (på grund av mig). Invigde bland annat det tredelade, smala, gummiklädda eggbettet och fårskinnsbootsen. Jag skriver mer om både ridpasset och utrustningen i senare inlägg. Tills dess ville jag bara visa en bild på min fina stumpa från gårdagen:

Ja, nästan i alla fall. Jag var så trött att jag egentligen hade tänkt att strunta i ridningen idag och ta igen mig istället. Det fick jag inte för Sara! Hon insisterade på att jag skulle ut med henne på tur och gav sig inte förrän hon tjatat ut mig – hahahah! Så då blev det så. En styck tur till klätterbackarna och vattenhålet blev det. Lite plaskande och klättrande i skritt. Vi delade på oss efter ett tag eftersom Sara red barbacka och inte ville klättra medan jag tänkte att om jag nu ändå red så kunde Alice lika gärna få göra någonting mer än att bara skritta – vilket vi ju gjorde igår. Så jag skulle klättra under tiden som Sara skrittade en liten runda.

Det gick väl sisådär. Gick gjorde det ju, men bägge hästarna blev spända och ”fåniga”. Alice gnäggade och stressade (men jag fick gjort det jag skulle i alla fall) och Dacke hade tydligen gått och hetsat och studsat så Sara valde att komma tillbaka. Därefter blev det några klättringar upp och ner (trots allt) och lite plask i vattnet innan vi skrittade hem igen.

Jag skriver nog ett separat inlägg om utrustningen och fler bilder kommer.

Efter gårdagens hårda träningspass förtjänade både Alice och jag en härlig skrittur i skogen i detta underbara väder. +17 grader visar temperaturmätaren! Helt otroligt! Kan inte minnas att det någonsin varit så varmt i mars? Hur som helst. En 45 minuter lång skrittur blev det och det var verkligen härligt.

Vi invigde ett bett som jag har tänkt att använda när vi kommer igång mer med AR (akademisk ridkonst). Ja, jag kommer givetvis att använda andra bett också och även bettlösa alternativ, men detta är ETT av de bett som jag kommer att använda. Jag kommer att visa och beskriva detta bett i ett separat inlägg.

Ni får ignorera de smutsiga benen! Hon är behandlad med honung och det fastnade givetvis smuts när hon rullade sig. Men, jag ville inte tvätta av det innan ridturen eftersom hon ska behandlas senare. Jag vill inte tvätta benen för ofta då jag tror att det kan störa sårens läkning. Hade jag använt benskydd hade det givetvis varit en annan sak.

Fröken Allison (ett av Alices – eller ja, Cap Alcantara TA:s – många smeknamn) var dock inte fullt så avslappnad som jag utan var väldigt vaken och reagerade (ryckte till, tvärnitade och så vidare) på saker som när fåglar flög upp från marken och lite större stenar som, enligt henne, ”dök upp från ingenstans”.

Dessutom gick hon och letade och lyssnade efter saker precis som om hon var fullkomligt övertygad om att hon skulle få syn på någonting värt att reagera på. Men, hon gick även sträckor där hon var någorlunda avslappnad och hon gick åtminstone med öronen framåt 99,9% av ridturen. Mysigt hade vi!

Det är så fult med säkerhetsvästen under tröjan! Men, säkerhet framför estetik.

Här kommer två innan-ridning-bilder från gårdagen där man lättare ser utrustningen som vi hade för dagen.

Idag fick Alice – och jag – jobba hårt! Vi var nere vid ridbanorna för första gången på… Ja, jag minns faktiskt inte ens när det var sist. Någon gång under hösten kanske det var. Eller var det så långt bak som i somras?? Ja, inte vet jag, men senaste gången jag hoppade på bana (förutom den lilla markarbetesövning jag gjorde på grannens bana för någon vecka sedan) var i APRIL 2011!!! Jag höll på att smälla av när jag gick tillbaka i bloggen för att kolla när jag gjorde det senast. Jag hoppade hemma på gräs två-tre gånger i juni, men skadade därefter ryggen och hade ju hela sommaren och hösten stora problem med mina höfter så efter det blev det bara pyttehinder i hagen (små, små stockar och liknande) som vi hoppade ett par gånger under hösten.

Bild från dagen

Jag hade gissat att hon skulle vara spänd, men visste inte hur det skulle yttra sig. Det blev en underlig blandning av taggad som hejsan och sedan frysa fast i marken eller rygga. Sedan taggad. Sedan frysa fast. Och däremellan gick hon som en klocka! Hahah – knashäst! Men, i det stora hela måste jag säga att jag är nöjd med min knäppgök för som sagt så har vi ju verkligen inte varit igång med ordentlig träning på så länge att det vore nästan konstigt om det INTE krånglade med någonting. Jag kan ju inte direkt påstå att jag rider som en stjärna nu heller eftersom jag är lika lite igång ridmässigt som hon är.

