Jag tror inte att det finns många människor som inte är det minsta rädda för någonting. Själv är jag ”livrädd” för getingar! Jag har haft fobi för de flesta insekter som flyger, sticks och/eller bits, men numer är det i princip bara getingarna som jag är rädd för. Jag har även haft fobi för spindlar, men numer är det bara de stora som jag har svårt för. Inte för att jag egentligen har någonting emot dem! Jag vet ju att spindlar är ”bra att ha” då de bland annat fångar flugor, men jag kan inte hjälpa det.

Hästar – betesdjur/bytesdjur/flyktdjur som de är – har ju oftast flera saker som de är rädda för. Oftast handlar det om att de är lättskrämda när någonting plöstligt händer, till exempel när en hare som legat still och osynlig plötsligt springer iväg.

Alice är rädd för småponnyer. Ju mindre desto läskigare och drar de dessutom sulky/vagn så blir de fullkomligt livsfarliga! Jag förstår egentligen inte varför med tanke på att hon ju växte upp med en shettis (Heidis/Ninas underbare Pontus) och har även gått som handhäst när han eller Baron kördes. Mycket märkligt.

Dingo var väldigt cool från början, men har blivit lätt att överraska sedan han förlorade ena ögat. Oftast blir det ingen större reaktion än att han rycker till lite, men ibland så reagerar han lite kraftigare. Aldrig så att han springer iväg, dock!

Vad är DU rädd för? Vad är din häst rädd för?

…skall man ej förakta, säger man ju – och det med all rätta! Små sår kan orsaka stora problem – speciellt om det är sticksår. Allra värst är det om såret går in i en led.

När det kommer till sårskador så är jag sällan sen med att uppmana osäkra, oroliga hästägare till att hellre ta ut veterinären en gång för mycket än en gång för lite. Samtidigt så tycker jag helhjärtat att om man är okunnig och ändå har skaffat sig häst så får man ta sitt ansvar att dessutom lära sig lite om den nya familjemedlemmen.

Var dock kritisk till var du får din kunskap ifrån! Läs i första hand i faktaböcker och lär av kunniga fackmänniskor. Ta varje tillfälle i akt att lära dig någonting av veterinären och hovslagaren! Var inte rädd för att ställa frågor till dem!

Jag blev full i skratt igår när jag såg vad som skrevs på ett ”Hästforum” på Facebook. Där finns en kille som bland annat påstår att ALLA sår på hästar ska läggas om med ett såromslag:

”Ingen överdrift alls. På en häst ska nästan en reva i huden läggas om. De är lite speciella.”

Hahah… Ja… Vad ska man säga? Ska man tro honom så borde 99,9% av alla hästar vara i det närmaste döende av infekterade sår eller dylikt. Detta med tanke på att säkerligen 100% av dem har – vid minst ett tillfälle i sitt liv – haft ett sår som man INTE har lagt ett sårförband om.

Många gånger så räcker det fullgott med att rengöra såret ordentligt och därefter låta det lufttorka och läka utan omslag, medel eller salvor. Är det insekter ute eller om hästen smutsar ner såret ”hela tiden” så räcker det oftast med att spraya med plåsterspray, silverspray eller zinkspray. Dessa sprayer lämnar en skyddande hinna som ändå andas och därmed främjar god läkning.

Kände mig bara tvungen att skriva av mig lite – för ärligt talat så ÄR hästar känsliga, men de är INTE så ”speciella” att minsta lilla reva eller hudskrap ska behöva läggas om!

Det är inte särskilt svårt att skapa härliga sommarminnen när man håller på med hästar. Det kan vara allt från den där härliga uteritten tillsammans med kompisarna till att bada med sin häst eller varför inte den underbara känslan av att bara njuta av kvällssolen och titta på hästarna när de betar. Det låter säkert fånigt för många icke-hästmänniskor, men jag tror nog att så gott som alla hästmänniskor förstår vad jag menar.

Nu blev jag precis lite upprörd! Hur lågt får helikoptrar flyga över djurhagar och dessutom flertalet gånger?! Nu har jag sådan tur att våra hästar endast reagerade med att springa runt i hagen, men jag blev lite nervös då man ju har läst om hästar som blir så rädda att de spränger staketet och skenar all världens värld och/eller skadar sig! Dräktiga djur kan ju dessutom stressas så mycket att de kastar/aborterar eller föder för tidigt.

