Ridövning markarbete

Tänkte visa vilken markarbetesövning jag gjorde med Alice igår. Denna övning är bra om man vill träna på övergångar, ridvägar, att rida an mitt på bommarna samt att landa i rätt galopp. Utför man övningen korrekt blir resultatet (förhoppningsvis) lydnad, koncentration, lösgjordhet och balans.

Man kan modifiera övningen utefter utbildningsståndpunkt. Antingen gör man det riktigt enkelt och håller sig till det mest grundläggande, eller så kan man lägga till tempoväxlingar, skänkelvikningar, skolor och så vidare. Man kan givetvis även ändra höjder på bommarna: markbommar, cavalettibommar och hinder samt hur många man vill ha.

Jag valde att göra det enkelt för oss och hade markbom som skrittbom, låga cavaletti som travbommar och ett lite högre cavaletti som ”hinder”.

Ni ser säkert på bilden var jag har ridit. Börja i vänster varv så du börjar med skrittbommen. Ta gärna hjälp av koner i början för att markera ridvägen.

Fortsätt i skritt efter bommen tills du kommer till mitten på svängen mellan skritt- och travbommarna och då kommer du fram i trav.

Fortsätt i trav efter bommen tills du kommer till mitten på svängen mellan trav- och galoppbommarna och då fattar du galopp.

Efter galoppbommarna byter du varv och gör övningen i samma ordning igen, eller vänder på övningen så du tar galoppbommarna först, sen travbommen och sist skrittbommen.

Lycka till!

Uteritt, dressyr och markarbete!

Red idag igen! Det var helt underbart väder så vi blev riktigt varma bägge två mot slutet för när vi gav oss iväg var det fortfarande lite kyligt så jag hade ett ridtäcke i fleece på henne och jag var ganska varmt klädd.

Ridpasset blev tre ridpass i ett – så att säga. Jag började med en uteritt i skogen som uppvärmning. Därefter red jag lite lättare dressyr och gick sedan över till lite markarbete. Hon blev snabbt trött inne på banan så det var tydligt att hon har svårare att orka med riktigt, fysiskt och psykiskt arbete på begränsad yta jämfört med att röra sig rakt fram i skogen. Men, jag var nöjd med henne att hon åtminstone var lugn! Hon hade lite svårt att koncentrera sig, men det tycker jag är helt förståeligt med tanke på att hon är under igångsättning och att det var första gången på flera månader som hon jobbades inne på en ridbana där hon dessutom hade andra hästar att kika på i en hage bredvid paddocken.

Håll tummarna att vi kan hålla igång… Jag vill så gärna kunna få henne (och mig själv) i form och jag vill komma tillbaka till min forna ridförmåga och givetvis även fortsätta att utvecklas!

Dagens utrustning gick i blåa toner!

Lastträning i måndags

Jag har ju helt glömt bort att skriva att jag fick hjälp av Angelica och Sara i måndags med att gå vidare i lastträningen, så nu kunde vi träna på att stänga inne henne i transporten. Det gick jättebra! Vi tog det i etapper. Först gick vi in, stannade en stund och sedan ut. Sedan gick vi in, stannade och så stängde de baklämmen (men fronturlastningen och lilla dörren var öppna för att det inte skulle vara lika klaustrofobiskt på direkten). Sedan fortsatte vi med att ta det steg för steg med att för varje gång stänga ytterligare en dörr eller lucka tills allting var stängt och att även frambommen var fastsatt = hon var ”låst” mellan bom och bakläm. Det gick som sagt jättebra!

Nästa gång gör vi samma sak och tar det ett steg längre = lämna henne ensam i transporten (nu stod jag med henne i transporten för moraliskt stöd). Går det bra och jag har möjlighet till att få körhjälp av någon så skulle jag gärna ta en liten körsväng med henne också för att se att även det går bra. Är så glad att allting gått så bra så här långt. Hoppas ju på att kunna komma igång lite i år och åka på lite träningar och så. Förra året var ju helt sorgligt – kom inte iväg på någonting på grund av att min kropp krånglade så. Kunde ju inte ens rida överhuvudtaget på långa perioder. Håll tummarna att det blir ett bättre år i år!