Hoppar ut från banan

Jag invigde ett av hennes nya bett: Nathebettet. Jag skojade med Sara (som hjälpte mig med hinder och filmning) att det var ju sisådär lagom tajmat att inviga det mildaste bett jag har på en dag som denna. Men, å andra sidan så var det jättenyttigt för det visade ju också ifall det fungerar på henne trots att hon kanske krånglar – vilket det ju gjorde. Trots att hon drog iväg ibland så fick jag ju stopp på henne. Det var ju inte så att hon satte av i sken bara för att hon kände att bettet var mildare än metallbetten. Duktig tjej! Jag tror hon gillade bettet och det var tur det – för det kostade ju trots allt en femhundring och då var det ändå nedsatt med en hundralapp.

Jag fick min Pikeurkeps idag som jag vann i utlottningen på Pikeur/Eskadrons Facebook-sida!

Den passade jättebra! Här kommer lite bilder.

Red idag igen! Det var helt underbart väder så vi blev riktigt varma bägge två mot slutet för när vi gav oss iväg var det fortfarande lite kyligt så jag hade ett ridtäcke i fleece på henne och jag var ganska varmt klädd.

Ridpasset blev tre ridpass i ett – så att säga. Jag började med en uteritt i skogen som uppvärmning. Därefter red jag lite lättare dressyr och gick sedan över till lite markarbete. Hon blev snabbt trött inne på banan så det var tydligt att hon har svårare att orka med riktigt, fysiskt och psykiskt arbete på begränsad yta jämfört med att röra sig rakt fram i skogen. Men, jag var nöjd med henne att hon åtminstone var lugn! Hon hade lite svårt att koncentrera sig, men det tycker jag är helt förståeligt med tanke på att hon är under igångsättning och att det var första gången på flera månader som hon jobbades inne på en ridbana där hon dessutom hade andra hästar att kika på i en hage bredvid paddocken.

Håll tummarna att vi kan hålla igång… Jag vill så gärna kunna få henne (och mig själv) i form och jag vill komma tillbaka till min forna ridförmåga och givetvis även fortsätta att utvecklas!

Dagens utrustning gick i blåa toner!

Alice har legat under febergränsen ett par dagar nu så jag gav mig ut på en ridtur tillsammans med Sara och Dacke. Det var en riktigt härlig eftermiddag/kväll och hästarna var glada för att få komma ut och röra på sig. Alice skötte sig oväntat bra! Jag trodde hon skulle vara superladdad nu när hon har stått i en vecka, men hon var bara lite spänd. Tempade henne både före och efter ridningen och faktiskt så hade temperaturen gått ner lite efter ridningen! OK, bara pyttelite, men jag hade förväntat mig en höjning så en sänkning var väldigt välkommet!

Dagens utrustning gick i grått! Schabraket har en fin Lena Furberg-häst broderad på vänstersidan.

Helt otroligt! Jag brukar aldrig vinna utlottningar, men denna gång kammade jag hem en vårfräsch Pikeurkeps på Pikeur/Eskadrons Facebooksida! Jag valde den i orange – tycker den är jättesnygg!

Tack, Pikeur & Eskadron! 😃

Det blev uteritt igen och för varje dag har jag ökat både själva arbetet och tiden som vi varit ute så igår var vi faktiskt ute en timme – vilket jag är helt förundrad över att min kropp klarade av! Alice var återigen HELT överladdad och slappnade inte av en enda sekund på hela timmen. Jag försökte rida lite öppna, skänkelvikning, halvhalter och så vidare för att få henne lite mer lösgjord, men det hjälpte inte. Hon behöver jobba av sig överskottsenergin helt enkelt.

Det är lite kallare nu igen vilket har gjort underlaget hårdare så jag kunde inte galoppera så mycket som jag egentligen hade tänkt att göra, men det blev lite i alla fall. Sedan fick hon klättra tre gånger upp för klätterbackarna, fler gånger blev det inte för hon blev för upphetsad av det. Vid klätterbackarna finns en liten sandplan där jag red en volt/serpentin övning för att få henne att slappna av – vilket inte heller det lyckades särskilt bra på grund av all överskottsenergi. Jag kan beskriva och visa övningen i ett annat inlägg.

Dagens outfit gick i bruna och beigea toner (förutom sadeln då, den kan jag ju inte ändra färg på från dag till dag).