Feelgood Miniatures

Det gick ganska bra på återbesöket. Hon var jätteduktig med lastningen! Dessutom hade hon inte rivit upp skadorna vilket var underbart att höra.

Vad hon däremot har är en reaktion i form av en liten blödning i vävnaden kring gaffelbandet. Det är inget farligt, men det gör att vi får backa i igångsättningen. Jag får rida, men vi ska hålla oss till max 30 minuter skritt om dagen i minst två veckor. Om fyra veckor är det dags för nästa återbesök.

Här kan ni se hur hennes bula ser ut.

Idag bär det av till kliniken för återbesök… Hua mig! Måste det alltid vara så nervöst? Det blir väl så när det handlar om någon man älskar. Håll tummar & tår att allting ser fortsatt bra ut – trots skenturen för en och en halv vecka sedan.

Jag vet inte hur det är och har varit i andra delar av detta avlånga land, men vi har haft en ganska grå och regnig höst. SÅ tråkigt med lera!

Men, det finns faktiskt en fördel: stora mängder regn = vattenansamlingar = perfekt att vattenträna hästarna i! Jag har inga nytagna foton eller videor från det att visa, men här är en liten ”rolig” snutt som jag filmade hösten 2011 som (liksom bilderna) visar den största vattenansamlingen vi har här i närheten att träna hästarna i. Klicka på länken så öppnas videon upp i ett nytt fönster.

Dålig kvalitet då det är filmat med mobilen, men jaja!
Alice & jag plaskar genom ”vattenhålet”

Det är verkligen toppen att ha så bra möjligheter till att träna hästarna på i princip allt; hoppning, dressyr, terrängridning/terränghoppning inklusive klättring och vattenträning. Det enda som saknas här är ridhus!

Varola Stallklubb anordnade idag en Halloweenhoppning med maskerad. Det var givetvis frivilligt att klä ut sig, men det var ganska många som var utklädda – vilket ju var jätteroligt, förstås.

Mickan var med på sin Tyra Tempest (spökekipaget längst till vänster) och fick till två duktiga rundor med två rosetter som belöning. Tyvärr vann hon inte priset för bästa utklädnad, dock.

Igår fick Alice en avsevärt större hage än de hon har gått i den senaste tiden.

Jag ville testa hur benet reagerar när hon får större rörelsefrihet och ifall hon skulle busa mycket eller inte. Men, det första hon gjorde när jag släppte henne var att ta ner huvudet och beta! Det gick bra igår i alla fall.

Det har inte blivit så mycket motion denna vecka som det egentligen skulle vara, men jag hoppas att vi är back on track nästa vecka.

Red lite idag, men efter hennes skentur i fredags så ville jag ta det lugnt och ”kolla läget” så jag red i stora hagen (trots att underlaget var lite halt och ojämnt). På  så vis skulle hon vara inhägnad hemmavid ifall jag skulle åka av igen – hahah! Men, idag skötte hon sig jättefint.

Den hagen är väldigt kuperad så det blev en del försiktig klättring. Jag la även till stora volter, serpentiner och lite slalom mellan några ”hopptunnor” som jag har liggandes i den hagen. Men, där tog idéerna slut på vad man kan göra på ett inhägnat område med en häst som egentligen inte ska göra så mycket mer än att skrittas rakt fram på fast underlag – vilket resulterade  i att både hon och jag hade ganska tråkigt efter 20-25 minuter så passet blev inte längre än så.

Hon kändes i alla fall fräsch och taggad (dock utan att vara hispig). När jag kortade tyglarna så blev hon jätteglad då hon trodde att vi skulle trava och började att trippa iväg. Men, lika glad som hon blev lika besviken blev hon då jag höll tillbaka henne och hon insåg att vi skulle fortsätta att skritta. Pluttan då!

Trots att hon i övrigt kändes väldigt fräsch så fick hon tråkigt nog en liten reaktion vid det opererade området. Men, veterinärerna sa ju å andra sidan att det inte var ovanligt och att jag inte skulle bli rädd om det inträffade utan skulle rida på – så länge hon inte blir halt, förstås.

Jag kan inte göra mer än att fortsätta hålla igång henne och hoppas på det bästa!

Alice är lycklig när hon får beta. Just nu härlig eftermiddagssol också. Kan inte bli mycket bättre!

Hua mig så det blåser! Det är snäppet innan storm, tycker i alla fall jag. Men, det gick att hålla lektion (på utebana) ändå! Jag höll lektion för Mickan idag och det går ju att rida även när det blåser så här kraftigt, men det blir ju väldigt svårt att höra så jag fick skrika en hel del – hahah!

Alice fick hänga med ner till banorna och stå i en av deras ”boxar” som de har en liten bit ifrån banorna. Supersmidigt! Då fick hon motion när jag ändå skulle gå ner dit. Hon var glad åt att få komma ut en sväng, men blev lite av en hetsig hingst vid några tillfällen när hon blev lite väl taggad på grund av blåsten. Men, annars gick det bra.

Det verkar – peppar, peppar – gå fortsatt bra med benet i alla fall, trots skenturen i fredags. Hon verkar fräsch och absolut inte sämre. Men, det återstår att se vad röntgen och ultraljud visar på återbesöket om ett par veckor. NERVÖST!

Jag glömde ta bild på Alice i Stallklubbens ”box/hage”, men en internet-bekant till mig har lagt ut en bild på sin blogg och jag fick låna den för att visa hur de ser ut.

Här kommer ett helt gäng bilder i ett bildspel. De är tagna den 25 oktober när Angelica och jag skulle ut på tur en grådassig höstdag. Vi fick dock sol efter en liten stund och hade sedan fint väder hela vägen hem.

Den söta hunden på en av bilderna är Angelicas Rizzla.

Foto: Magnus Andersson

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det märks att vi nu är på gränsen mellan höst och vinter – det blir allt kallare! Hatar vinter och kyla, men måste erkänna att det har sina vackra stunder. Det har en klar fördel också: man slipper de hemska insekter som vi och hästarna fajtas mot på sommaren! Påminnelse till er som har hästar som skos: Be hovslagaren sätta på snösulor samt att göra broddhål i skorna (om det inte redan finns, vill säga).

…Nja… Nästan i alla fall!

Dessa unga killar körde för fort vilket resulterade i att de voltade med bilen. Tack och lov är de OK och jag hoppas att de tar lärdom av detta.

HÅLL HASTIGHETEN!!!!