Blev inga bilder från måndagen så jag slänger in en gammal bild istället

Ridning idag!

Alice har legat under febergränsen ett par dagar nu så jag gav mig ut på en ridtur tillsammans med Sara och Dacke. Det var en riktigt härlig eftermiddag/kväll och hästarna var glada för att få komma ut och röra på sig. Alice skötte sig oväntat bra! Jag trodde hon skulle vara superladdad nu när hon har stått i en vecka, men hon var bara lite spänd. Tempade henne både före och efter ridningen och faktiskt så hade temperaturen gått ner lite efter ridningen! OK, bara pyttelite, men jag hade förväntat mig en höjning så en sänkning var väldigt välkommet!

Dagens utrustning gick i grått! Schabraket har en fin Lena Furberg-häst broderad på vänstersidan.

Mumsar

image

Alice mumsar på pelleterade mineraler och vitaminer, salt, jäst, äpple, morot och pyttelite betfor (som hon endast får för att blanda ut jästen med).

Njuter i solen

image

Det blåser visserligen mycket (och ganska kallt), men temperaturen är ändå så pass lagom att Alice får njuta naken i solen några timmar. Det verkar hittills vara uppskattat.

Segstartad söndag

Tidigare i veckan hade jag ”stora” planer för helgen där jag hade tänkt att både rida och lastträna – med körning denna gång. Det har inte blivit någonting av det dels på grund av att hon legat på febergränsen i flera dagar (hon är dock inte allmänpåverkad utan sitt vanliga, glada jag. Så än så länge har hon inte varit i behov av mediciner) och dels för att jag själv inte har mått så bra de senaste dagarna. Sedan så har Magnus inte haft tid att hjälpa mig heller och jag kan inte komma vidare i lastträningen (eller ja – lastnings/åknings-påminnelsen får jag väl egentligen kalla det, men det är lättare att skriva lastträning) själv eftersom jag behöver hjälp med bil och körning. Nu har det ju dessutom blivit så kladdigt på gårdsplan så det är inte så bra att hålla på med transporten där.

SUCK! Jag tänkte promenera lite med henne i alla fall. Det blir ingen lång runda eftersom jag fortfarande inte mår så bra (får bland annat också feberkänningar emellanåt, har ont i halsen och så vidare), men då får hon göra någonting i alla fall , men som inte är ansträngande (med tanke på att hon ligger lite högt i temperatur). Jag tror att det är bra för hennes ben att hon inte blir för stillastående (därav att jag inte har ställt henne på boxvila) då den ökade blodcirkulationen som blir genom rörelse hjälper läkningen.

Jag vet ju sedan innan att detta troligtvis blir långdraget, men kommer hon bara ner lite i temperatur så ska jag börja rida henne igen (ja, jag måste ju också må bra, förstås) eftersom infektionen är långt ifrån så illa som det var förra gången. Jag får helt enkelt ha tålamod. Det samma gäller väl mig själv, men jag är trött på att känna mig som en spetälsk och det är INTE kul att se ut som jag gör i ansiktet. Igår gjorde det dessutom jätteont i högra sidan av ansiktet – där såren är som värst. Det var nästan outhärdligt! Fick ta lite smärtstillande och kylde med en kylpåse för att lindra obehaget.

NÄ! Nu får det minsann se till att bli bra!! Varje gång jag gör ett helhjärtat försök att jobba mig igenom mina kroniska besvär och komma igång ordentligt så händer någonting! Antingen blir jag sjuk och/eller skadad eller så blir Alice sjuk och/eller skadad eller som i detta fall så blir vi bägge dåliga. Jag är så trött på alla motgångar. Det har ju varit så i alla hennes ”rid-år” (från tre års ålder) så vi kommer ju aldrig någon vart. OK, vi ligger ju inte kvar på treårs-nivå, men ni vet vad jag menar (eller?). Nej, nu börjar detta inlägg bli alldeles för långt och dystert så nu lägger jag av för denna gång. Hoppas alla får en trevlig söndag!

Bra… Eller inte?