Finns det inte några regler för sådant?

😡

De flesta av oss som har, eller har haft unghästar vet att de inte alltid är särskilt jämna och fina i kroppen. Ibland ser de rent av för bedrövliga ut.

Alice såg ut som värst när hon var ett och ett halvt: hög i bak ihop med tjock och raggig päls var väl sisådär vackert. Tyvärr har jag inte bild på det på den här datorn. Har dock en bild från när hon var ett år där man ser hur ojämnt byggd hon var (och det var hon till och från hela det året), men annars fin.

Sedan blev hon två år och jösses vilken skönhet!

Någon mer än jag som älskar följa en unghästs utveckling? ❤

Läste precis denna artikel. Vad tror ni? Är de på rätt väg? En sak jag reagerade på var det de skrev i slutet, att överbelastning skulle orsaka minskat blodflöde i hoven. Det låter jättekonstigt då det ju är belastning/rörelse som ÖKAR blodflödet i hoven genom hovmekanismen.

I övrigt vet jag inte vad jag ska tycka och tänka då det nästan låter som att fång uppstår av i princip vad som helst och det innebär ju då att det blir helt omöjligt att skydda hästen från det, vilket ju är deprimerande.

Lille Pontus. Syrrans shettis som trots behandling blev så dålig av fång att det inte fanns någonting mer att göra.

När jag sitter här i soffan under en filt och förfasas över de kalla vindarna utanför börjar jag fundera på vad folk gör med sina hästar när det är vinter. Ställer ni av dem? Rider mest i ridhus? Klipper? Täcken? Ja, kort sagt:

Vad gör ni med era hästar på vintern?

Tänk om min älskade stumpa inte blir bra? Vad gör jag då? Jag hoppas givetvis på det bästa, men tänker på de värsta scenarion… Det absolut värsta är ju om hon får gå och ha ont hela tiden – då är det ju inget att göra! Men, så hemskt får det aldrig bli!!! Blir hon inte ridbar, men kan gå som sällskaps- och avelssto så blir det väl betäckning till våren med Bodeguero. Jag måste ju dock kunna skrapa ihop pengarna till det! Annars får det bli ett annat år.

Mitt svar? Jag gör offrar allt annat. Jag lägger alla mina pengar på hästägandet och hästutrustning (samlar på schabrak och träns) och har gjort det sedan jag var liten.

* Jag köper inga dyra kläder till mig själv utan hittar kanonfina kläder (en del är helt nya) på second hand = mängder med pengar över till exempelvis ridkläder istället (som jag prioriterar).

* Jag går inte ut och festar, fikar eller sådant. Min last är att dricka Cola, men köper den billigaste sorten (som för tillfället är Lidl-colan).

* Jag har alltid sett till att ha billig uppstallning och letat efter bra foderpriser (fast inte på bekostnad av foderkvaliteten!!). Har alltid stått i stall där man får göra allting själv = mycket billigare. Massor av jobb, många timmar. Ingen tid eller ork över till att göra någonting annat – men, det är helt klart värt det för min del och det har det alltid varit!

(Jag har dock lyxen att inte bo i närheten av storstäder där jag vet att det kan vara hiskeliga inackorderings- och foderpriser.)

Nu är jag ju vuxen och har tack vare min sambo haft möjlighet att uppfylla min livslånga dröm: att bo på en egen liten gård. Därmed har jag ingen kallhyra att betala och inga resekostnader/resetid till och från stallet och jag har fått bra priser på hösilage och halm då jag köper av vänner och bekanta.

Så kan livet gå om man ger sig den på det. Jag har ALLTID haft dålig ekonomi. Min familj har fått vända på varje krona så jag är van vid det eftersom det har varit så i hela mitt liv. Man kan få det att fungera – men, man måste alltså vara villig att offra annat. Man måste vara villig att lägga all tid, ork och alla slantar på hästägandet (om man inte har det gott ställt, menar jag). Man kan inte äta kakan och ändå har den kvar.