Alice har i flera dagar legat på gränsen till feber och även snäppet över gränsen. Jag vet inte om det är ett bra eller dåligt tecken? Feber är ju inte bra för det betyder ju att någonting är fel – vilket jag i och för sig redan vet: hon har ju en stafylokockinfektion. Men, kan det vara ett bra tecken? Kan det betyda att kroppen jobbar på för fullt för att kämpa mot infektionen? Om det fortsätter får jag ringa veterinären och se vad de säger. Hon kanske behöver en ny kur med Metacam eller kanske antibiotika.

Än så länge är hon inte allmänpåverkad, men hon kan ju inte ridas. Jag ville ändå aktivera henne lite så jag promenerade lite med henne. Det blev inte någonting märkvärdigt, men i alla fall tio minuters strosande. Bättre än ingenting?

Bilden är från ungefär ett år sedan

Jag hatar Staphylococcus Aureus

Vedervärdiga bakterie som kan orsaka hemska infektioner som är svåra att bli av med. Det kräver stor noggrannhet, renlighet och försiktighet att behandla infektionen. Handskar och handsprit är ett måste eftersom infektionen smittar mellan människa och djur. Det tar oftast lång tid att komma till rätta med infektionen och det vill givetvis även till att man ser till att hästen mår bra i övrigt för att dess immunförsvar ska orka kämpa emot också.

Staphylococcus Aureus finns naturligt i den mänskliga normalfloran hos 25-30% av befolkningen (frekvensen hos djur vet jag inte, men läste någonstans att det oftast är vi människor som smittar djuren). Oftast orsakar den inga problem (givetvis, annars skulle ju alla dessa människor ha Aureus-infektioner hela tiden), men ibland kan alltså infektioner bryta ut.

Veterinärerna har inte kunnat ge mig något bra svar på vad det är som orsakar utbrotten hos Alice, men bägge gångerna som Alice har fått det så har det varit strax efter sparkskador. Det gör ju inte saken bättre att hon skaffar sig nya under behandlingstiden heller! Vissa djur och människor är dessutom mer infektionskänsliga än andra och Alice får ju lätt mugg och även strålröta så hon är väl predisponerad att få även allvarligare infektioner.

Jag är också infektionskänslig och jag tror att jag denna gång fått ett lättare utbrott av Aureus-infektionen då jag fått stora och små utslag i både ansikte och på armar av en typ som jag inte har fått förut. Jättekul… Inte. Även på mig verkar det vara svårbehandlat, men jag hoppas på att bli av med det fort, för det är inte kul att se ut så här.

Infektionen är bedragande också för den går väldigt upp och ner i det avseende att det ena stunden ser ut att vara nästan helt borta, medan nästa dag har nya små och/eller stora utslag brutit ut som är mer eller mindre envisa att komma till rätta med. Håll tummarna att vi blir av med detta snabbare än förra gången som tog ett halvår att bli av med helt och hållet.

Alla bilder i detta inlägg är från den nuvarande infektionen. Den förra som hon hade vintern 2009-2010 var mycket värre och orsakade att hon blev skinnflådd på alla fyra benen. Det var fruktansvärt!

Roligt…

image

…men föga förvånande eftersom det ju faktiskt bara är i början på mars ännu så detta fram-och-tillbaka-vädret kan ju fortsätta ett tag till. De har ju dock lovat varmare dagar redan i helgen, så det är ju härligt om det stämmer.

Jag vet inte om det syns så bra på bilden eftersom jag lägger upp detta via mobilen, men det är – kors i taket – Alice som står där bland grenarna. Jag är helt förundrad över att prinsessan som kan stå inne hela dagar om det kommer en regndroppe på henne väljer att stå ute nu. Hahah – jaja, det är ju det som är tjusingen med lösdrift: de får välja själva.

Upplagt via mobilen

Sömnlös på grund av sorg

Jag gjorde det stora misstaget att kolla på min hyllningsvideo till Fiffi så nu har jag gråtit i över en timme och kan således inte sova. Det har gått lite mer än två år sedan vi fick ta bort henne – när ska smärtan lindras? Det gör fortfarande lika ont. En hyllningsvideo till Ludde har jag inte ens klarat av att göra än eftersom det gör så ont att det känns som om mitt hjärta ska sprängas.